Jag driver ett par olika företag, bland annat bokförlag och det är roligt och utvecklade att se företagen växa tillsammans med de anställda. Däremot så finns det ett par saker som kunde förbättras för att fler företag ska kunna växa och bli framgångsrika. Som alla andra företagare har jag tankar kring vad som skulle kunna förbättra vår situation. Här är några av dem.

På regelsidan vill jag framförallt lyfta två regler som är extra jobbiga och som kan svåra för en småföretagare.

Det ena är momslagstiftningen. Om man gör fel och råkar föra över något från en månad till en annan så kan man som bekant drabbas av skattetillägg. Det är upprörande att man kan straffas när man inte ens haft något uppsåt, utan bara bokat något fel av misstag. Det andra gäller lagen om anställningsskydd, LAS. Om LAS förenklas och reformeras kan detta skapa fler arbetstillfällen. Dessa två regler är mina största käpphästar och de borde förändras. Men det finns mer att ha synpunkter på.

Många gånger så hamnar ju vi företagare i den situationen att myndigheterna tillämpar regler på ett sätt som helt enkelt inte är bra. Vi kan hamna i grottekvarnar som gör att arbetstillfällen går om intet. Därför skulle jag vilja se en handläggningsgaranti, i stil med vårdgarantin ungefär. Den infördes ju för att situationen skulle bli bättre för patienterna, nu är det läge att göra något liknande för företagarna. Jag var inblandad i ett byggprojekt en gång, där byggprocessen försinkades med ett helt år på grund av inkompetent handläggning. Jag tvivlar på att jag är ensam om dylika erfarenheter. Med en garanti måste handläggningen förbättras, vilket blir till gagn för alla.

Förutom detta så skulle vi även vara förtjänta av en sänkt kapitalbeskattning. Vi närmar oss nu 30 procent när konkurrenter i vår omvärld ligger runt 17 procent i genomsnitt. Även Sverige borde ligga runt genomsnittet för att få en jämnare konkurrenssituation. Det hade haft stor betydelse för företagens kapitaltillgång. Likaså finns det utrymme för fler förbättringar gällande bolagens kapital. Om ett företag sparar vinsterna i bolaget för att kunna göra investeringar i ett senare skede tas vinstskatt ut. Låt istället pengarna få ligga kvar i bolaget obeskattade och ta ut skatten först när eller om de tas ut i utdelning. Det hade stärkt svenska företag och givit dem bättre möjligheter att investera för framtida framgångar.

I veckan hölls regeringens årliga regelförenklingskonferens under parollen ”Förenkla för företagen” på Näringsdepartementet. På Regelrådet upplever vi det mycket positivt att så många samlas för att diskutera just denna fråga. Framförallt är det positivt att alla funderar över vad just de kan göra för att förenkla för företagen.

Regelrådets statistik från föregående år avseende granskningen av regelförslag och konsekvensutredningar var ganska dyster och vi kunde konstatera att förbättringspotentialen när det gäller kvaliteten på regelgivningen är stor. Erfarenheterna hittills i år visar på en positiv tendens vilket är glädjande men mycket arbete återstår. En stor utmaning om man vill förenkla för företagen är allt krångel som kommer från EU. Gemenskapslagstiftningen står för drygt hälften av allt krångel. Så hur kan vi då åstadkomma en förändring? Vad behövs för att arbetet med regelförenklingar för företag verkligen ska få ett genomslag i företagens vardag?

Jo, det krävs att alla som jobbar med regelgivning har med sig ett företagsperspektiv i alla delar av arbetet. Det krävs att man gör en noggrann utredning som belyser ett förslags konsekvenser för företag. Det krävs vidare att regelgivaren i varje situation också noga överväger vilka alternativa lösningar det finns till förslaget och ställer sig frågan om det går att förenkla ytterligare. Det handlar i detta arbete mycket om att förändra kulturella och organisatoriska strukturer och förhållningssätt hos regelgivaren. Regelrådet har tidigare liknat den typen av förändringar vid en supertanker – det tar tid att ändra kurs. Något som är lätt att säga men svårt att åstadkomma.

Vad kan då Regelrådet göra för att driva på denna förändring? Regelrådet kan vara en kritisk vakthund som förhindrar onödigt krångel. Men Regelrådet kan också, vilket kanske är ännu viktigare, arbeta förebyggande. Genom att skapa och underhålla goda relationer med regelgivarna och näringslivet och genom att erbjuda råd och stöd till regelgivarna i arbetet med konsekvensutredningar så kan vi åstadkomma en förändring och på sikt höja kvaliteten på regelgivningen. I augusti i år fick Regelrådet ett nytt tilläggsdirektiv av regeringen med ett utökat uppdrag som bl.a. innebär att vi ska utvidga vår rådgivande roll och prioritera vårt stöd till de statliga kommittéerna i arbetet med konsekvensutredningar. Detta är något som vi kommer att jobba mer med i framtiden. Vi kommer också, när det gäller krånglet som härrör från EU, att kunna komma in tidigare i processen. Genom att göra detta kan vi bidra till en positiv förändring för företagen.

När man pratar om regelförenklingar så får i alla fall jag känslan av att det handlar om krångliga blanketter. I min värld (friskolebranschen) så innebär krångliga regler snarare rena etableringshinder och är därför av mycket större dignitet än lite svåra blanketter som man kan betala för att få hjälp med.

Det handlar såklart om lokaler. Det råder idag etableringsfrihet för fristående förskolor. Det betyder att om man bara uppfyller alla formella krav så ska man få godkännande att starta sin verksamhet och därmed också rätt till kommunalt verksamhetsbidrag. Då kan man ju förledas att tro att det startar mängder med förskolor runt omkring i landet. Särskilt som det i många städer råder platsbrist. Men nej. Det beror på lokalfrågan. Att som göra som man gjorde förr i världen – ha en förskola i en större villa – är numer omöjligt. Anledningen till detta är ett antal olika regler som i vissa kommuner gör det i stort sett omöjligt att hitta en lokal som kan bli godkänd för ändamålet.

Momsen är det stora problemet. Till skillnad från kommunala förskolor är vi inte momspliktiga, och kan därför inte heller dra av momsen. Och det blir ju också ett problem för de fastighetsägare som vill hyra ut till oss och behöver göra dyrare anpassningar av lokalerna. Ventilation brukar vara en sådan dyr sak. De flesta lokaler idag har nämligen ventilation avsedd för kontor, och de aggregaten klarar inte av de krav som finns på hur mycket luft som ska passera igenom lokalen för ett visst antal barn.  Ventilation är dyra saker.

Det är också så att om lokalen inte redan är godkänd för förskola så krävs ett bygglov för ändrande av ändamål. Och då inträder nybyggnationskrav. Dit hör till exempel ventilationen, men också andra krav.

Ett av detta krav är handikappanpassningen. Om lokalen har två våningar så måste man ha handikapptillgänglighet upp på övervåningen om du avser att ha barn där. Det betyder dyr hiss (momsproblemet igen…) samt en inte helt lättplacerad hissanläggning. En handikapptoalett måste också byggas, samt eventuell ramp till entren.

Sedan har räddningstjänsten sina krav vad gäller utrymmningsvägar. Här krävs ofta en stege på utsidan (om flera våningar) och speciella fönster.

Köket är en fråga helt i sin egen klass. Ofta väljer man att bara ha ett mottagningskök (dvs man vår färdiglagad mat i varmskåp). Egenkontrollprogrammet för detta är rätt omfattande, men det mycket märkliga är att tillämpningen vid tillsyn från kommunen varierar löjeväckande mycket från kommun till kommun. För att inte tala om man skulle vilja laga mat i sitt kök. De flesta väljer dock inte denna lösning av förklarliga skäl.

Jag får i min roll som friskoleföreträdare rätt många samtal från glada förskollärare som vill starta egen förskola. De frågar i vilken ända de ska börja. Försök få fatt i en godkänd lokal säger jag, och återkom sedan. Än har ingen återkommit efter alla dessa år…

Ta företagaren, som får förhandsbeskedet att handläggningen av ett bygglov hos kommunen och länsstyrelsen kan ta 1,5 år. Han kan inte ta in offerter på entreprenaden för utbyggnad och kan således inte räkna på projektet.

Eller industriföretaget, som vill ha tillstånd för att skapa en större verksamhet. De tvingas tacka nej till stora beställningar i väntan på tillstånd och kanske förlorar den stora kunden för gott när de inte lyckas leverera. Under tiden plockar konkurrenterna i omvärlden hem order och affärer som de väntande företagen inte kan lägga anbud på.

Långa handläggningstider är ett hot mot svenska företags konkurrenskraft. Det är inte rimligt att länsstyrelsen i Norrbotten tar 418 dagar på sig i genomsnitt för att handlägga ett överklagande av en detaljplan när Kalmar klarar det på 12 dagar. Eller att Malmö och Örkelljunga behöver mer än 10 veckor för att handlägga ett bygglov när Piteå hanterar det på 1-3 veckor och Göteborg på maximalt 6. Alla följer de samma regelverk, så den enda slutsatsen man kan dra är att kommunerna och länsstyrelserna på olika ställen i landet har en vitt skild syn på hur service till företagen ska prioriteras.

Många kommuner och länsstyrelser har mycket god företagsservice, men andra prioriterar inte företagens behov lika högt och kan ha handläggningstider som handlar om år och månader istället för dagar. NNRs granskning av kommunernas handläggningstider för vissa utvalda ärenden, visade att det inte finns några samband som geografi, politiska majoritet eller storlek. Alla har samma regelverk att följa, men ändå kan två grannkommuner som i mångt och mycket är lika ha diametralt olika service för företagen.

Detta ger en situation som är både godtycklig och rättsosäker. Ofta begränsas problembilden till att vara något som drabbar den enskilde personen eller företagaren, men de bristfälliga rutinerna medför också risken att kommunerna förlorar viktiga investeringar och på så sätt även arbetstillfällen. Om kommunerna och staten menar allvar med att vilja förbättra företagsklimatet, få fler investeringar och arbetstillfällen, samt öka skatteintäkterna så är det nödvändigt att ta tag i de långa handläggningstiderna. Ytterst behövs även en insikt om att hela samhället blir lidande om så inte sker.

Jag skulle vilja påstå att onödigt långa handläggningstider kostar samhället mycket stora pengar. Långa handläggningstider leder inte bara till förseningar och missade intäkter, utan det leder också till att många projekt överhuvudtaget inte blir av.

I NNRs aktuella undersökning kring de kommunala tillståndsprocesserna för utskänknings-, bygglovs- och miljöärenden var det tydligaste resultatet helt enkelt att det finns rejäla förbättringsmöjligheter på många områden. Skulle alla sätta som mål att följa de bästa exemplen så skulle alla märka stora förändringar.

Inom näringslivet har vi i de flesta branscher fått lära oss att korta ledtider från beställning till leverans är viktigt. Det har nästan blivit ett mantra inom företagsledning. Det finns många sådana modeller; Toyota, T50, Lean Production, etc och även om modellerna skiljer sig åt så är det väsentliga att minska ledtiderna.

Jag minns en effektiviseringsprocess på ett tryckeri på 90-talet där man med ett par enkla grepp kunde minska leveranstiden med över 80 procent. Det var då enbart väntetider som skars bort. Sedan kom man fram till att vissa processer kunde köras parallellt och så kunde ytterligare onödiga väntetider skäras bort – från 14 veckors leveranstid till att idag kunna leverera samma dag. Det kräver en hel del förändringar, men har samtidigt skapat mycket besparingar och mycket mer nöjda kunder.

Myndigheterna förklarar ofta de långa handläggningstiderna med att de får ofullständiga ansökningshandlingar. Så kan det mycket väl vara, men på det finns det naturligtvis botemedel:

• Lämna tydliga anvisningar om vad en ansökan skall innehålla. Sker ansökan elektroniskt som t.ex. på Skatte- och Bolagsverkets www.verksamt.se så kan även kontroll ske automatiskt att allt finns med.

• Återkoppla snabbt till den sökande vad som saknas.Om sedan alla parter ser till att kompletta ärenden inte blir liggande i stora ärendehögar, så är jag övertygad om att handläggningstiderna kan minskas radikalt.

För att bra handläggningsprocesser ska komma till stånd så kan man börja med att mäta vilken del av handläggningstiderna som är väntetid och vilken del som utgör effektivt arbete. För vissa ärenden kan det dessutom i processen förekomma remiss- och besvärstider. Nästa steg kunde vara att undersöka hur mycket av delprocesserna som kan ske parallellt. Och slutligen blir det till att skära på effektivitetsbrister och på nytt mäta resultat.

I Storbritannien, Danmark, Tyskland och Nederländerna så tas nästa steg i att förbättra för företag och allt fler åtgärder genomförs. Här i Sverige så anser förvisso de allra flesta politiker att regelförenkling är viktigt, men på åtgärdssidan väntar Sveriges företagare otåligt på det nya förenklingsprogrammet. Ju längre det dröjer desto mer omfattande åtgärder krävs av regeringen. Däremot så har statsminister Fredrik Reinfeldt börjat engagera sig i den delen av regelbördan som härrör från EU-lagstiftning.

Detta är bra, men även svenska företag behöver stärka sin konkurrenskraft och få bättre villkor. Därför ser vi fram emot att Reinfeldt och hans regering tar tag i att minska företagens regelkostnader även hemma i Sverige. Vågar vi hoppas på ett antal konkreta och rejäla åtgärder nu eller kommer de kanske till hösten..?

Jens Hedström, VD Näringslivets Regelnämnd, NNR

Vad är egentligen statens och kommunernas roll i arbetet med att förbättra företagsklimatet? Jo, att skapa bästa möjliga förutsättningar för att företagen ska kunna startas, verka, växa och frodas. De ska också se till att regelverken efterlevs.

Tyvärr, många gånger oavsiktligt, skapas hinder genom nya regler eller att företagens investeringar inte blir av genom en ineffektiv handläggning. Det blev inte som det var tänkt… Varför inte, kan en lekman undra, för att effekterna inte var uppskattade, för att alternativa lösningar inte var övervägda, eller för att vi inte har lärt av de som faktiskt har en effektiv hantering?

Det handlar helt enkelt om den årliga vårrensningen i regelrabatten. Sveriges företagare förväntar sig att staten och kommunerna tar på sig trädgårdshandskarna och rensar bort ogräs som hindrar livskraftiga företag från att växa. Ogräset dödar inte, men det hämmar tillväxten av nya och existerande företag. Korta handläggningstider, se över avgifterna och inte minst att ta bort regler som hämmar tillväxten. Vill du ha konkreta idéer så läs NNR rapporter; Regelagendan 2010 eller våra färska kommunrapporter om en bättre regeltillämpning.

Jens Hedström, VD Näringslivets Regelnämnd

När kommunens räkning för min marklovsansökan damp ner i brevlådan fick jag en smärre chock. Det debiterades 4000 kr för att studera några ritningar gjorda av en arkitekt på mitt uppdrag och att sedan skicka ut ett standardbrev till mina fem grannar (som inte hade några synpunkter eller ens svarade på brevet).  Jag ringde upp förvaltningen och blev kopplad flera gånger innan någon kunde svara på hur uppskattningsvis 2-3 timmars handläggning kunde kosta så mycket. Inte ens handläggarna kände till hur avgiftssystemet fungerade, utan det var särskilda personer som skötte detta. Det visade sig att själva utskicket av brevet till mina fem (!) grannar hade en schablonavgift på drygt 1000 kr. Hur beräknades självkostnadspriset i detta fall?

Något år senare bestämde sig min arbetsgivare, NNR, för att göra en undersökning av kommunernas regeltillämpning när det gäller serveringstillstånd, miljöfarlig verksamhet, bygglov och en väg in för företagen. Frågorna vi ställde var raka och enkla; Hur lång tid tar handläggningen av ett på förhand specificerat ärende? Vad kostar tillståndet? Vad tar kommunen ut i tillsynsavgift? Har kommunen en servicegaranti? Resultatet som vi kunde presentera visar att verkligheten överträffar dikten och att jag kanske haft tur som betalat så lite i avgift för mitt marklov, även om jag förvisso inte är ett företag.

NNRs undersökning, visar att för samma typ av serveringstillståndsärende varierar handläggningstiden med nio veckor och avgiften i den dyraste kommunen var 14 gånger högre än i den billigaste. För en viss typ miljöfarlig verksamhet debiterar 89 procent av kommunerna en årlig tillsynsavgift, men bara en dryg tredjedel genomför årlig tillsyn på plats. En tredjedel av de svarande kommunerna uppgav att de inte med dagens resurser kommer att kunna lämna bygglovsbesked inom tio veckor som den nya plan- och bygglagen kräver.

Frågan som kan ställas i detta sammanhang är om vi verkligen har samma lagstiftning i hela landet? I teorin kanske vi har det, men inte i praktiken. Självklart måste vissa olikheter tillåtas men inte till vilket pris som helst. Jag vet av egen erfarenhet att kommunerna har en stor kompetens att sköta myndighetsutövning, men det är hög tid att de tar sig an några centrala frågor som rör förbättringar i företagsklimatet; Hur kan vi bli snabbare och effektivare? Kan vi lära av andra som är bättre? Vilka är våra kunder, och får de vad de betalar för? Slutligen, vad kan vi göra om de inte får det?

Det är så det skapas förutsättningar för människor och företag att växa.
Andrea Femrell, NNR

Tillväxtdagarna i Göteborg – som hölls i mitten av mars – bjöd på ett mycket bra program. Många intressanta och tankeväckande seminarier, men framförallt en myllrande mötesplats för politiker, företag och opinionsbildare. Många ministrar var där och Prins Daniel höll sitt första officiella tal, som blev väl mottaget.

600 deltagare, 150 medverkande och ett 40-tal programpunkter – men inte en enda programpunkt om regelförenkling. Trots detta var ”regelförenkling” ett av de vanligast förekommande svaren på de frågor som ställdes.

-Hur ska vi få fler företag?

-Regelförenklingar!

- Hur ska vi underlätta för företag som vill växa?

-Regelförenklingar!

- Hur ska vi få fler unga i jobb?

-Regelförenklingar!

Bland annat i de samtal  som handlade om invandrarföretagande kom regelförenkling upp som en lösning. Det är inte särskilt svårt att förstå. Om inte ens infödda svenskar förmår att överblicka och begripa reglerna, hur ska då invandrare med knapphändiga kunskaper i svenska göra det?

Men regelförenkling får inte bara bli ett mantra i debatten. Därför är det bra när debatten utmynnar i tydliga exempel och konkreta förslag.  Ett sådant exempel var Skogs- och Lantarbetsgivarförbundets seminarium om tillväxten i de gröna näringarna. Förbundets VD Katarina Novak gav – tillsammans med Johanna Pommer från trädgårdsföretaget Splendor Plant – flera exempel på hur fyrkantiga lagar och ålderdomliga kollektivavtal lägger hinder i vägen för en bransch som av många pekas ut som en framtidsbransch. Både lagstiftningen och många kollektivavtal är utformade utifrån det gamla industrisamhällets behov, trots att det nu för tiden krävs en helt annan flexibilitet. På seminariet framkom tydligt att skogs- och lantbruksföretagen, men även dess anställda, måste ha många fler strängar på sin lyra för att kunna utvecklas och växa.

Det som tidigare var en vanlig bondgård, kan idag vara ett multiföretag som utöver lantbruksrörelsen också har café, pensionat, gårdsförsäljning, självplock och gårdssnickeri. Varje liten del av företaget bidrar till försörjningen, men är inte tillräckligt omfattande för att bära personal på heltid. Sådana företag får tyvärr ofta problem med arbetstidslagstiftningen. Beläggningen är ojämn och det finns ofta behov av variera arbetstidens förläggning och omfattning. Det blir också ofta krångel med kollektivavtalen när en anställd ska utföra olika typer av arbetsuppgifter och inte sällan tvingas arbetsgivaren teckna avtal med två fackförbund.

Åsa Romson, som föreslås bli nytt språkrör för miljöpartiet, höll i allmänna ordalag med om att många regler hindrar företagsamheten. Per Åsling, själv företagare och numera riksdagsledamot för Centerpartiet, var däremot mycket konkret. Modernisering av LAS, lägre ingångslöner och enklare för företag som vill ta in utländsk arbetskraft var några frågor som han tog upp.

En annan riksdagsledamot, som verkligen brinner för företagsamheten, är Annie Johansson från Värnamo. Hon förutspås av många att bli nästa partiledare för Centerpartiet.  Hennes engagemang går inte att ta miste på. Hon deltog i en politikerpanel som diskuterade på temat ”Vem vill bli entreprenör?” och hon hade svårt att stå still när övriga i panelen försökte överträffa varandra med sina företagsvänliga argument.

Annie vet, liksom många företagare, att det är lätt att vara för regelförenkling på ett allmänt plan, men så fort det börjar handla om konkreta förslag blir det ofta stopp. Om det ska kunna bli fler anställda i småföretagen måste det bli enklare och billigare att anställa. För att komma dit måste flera arbetsmarknadslagar ändras och löneskatterna sänkas.  Men sådana förslag vågar ingen, bortsett från Centerpartiet, föreslå. Då klingar det allmänna talet om regelförenkling falskt.

Vissa politiker tycks också ha en tendens att blanda ihop ”regelförklaringar” med ”regelförenklingar”. Många myndigheter, inte minst Skatteverket, har gjort det enklare för oss företagare att sätta oss in i regelverken. Det är bra att myndigheterna ägnar sig åt regelförklaringar, men det är definitivt inte samma sak som regelförenklingar!

Om det ska bli någon kännbar regelförenkling får man från företagen och dess organisationer fortsätta att peppra politikerna med konkreta exempel på regler och annat krångel som idag hindrar företagsamheten. Varje politiker som förordar regelförenkling borde avkrävas åtminstone ett konkret förslag på hur reglerna ska kunna förenklas och då ska det inte handla om system som gör det enklare för företagen att förstå de krångliga reglerna, utan om konkreta förenklingar!

Även i USA är regelförenkling för företag ett prioriterat område och nyligen gick president Obama ut med direktiv för att minska regelbördan. Han påtalar vikten av förutsägbarhet i regelverket och i Wall Street Journal säger han att ”Small firms drive growth and create most new jobs in this country. We need to make sure nothing stands in their way”.

Nu har de amerikanska myndigheterna fått i uppdrag att undersöka allmänhetens uppfattning om regelverken, att minska regelbördan för den privata sektorn, att förenkla och harmonisera sina regelverk, att förespråka flexibilitet och valfrihet. Myndigheterna skall också inom 120 dagar presentera planer i syfte att granska de befintliga regelverken och se om detta behöver modifieras, effektiviseras, utökas eller avskaffas.

Direktiven har redan börjat utföras och exempelvis så har departementen för energi, handel och socialförsäkringar gått ut till allmänheten och bett om idéer kring vilka regler som de anser bör effektiviseras eller avskaffas. FDA (Food and drug administration) har presenterat 25 reformer som ska göra granskningen av nya medicinska innovationer bättre, smartare och snabbare i syfte att förbättra förutsättningarna för innovationer, få jobben att stanna kvar i landet och generera bra och säkra tekniska hjälpmedel som kan komma till nytta i sjukvården. Arbetsmarknadsdepartementet å sin sida istället har dragit tillbaka ett antal regelförslag efter att ha lyssnat av allmänheten, eftersom reglerna kräver mer resurser än vad de genererar i nytta.

I Sverige har vi ju sett liknande direktiv från regeringen och det är intressant att se hur lika tankegångarna är i USA.

Läs gärna mer om president Obamas regelförenklingsagenda här.