Hur lika är egentligen Sveriges 290 kommuner när det kommer till hur regler tillämpas, avgifter tas ut och hur företag bemöts i vardagen? Dessa frågor står i centrum för NNRs nya rapport Kommungranskning 2025 – Datainsamling från kommunernas hemsidor, en genomlysning av kommunernas praktiska myndighetsutövning. För första gången har data inte samlats in via enkäter till handläggare, utan genom att AI systematiskt läst in och analyserat data från kommunernas hemsidor. Resultatet ger en bild av hur kommunerna arbetar – och hur stora skillnaderna faktiskt är.

Redan inledningsvis framträder en tydlig slutsats: spridningen mellan kommunerna är stor på i stort sett varje område som granskats. Timtaxor för livsmedelskontroll varierar från 950 till 1 790 kronor i timmen. För miljöfarlig verksamhet är spannet nästan lika stort och för bygglov ligger skillnaden mellan lägsta och högsta taxa på hela 836 kronor. Dessa skillnader spelar roll. För en vanlig livsmedelsbutik med en standardiserad riskklassning kan skillnaden i kostnad för årets kontroll uppgå till över 5 000 kronor – enbart beroende på vilken kommun verksamheten råkar ligga i. NNR konstaterar att några tydliga mönster är svåra att se. Det är inte så enkelt som att storstäder är dyrare och landsbygden billigare, även om exempelvis Stockholms och Uppsala län i genomsnitt ligger högre än riksgenomsnittet. Det faktum att kommuner med liknande förutsättningar ändå hamnar långt ifrån varandra väcker frågor om hur taxorna beräknas och vad företagare egentligen får för pengarna.

Variationerna återkommer även på serveringsområdet. Avgiften för ett stadigvarande serveringstillstånd är i vissa kommuner omkring 4 500 kronor, medan andra kommuner tar över 20 000 kronor. Handläggningstiderna är lika ojämna. I de snabbaste kommunerna är maximal handläggningstid sex veckor, medan flera kommuner anger 16 veckor som sin övre gräns. Med andra ord kan väntetiden bli tre gånger längre beroende på var företagaren befinner sig. NNRs analys visar att kortare handläggningstider inte nödvändigtvis är kopplade till högre avgifter – snarare tvärtom. Kommuner med snabbare processer tenderar också att ha lägre avgifter, något som antyder att effektivitet är en viktigare faktor än resurstillgång.

När det gäller debiteringsmodeller framträder ytterligare en utmaning: bristen på tydlighet. Efterhandsdebitering är sedan 2024 obligatoriskt för livsmedelskontrollen, men vid granskningen framgår detta bara på ungefär hälften av kommunernas hemsidor. Även på andra myndighetsområden förekommer efterhandsdebitering, men ofta otydligt beskrivet eller svårt att hitta. Många kommuner använder fortfarande schabloniserade avgifter som inte kopplas till faktisk arbetsinsats. För företagen kan detta kännas oförutsägbart, särskilt när kommunerna tolkar regelverket på olika sätt. NNR vill lyfta fram att företagare i de flesta fall vill betala för den tid som faktiskt lagts ned – inte för ett schablonbelopp utan tydlig motprestation. Mycket tyder dock på att efterhandsdebitering förekommer oftare idag än för fem år sedan, vilket är positivt.

Telefontider och tillgänglighet är ett annat område där skillnaderna är påtagliga. Vissa kommuner erbjuder tillgänglighet från tidig morgon till sen eftermiddag – upp till 49 timmar per vecka – medan andra bara har några få timmar, när det gäller specialiserad rådgivning, i veckan. Detta är särskilt problematiskt då företag ofta söker information på kvällar och helger, och då personlig rådgivning kan vara avgörande för att känna trygghet och fatta rätt beslut. Att AI inte lyckats identifiera telefontider hos mer än hälften av kommunerna antyder dessutom att informationen inte alltid är lätt att hitta – något som påverkar både företagares och kommuninvånares möjlighet att få vägledning.

Digitaliseringsgraden är genomgående hög, men transparensen bristfällig. En majoritet av kommunerna använder moderna ärendehanteringssystem, men nära 60 kommuner nämner inte vilka system de arbetar med. Det är svårt att tänka sig att någon kommun i dag helt saknar digitala verktyg – vilket i sig tyder på ett behov av bättre informationsstruktur och tydligare kommunikation.

När helheten summeras målar rapporten upp en tydlig bild – kommunernas praktiska regeltillämpning skiljer sig betydligt åt och dessa skillnader får direkta konsekvenser för företagens vardag. Ojämlika handläggningstider, stora prisskillnader, varierande tillgänglighet och otydliga avgiftsmodeller påverkar både förtroendet för myndigheterna och företagens förutsättningar att växa. NNR efterlyser därför större transparens, bättre intern samordning och en mer enhetlig tillämpning av regelverken över hela landet. Kommunerna uppmanas att dra lärdom av de mest effektiva exemplen, att satsa på rådgivning snarare än kontroll, att införa servicegarantier och att använda efterhandsdebitering som ett verktyg för ökad rättvisa och logik i avgiftsuttaget.

Med hjälp av AI har årets kommungranskning kunnat identifiera mönster och skillnader på ett effektivt sätt. Metoden visar stor potential för framtiden, både för NNRs fortsatta arbete och för kommunernas egen utveckling. I ett läge där näringslivets regelbörda diskuteras allt mer och där regeringen satsar på förenklingsuppdrag för statliga myndigheter blir den kommunala nivån en avgörande pusselbit. Om kommunerna tar vara på de insikter som rapporten belyser, finns goda möjligheter att stärka både företagsklimatet och rättssäkerheten i Sverige.

August Liljeqvist, Sakkunning, Näringslivets Regelnämnd och rapportförfattare