Daniel Svensson är särskilt sändebud för regelförenkling vid Sveriges ständiga representation vid EU i Bryssel. Regelbloggen har intervjuat honom för att höra mer om hans uppgift och hur Sverige arbetar för regelförbättring i EU. 

Vad är din roll på representationen?

Jag är särskilt sändebud för regelförenkling vid Sveriges ständiga representation vid EU i Bryssel. Min uppgift är att driva svenska prioriteringar i EU:s förenklingsarbete och företräda Sverige i förhandlingarna om de olika omnibuspaketen. Arbetet handlar om att få bort onödig regelbörda och att göra EU:s lagstiftning mer effektiv och ändamålsenlig.

Vilka regelförenklingsfrågor (omnibusar) ligger på ditt bord just nu?

Just nu förhandlar vi sex stora omnibuspaket parallellt (sex paket är redan färdigförhandlade). Det handlar bland annat om digitala frågor, såsom förenklingar av GDPR, snabbare miljöprövningar, förenklingar för fordonsindustrin, tillståndsprocesser för bekämpningsmedel, skatteregler samt märkning av energiprodukter och bildäck. Det är en bred palett av åtgärder som syftar till att stärka EU:s konkurrenskraft genom att minska onödig administration och regelkrångel.

Hur stor del av din tid går åt till regelförenklingsfrågor?

Regelförenklingsarbetet är mer än en heltidsuppgift i dagsläget. De många parallella förhandlingarna kräver ett intensivt arbete, och fokus ligger på att få igenom så effektiva förenklingar som möjligt.

Hur skulle du beskriva Sverige i EU:s regelförenklingsarbete?

Sverige har länge varit en tydlig, trovärdig och konstruktiv röst för bättre regler i EU. Sverige är en av de medlemsstater som mest konsekvent driver frågor om konkurrenskraft, bättre lagstiftning och minskad regelbörda i EU. Höga ambitioner och enkla, fungerande regler går hand i hand.

Vilken anser du vara den största framgången i förenklingsarbetet hittills inom EU?

Den största framgången är att regelförenkling har blivit en central del av EU:s konkurrenskraftsagenda. I dag finns en bred politisk förståelse för att regelverk måste vara enklare, mer förutsägbara och mer ändamålsenliga om Europa ska kunna konkurrera globalt. Vi ser i dag ett större fokus på konsekvensanalyser, digitalisering och praktiskt genomförande än tidigare.

EU är också betydligt mer berett att ompröva och justera befintlig lagstiftning när den visar sig skapa onödig komplexitet. Omnibusförslagen på hållbarhetsområdet är ett tydligt exempel.

Hur driver ni på och följer upp de 63 förslag på förenklingar som Sverige skickat till kommissionen?

Vi följer upp förslagen genom en löpande dialog med kommissionen, andra medlemsstater och relevanta aktörer i Bryssel. Det svenska inspelet och de 63 förslagen har bidragit till att rikta uppmärksamheten mot konkreta hinder för företag och att höja regelförenkling på EU:s agenda. Genom att anordna flera evenemang på både politisk och tjänstemannanivå i Bryssel det senaste året har vi också bidragit till att sätta fokus på förenklingsarbetet.

Samtidigt är fler omnibuspaket inte ett mål i sig. Det viktigaste är att förenklingsperspektivet blir en naturlig del av kommissionens arbete redan från början, så att nya lagförslag utformas med fokus på enkelhet, proportionalitet och genomförbarhet. Där har vi kommit en bit på väg, men det finns fortfarande mer att göra.

Vilka frågor ser du som stora möjligheter respektive utmaningar under det fortsatta förenklingsarbetet inom EU, sett ur ett tjänstemannaperspektiv?

Den stora möjligheten är att konkurrenskraft och regelförenkling nu står mycket högt på EU:s dagordning. Det skapar ett reformfönster som vi inte har sett på många år och ger möjlighet att åstadkomma verklig förändring.

Den stora utmaningen är att förenkla utan att skapa osäkerhet eller undergräva viktiga politiska mål. Det handlar om att hitta rätt balans mellan ambition, rättssäkerhet och praktisk tillämpning. En annan viktig utmaning är att säkerställa att de politiska signalerna från Europeiska rådet faktiskt omsätts i konkreta förenklingsförslag från kommissionen och att medlemsstaternas experter och myndigheter är beredda att ompröva befintlig lagstiftning ur ett konkurrenskrafts-och förenklingsperspektiv.