På lång sikt är teknisk utveckling den kanske viktigaste bidragande faktorn till mänsklighetens ökade välstånd, men den pågående digitaliseringen och digital innovation handlar förutom ny teknik också om arbetssätt och, i allt högre grad, regelverk.

Sedan ekonomen Robert Solow på 1980-talet frågade sig varför han såg den nya datortekniken överallt utom i produktivitetsstatistiken har det blivit allt tydligare att teknikinvesteringar i sig inte är någon garant för ökad produktivitet. Det krävs större eller mindre förändringar i arbetssätt, organisationer och marknadsstrukturer för att identifiera och realisera den nya teknikens produktivitetsvinster. Dessa förändringar kan vara lika kostsamma som den nya tekniken, om inte mer. Eftersom det inte är givet på förhand hur ny teknik bäst bör användas måste såväl teknikdrivna startups som etablerade företag i klassiska industrier ägna sig åt ett slags experimenterande för att hitta nya konkurrensfördelar. Detta experimenterande utgör motorn i den pågående digitala strukturomvandlingen.

När företag experimenterar med sin digitala transformation har de emellertid inte bara teknikens förutsättningar att förhålla sig till utan också rådande regelverk. Tillsammans bildar teknik och regler en uppsättning hårda bivillkor för innovation, entreprenörskap och företagande. Och det finns skäl att tro att regler kommer att spela en allt viktigare roll för morgondagens digitala innovationer och entreprenörskap.

Nätet och teknikföretagen har aldrig har varit oreglerade – även om det ibland kan låta så. Däremot kan man konstatera att tidigare generationer av digitala innovationer som ligger till grund för företag som Google, Facebook, Amazon och många före dem i stor utsträckning skapade sina egna marknader eller marknadsnischer. Nu ser förutsättningarna annorlunda ut med avseende på både digital innovation och reglering.

För det första regleras digitala marknader och användning av digital teknik i allt snabbare takt på EU-nivå. Samtidigt som det finns behov av uppdaterade och ibland nya regler för att skapa tydliga villkor på marknaden innebär detta också en markant ökning i regelbörda, inte minst för de som i framtiden vill utmana de stora teknikföretagen. Dagens stora företag har de resurser som krävs för att omvandla regelbördan till en konkurrensfördel, men det har inte de framtida utmanare som är nya på marknaden. Med en för stor regelbörda finns det en risk att marknader för digitala tjänster antar samma struktur som marknader för läkemedel där ett fåtal stora aktörer får en cementerad position på grund av sitt distributionsnätverk och sin kompetens inom regelefterlevnad. Det genomförs utvärderingar för varje enskilt lagförslag, men det saknas en överblick av den totala ökningen i regelbörda för nya snabbväxande techföretag.

För det andra är nästa generations banbrytande digital innovationer inte begränsade till de marknader som de stora teknikbolagen är verksamma på. Tvärtom dyker de upp inom reglerade marknader som exempelvis vård, utbildning, finans eller transport. Dessa företag behöver, förutom nya regler på det digitala området, förhålla sig till branschreglering som inte sällan varierar mellan medlemsländer i EU liksom mellan kommuner eller regioner inom enskilda länder. Utöver risken för konflikter mellan nya digitala regleringar och etablerade branschregelverk möter flera av dessa företag också de minst harmoniserade delarna av EU:s inre marknad. Allt detta motverkar den skalbarhet som digitala innovationer annars ofta förknippas med.

För det tredje finns det nästan ingen icke-digital marknad kvar. Digitaliseringen utgör en samhällsomfattande strukturomvandling, men ur regleringsperspektiv har den ofta behandlats som ett branschfenomen. De regler som upprättas med stora teknikjättar eller små teknikintensiva startups i åtanke kommer också ha stor påverkan på resten av näringslivet. Många företag i Sverige använder amerikanska företags plattformar för att nå kunder i samma kvarter på deras lokala marknad. Resultatet av hur regelverk för digitala marknader slår mot företag utanför techsektorn börjar nu synas för Dataskyddsförordningen (GDPR) och det är i synnerhet små och medelstora företag som drabbas negativt av den ökade regelbördan. För de företag som ännu inte har börjat använda digital teknik i någon större utsträckning – fortfarande en väsentlig andel bör tilläggas – riskerar regelbördan att bli sten på den börda som det redan innebär att förändra arbetssätt och organisation för att dra nytta av ny teknik.

Regler försämras med tiden i takt med att den omvärld de tillämpas i förändras, men när regelverk ska anpassas till utvecklingen handlar det oftare om att lägga till än att ta bort regler. Det är en ekvation som inte går ihop. Komplexitetsforskaren Samuel Arbesman använder amerikansk lag som exempel på system som med tiden blir så komplexa – präglade av inbördes beroenden och referenser – att de blir svåra eller till och med omöjliga att överblicka. I takt med att den teknik vi använder blir mer komplex är det eftersträvansvärt att reducera komplexiteten i de regelverk som omgärdar den. Det underlättar innovation, entreprenörskap och experimenterandet med ny teknik som lägger grunden för strukturomvandling, tillväxt och välstånd. Här spelar aktörer som NNR en nyckelroll och av allt att döma det kommer finnas gott om arbete för åtminstone 40 år till!

Joakim Wernberg, fil dr, forskningsledare för digitalisering och teknikpolitik vid Entreprenörskapsforum samt lektor i Teknik och samhälle vid Lunds universitet