En väg in är modellen för allt fler kommuner. Vägen heter kontaktcenter och avsikten är att förenkla och snabba på företagens och medborgarnas kontakter med kommunen, genom att en person tar ärendet vidare i organisationen och återkommer med svar. Men hur fungerar det i praktiken?

Själv är jag ordförande i Cirkusakademien som företräder kulturområdet i arbetsgrupper, utredningar och som remissinstans. För de turnerande cirkusföretagen har nyordningen skapat mer krångel och längre handläggningstider.

Problemen förvärras av att kommunerna skaffat sig monopol på platser för cirkus och annan utomhuskultur. Förr fanns ledig mark ägd av föreningar, privatpersoner och företag. Föreningarnas mark har övertagits av kommunerna och privat är bebyggd eller belamrad.

Markinnehavet är spritt på flera förvaltningar och bolag. Förr hade cirkusarna direktnummer till personer med koll på kommunala platser. Det räckte med ett samtal. Sedan lämnades ansökan om tillstånd in till polisen, vilket ofta var en ren formalitet. För inte så länge sedan kunde en cirkus under vintern boka 150 platser och ordna alla tillstånd på 4-6 veckor. Allt var klart när turnén startade i början av april.

Idag bokar sig cirkusarna fram under hela säsongen och kan bli tvungna att lägga om rutter, vilket kostar diesel och gör att man missar orter med trogen publik. Affärsmodellen bygger på att turnén kan läggas som ett pärlband.

Med stöd från Kulturrådet kartlägger Cirkusakademien lämpliga platser över hela landet. Dessa presenteras i en sökbar databas på nätet under domänen spelplats.nu. Tanken är att arrangörer av utomhuskultur enkelt ska kunna planera sina turnéer för kortaste körsträcka, lägsta kostnad och minsta klimatpåverkan.

Undertecknad har som projektledare haft kontakt med landets alla kommuner. Vad jag möter är vad cirkusarna beskriver. När telefonväxeln ersatts av ett kontaktcenter, dröjer det flera dagar, ibland veckor, innan handläggaren återkommer. Även mejl går till kontaktcentret och ett automatgenererat svar bekräftar att det mottagits. Om svar till sist kommer är det ofta att det inte finns plats för cirkus i hela kommunen.

Tyvärr är okunnigheten utbredd i kommunerna. Cirkus är allmän sammankomst med lika starkt grundlagsskydd som politiska möten och demonstrationer. Det vet handläggarna när någon söker plats för att sprida hat och orsaka upplopp. Det tar sin tid att övertyga kommunerna om att spridande av glädje har samma skydd

Som markägare kan kommunen ställa villkor på arrangörer av allmän sammankomst. Vissa är extrema. Källan är en säkerhetsguide för evenemang från Myndigheten för säkerhet och beredskap, MSB. Det är rekommendationer som utarbetats för landets största arrangemang som Vasaloppet och Way Out West. Vi har haft en dialog med MSB som förklarar att det är ett smörgåsbord där kommunerna kan använda det som är rimligt för det enskilda arrangemanget. Men det har inte gått fram.

Ovanpå det kommer tiden för polisens hantering av tillstånd. Vår tolkning av ordningslagen är att de har en vecka på sig, inklusive kommunens yttrande. Under våren har handläggningstiden i polismyndighetens region syd varit 8-10 veckor.

Vad kan man göra? Om det inte föreligger fara för ordning, säkerhet eller trafik, kan allmänna sammankomster genomföras utan tillstånd (2 kap 4 § ordningslagen). Det räcker med en anmälan till polisen. I kombination med vår databas på nätet är det fullt möjligt att återgå till situationen som gällde för 10-15 år sedan, när cirkusar och andra arrangör av utomhuskultur klarade av att planera en landsomfattande turné på några veckor.

Frågan är om kommunerna är intresserade eller om cirkusarnas förfrågningar ska fortsätta bollas mellan förvaltningar och kommunala bolag av handläggare på kontaktcenter som till sist ger upp och meddelar att det inte finns en enda plats i hela kommunen.

Janne Näsström
Direktör, Akademien för Cirkuskonstens bevarande i Sverige