Vilket är det kommunala uppdraget?

Oscar Fredriksson Av Oscar Fredriksson
29 maj 2017
 

Både svenska och internationella erfarenheter visat att det mest effektiva sättet att nå en bra regelefterlevnad och en säker hantering är att hjälpa företag och företagare att göra rätt. Även OECD har tydliga rekommendationer i denna riktning och i Sverige har Skatteverket under flera år arbetet med detta perspektiv. Vi är därför ett antal dalakommuner som nu tar fasta på det och utvecklar nya stöttande metoder för myndighetsutövning.

Vansbro kommun har under våren startat ett utvecklingsarbete där vi tillsammans med Rättvik, Falun, Borlänge och Malung-Sälens kommun sökt projektmedel från Leader-området Dalälvarnas utvecklingsområde. Syftet med projektet är att skapa förutsättningar för kommunens myndighetsutövande att utvecklas på ett tryggt och inspirerande sätt. Genom ledarskapscoaching, tydliga ramar och ökat samarbete mellan kommuner ska myndighetsrollen utvecklas. Vi vet att vårt sätt att hantera myndighetsutövning är avgörande för ett gott företagsklimat, något som bevisats höra samman med sysselsättning och entreprenörskap samt utveckling av områdets attraktivitet och konkurrenskraft. En utgångspunkt för den här satsningen är de goda erfarenheterna från Rättviks kommun och deras arbete med Tillväxt och Tillsyn.

För att projektet ska lyckas är det viktigt att säkerhet, kvalitet och miljö står högt upp på agendan, hand i hand med att vi utvecklar vår förmåga att underlätta för entreprenörer på landsbygden att starta- och utveckla- sina företag samt för ideella och kommersiella aktörer att starta och genomföra evenemang.

Projektets viktigaste målgrupp är tillsynspersonalen i kommunerna. De coachas i att utforma nya modeller för tillsyn, med fokus på att ”hjälpa företagen att göra rätt”. Resultatet blir konkreta förenklingar för företagare, ideella arrangörer, ungdomar och nysvenskar. Vårt mål är att de ska uppleva att det blir lättare att starta- och driva- företag och evenemang och att mötet med myndigheterna blir ett positivt mervärde, något som hjälper dem att utveckla och att utvecklas i ännu högre grad än idag.

Målen med projektet är en utvecklad myndighetsroll i linje med kommunernas önskemål, ett bättre företagsklimat, fler innovationer, ökad hållbarhet, ökat nyföretagande, ökad sysselsättning och ökad attraktivitet på landsbygden. Ett annat uttalat mål är att hitta en modell för hur förändringsarbete inom myndighetsutövning kan bedrivas.

Några aktiviteter i projektet är:

  • Djupintervjuer med entreprenörer och myndighetsutövare
  • Inspirations- och planeringsdagar för myndighetsutövare och entreprenörer med gästföreläsare från exempelvis Skatteverket, som nyligen reformerat sitt arbetssätt på ett liknande sätt
  • Coachning i vardagen om att leda i förändring för kommunala chefer och tjänstepersoner
  • Utveckling av en ”färdplan” för att etablera det nya arbetssättet i de deltagande kommunerna
  • Dokumentation och integrering av de nya arbetssätten i kommunernas styrsystem
  • Mätning av effekter
  • En plan för fortsatt utveckling efter projektets slut

Vansbro kommun är projektägare för denna satsning på en mer modern myndighetsutövning och vi berättar gärna om projektet för de kommuner och andra organisationer som vill veta mer!

Oscar Fredriksson är Kommunchef i Vansbro kommun

Att skapa ett attraktivt företagsklimat i en gammal brukskommun

Susanne Sedvall Av Susanne Sedvall
05 maj 2017
 

Den 12 maj 2014 tog kommunfullmäktige i Surahammar beslutet att anta en lokal näringslivsstrategi. Beslutet togs med full politisk enighet och målet var tydligt – Surahammars kommun ska ha en snabb service och myndighetshantering i toppklass för företagare. Servicen ska präglas av tillgänglighet, enkelhet, snabbhet och personlighet.

Tre år har snart gått och resan har varit och är krokig. Det tar tid att vända på invanda mönster, inställning och attityder i en gammal bruksort, men vi har kommit en bra bit på väg. Mycket tack vare Tillväxtverket som hösten 2015 beviljade Surahammar projektmedel för att skapa ett attraktivt företagsklimat.

Vi har i projektet valt att ha ett utifrån- in perspektiv. Det innebär att vi tagit på oss företagarglasögon och diskuterat hur företagen upplever oss på kommunen. Till vår hjälp har vi haft en lokal styrgrupp av företagare. Åsikterna har varit många, mycket har vi förändrat och mycket kommer att förändras.

Livsmedelstillsynen är ett exempel. Vi har tidigare gjort som nästan alla andra kommuner i Sverige. Vi har förskottsfakturerat livsmedelstillsynen i början av året och i bästa fall genomfört livsmedelstillsynen under kalenderåret. Det här strider ju helt mot företagares affärsmoral och förståelse. Först utförs en tjänst, sen betalar man, punkt slut.

Vi lyssnade och från årsskiftet 2016/17 så tar vi betalt för livsmedelstillsynen när inspektionen är genomförd. Givetvis mot en väl specificerad faktura, företagaren ska veta vad han/hon betalar för.

Ett annat positivt exempel är vår bygglovshantering. Idag beviljas oftast bygglovsärendet för företagare inom 10 dagar. Vår byggnadsinspektör som själv har ett förflutet som företagare är kunnig och prioriterar dialog och smidighet utan att göra avkall på myndighetsutövningen.

Just dialog och rådgivning har blivit ett signum för vår kommun. Vi är en liten kommun med närhet och korta beslutsvägar och vi vill att företagare ska känna att det är lätt att göra rätt i vår kommun.

Nu fortsätter vår resa i jakten på hinder och regler som går att förenkla för att det ska bli lättare att driva och utveckla sitt företag här i Surahammars kommun.

Susanne Sedvall är näringslivsutvecklare i Surahammars kommun

Om regelförbättringsarbetet i kommunerna: rapport från Norrköping!

Reidar Svedahl Av Reidar Svedahl
07 april 2017
 

I samband med NNRs stora projekt om granskning av regeltillämpning på kommunal nivå så gjorde vi besök i nästan samtliga av landets län, där vi presenterade resultaten. Mer om detta kan du läsa på hemsidan kommungranskning.se. Då träffade vi också många politiker och tjänstemän i kommunerna som hade ett stort intresse av frågorna och som arbetar med att genomföra olika insatser. Några av dessa får nu möjlighet att berätta lite mer om sitt arbete med att minska företagens regelbörda på den kommunala nivån. Först ut är Reidar Svedahl i Norrköping.

I Norrköpings kommun har vi – liksom alla andra kommuner – en del områden där vi kan förbättra oss. Ett sådant område är vårt företagsklimat.

Just nu arbetar vi två med stora förbättringsprojekt, som vi hoppas ska ge oss nöjdare företagare.

Det ena är att vi slutar att ta betalt för bygglov utifrån antal kvadratmeter på bygget. I stället blir betalning direkt kopplat till hur många timmar vi beräknar att ett ärende tar. Detta gör att vi kan berätta redan i förväg vad bygglov kommer att kosta och inte som nu svara ”det beror lite på”. Logiken i att ta betalt per timme kommer att uppskattas av våra kommuninvånare, tror vi. Transparens och förutsägbarhet är viktigt, inte minst när det gäller att beräkna kostnader – för företagare liksom för alla andra.

Den andra stora förändringen vi jobbar med är att införa ”Norrköpingsmodellen 2” för tillsyn av restauranger etc. Detta är en anpassning och utveckling av Rättviksmodellen och som kräver vissa justeringar för att fungera bra i en kommun som är betydligt större än Rättvik.

Vi har nu kommit en bra bit i processen med många arbetsmöten med berörda tjänstemän och många dialogmöten med näringsidkarna. Vårt mål är att ha sjösatt denna modell där företagarna till största delen betalar efter inspektion och aldrig före tiden just kring årsskiftet. Om det blir som vi hoppas och tror, kommer detta att bidra till att våra företagare upplever att vi har förbättrat vårt företagsklimat på ett bra sätt.

De stora utmaningarna med dessa förändringar är att få alla att förstå att dylika processer faktiskt tar tid att ändra och att det tar tid innan de är helt och hållet på plats. Detta gäller både internt och externt. Just Norrköpingsmodellen 2 har internt tagits emot positivt; nyfiket och med många frågor och funderingar. Men det finns en övertygelse om att det kommer att gå bra, vilket bådar gott och känns uppmuntrande. Från företagens sida så har modellen väckt stort intresse och den har tagits emot positivt.

Det är stimulerande att jobba såväl internt inom kommunen som med företagare, för ett bättre näringslivsklimat. För ett bra näringslivsklimat är en förutsättning för fortsatta satsningar på skola samt vård och omsorg.

Reidar Svedahl är kommunalråd för Liberalerna i Norrköping

Hängde samhället med när mjölkbonden klev ut på världsmarknaden?

Suzanne Céwe Av Suzanne Céwe
13 mars 2017
 

De svenska mjölkföretagen har under de senaste decennierna utvecklats i samma snabba takt som övriga samhället. Vår kunskap om kvalitet och säkerhet inom livsmedel, djurvälfärd och vår påverkan på miljön har ökat. Regelbördan har successivt byggts på för att säkerställa att inga misstag begås. Myndigheters vilja att lägga till regler har dock varit större än ambitionen att ta bort eller förnya dem. För mjölkföretagaren har det inneburit en oproportionerlig ökning av regelbördan. Förutom alla vanliga regler för företag måste mjölkföretagaren vara väl insatt inom regelverken för djurskydd, naturvård, miljö, livsmedel samt EU:s jordbrukspolitik.


Foto: Ester Sorri

Självklart behövs det regler, men det kan vara värt att fundera över omfattningen. Dagens mjölkföretagare har höga ekonomiska insatser i form av stallar, mjölkningsmaskiner och foderutrustning. Konkurrensen är stenhård. Införsel från EU motsvarar ungefär 40 procent av varorna i mejeridisken. De ekonomiska marginalerna i branschen är generellt sett låga och mjölkpriset har en stark koppling till världsmarknadspriser. Mjölkföretagen måste ständigt arbeta med förbättringar och rationaliseringar för att kunna upprätthålla konkurrenskraften. Att djuren är friska och att företagets användning av t.ex. handelsgödsel är så låg som möjligt är viktiga komponenter för att företaget ska visa svarta siffror på sista raden. Detta är nästintill ironiskt, med tanke på att många av de krångligaste reglerna just syftar till att säkerställa att mjölkföretagaren inte behandlar sina djur dåligt eller påverkar miljön negativt. Dagens regelverk med tillhörande kontroller är utformade i tron att mjölkföretagaren gör medvetna fel, vilket alltså ingen mjölkföretagare har råd med.


Foto: Jan Petersson

Många mjölkföretag beskriver dagens regel- och kontrollsituation som rättsosäker och ohållbar. Ett mjölkföretag är ett fåmansföretag med små administrativa resurser, vilket gör det näst intill omöjligt att överblicka alla krav som olika myndigheter ställer. Samsynen mellan de olika myndigheterna begränsas med deras uppdrag. Myndigheterna behöver utvecklas, i samma takt som mjölkföretagaren. Ett mer företagaranpassat regelverk skulle däremot ge de svenska mjölkföretagen en komparativ fördel gentemot konkurrenterna i andra länder.

Vad behöver göras?

  1. Uppdrag till berörda myndigheter via de årliga regleringsbreven, att arbeta med regelförenklingar och förbättringar samt analysera hur befintliga och nya regler påverkar branschens konkurrensvillkor.
  2. Ett myndighetsöverskridande samarbete för att säkerställa svensk mjölkproduktion.
  3. Att lagar och föreskrifter i högre utsträckning anpassas till småföretagares förutsättningar.

Hos mjölkföretagaren fortsätter utvecklingen. Mjölkkornas hälsa står i centrum, varje dag året om. För om inte korna mår bra, mår inte företaget bra. Detta är värt att beakta i det fortsatta arbetet för enklare regler och förbättrade konkurrensvillkor. Annars blir det omöjligt för svensk mjölkproduktion att utveckla sina företag och ta nya kliv på världsmarknaden, med följden att andra går förbi.


Foto: Jan Petersson

 

Suzanne Céwe är expert på regionala villkor för mjölkföretagare på LRF Mjölk

Porträttfoto: Johanna Norin

Åker jag i fängelse nu..? Om rädslan att inte göra rätt

Anita Roll Av Anita Roll
24 februari 2017
 

Jag har drivit eget företag i nästan 30 år. Det var verkligen extremt inspirerande att dra igång en egen verksamhet 1988 – när man väl hade bestämt sig. Det var många överväganden som gjordes på plus och minussidorna men sammantaget så blev beslutet: Japp! Nu kör jag!!
Vad var det egentligen som vägde över i den positiva vågskålen? Jag ska återkomma om det lite längre ner i texten. Skillnaden på att starta och driva företag 1988 och nu är ganska stor. Myndighetsvärlden har förändrats. Regelkrånglet var krångligare då när all kommunikation skulle ske via papper men därmed inte sagt att det var färre regler då än nu.

Jag har ett ”fantastiskt” exempel där jag faktiskt trodde att jag skulle hamna bakom lås och bom: Någon gång i början av 1990-talet så skulle jag inbetala moms. Inget konstigt med det (mer än att man gjorde det väldigt analogt på den tiden). Pengar skickades in och allt var frid och fröjd… ända till dess att det kom ett mycket omfattande dokument från Skatteverket. (Man får f ö nästan alltid någon slags slag-i-magen-känsla när man får dokument från Skatteverket.) Jag öppnar försändelsen med darrande händer och bultande hjärta. Det var fyra (4) fysiska personer som undertecknat en mycket omfattande utredning avseende min moms. Hjälp!! Vad har jag gjort?? Jag försöker samla mig och läser igenom det 11 sidor långa dokumentet där man mycket tydligt beskrivit att min inbetalda moms misstämmer mot deras uppgifter. De redovisar, med hög detaljeringsgrad, att min inbetalda moms avviker i förhållande till vad som borde ha inbetalats. Jag följer utredningens beräkningar sida upp och sida ner. Summan av kardemumman var att jag hade betalat 1 (en) krona för lite i moms. Myndigheten avkunnande avslutningsvis ett beslut (som alltså var undertecknat av fyra (4) personer: De hade beslutat att avskriva skulden då den ansågs vara av ringa värde. Jag slapp åka in i fängelse!!! Puh…

Den här berättelsen har så klart präglat min syn på regler, processer och kommunikation mellan företagare och myndigheter. Ibland får jag för mig att vi inte kämpar för samma sak. Bl a denna icke-pragmatiska händelse har bidragit till att jag vill delta i arbetet i att många blir, och förblir, företagare utifrån fler perspektiv. Det ska vara enkelt, roligt och utvecklande att starta och driva företag. Förutom att jag är företagare själv är jag aktiv i NNR´s företagargrupp, jag är med i Företagarna Stockholm Stads styrelse, jag är medlem i NNR´s styrelse (såsom representant för Företagarna) och jag sitter också med i Bolagsverkets insynsråd. Sammantaget har mina engagemang medfört att jag får se på företagandet ur massa olika synvinklar. Min utgångspunkt är att jag har ett icke politiskt synsätt på företagandet. Företagare och entreprenörer behövs alltid oaktat viket politiskt styre som gäller. Sverige behöver alltid fler entreprenörer och företagare. Jag försöker så gott jag kan att via dessa kanaler bidra till att företagandet ska vara enkelt, roligt och utvecklande.

Det som en gång vägde över i den positiva vågskålen var så klart friheten, självförverkligandet, makten över sin egen tid och sina egna pengar, den där känslan av att det är jag, endast jag, som kan utveckla och ta ansvar för mitt egna företag. Denna känsla tror jag många människor har och några väljer att starta eget. Men det är inte endast en dans på rosor. Det är många krångligheter som måste besegras på vägen. Det underlättar om man har en inställning till sitt företagande som bottnar i dessa 5 tips (som jag också gav er förra gången jag skrev i denna blogg). De håller fortfarande:

Fem överlevnadsstrategier för att klara regelkrångel:
1. Sätt dig aldrig på en anklagades bänk. Tonlägen och språk i dokument övertolkar man lätt. Du har inte gjort något fel!
2. Mänsklighet: Lägg frustrationen åt sidan. Försök att prata med handläggare och administratörer på ett lugnt sätt. Det vinner man på!
3. Fakta: Ta reda på fakta om den uppkomna situationen. Läs in dig på ämnet så gott det går.
4. Dokumentera: Datera och dokumentera vem som säger vad. Man tror man ska minnas men det gör man inte…
5. Håll humöret på topp! Ett universalråd! Underlättar alltid!

Anita Roll, VD & Styrelseordförande / CEO & Chairman of the board på QTEMA

Det är lätt att göra rätt!

Göran Grén Av Göran Grén
08 november 2016
 

Regelförbättring och förenkling är en pågående process som inte får stanna upp. Man kan likna det vid att putta en bil framför sig, trögt i början men när det väl börjar rulla så gäller det att hålla kvar trycket. Varje gång man stannar upp så blir det jobbigt att komma igång igen. Om vi översätter detta till nuvarande upplägg och process för regelförbättringen i Sverige 2016 så talar vi om en nästintill stillastående bil som börjat rosta i skarvarna. En tydlig uppryckning måste ske och det är nu. Det är dessutom enklare än vad många tror och det krävs bara några små steg för att få tillbaka trycket igen. Regeringens arbete med enhetligt uppgiftslämnande eller ”En väg in” är efterlängtat och här har framsteg gjorts. Utöver detta så ekar det dessvärre tomt. Från att det för några få år sedan fanns en levande diskussion, aktivitet på alla nivåer och Sverige låg långt framme internationellt är det idag häpnadsväckande tyst och Sverige tappar i ranking.

Lägesbeskrivningen kanske framstår lika nattsvart som årstiden, men det finns ljus i tunneln och som inte är ett mötande godståg. Enkla lösningar finns nära tillhands och som vanligt när det gäller regelförbättring är det den första startsträckan som måste till. Den absolut enklaste lösningen av alla vore om Sverige genomför de tolv rekommendationer som OECD kom med 2012. Tolv grundläggande steg för att säkra ett konkurrenskraftigt regelverk. Om man betvivlar att OECD vet vad de håller på med och att detta framstår som ett alltför betungande arbete så kan man åtminstone börja med tre inledande steg.

Det första som krävs och som är helt avgörande för resten är politisk vilja. Att faktiskt vilja och i handling åstadkomma regelförbättring. Högtravande ord i ett beslut som riktar sig till vissa utpekade myndigheter och tidsperioden 2014-2020 är inte detsamma som politisk vilja. Det är snarare en klassisk politisk smitväg dit man kan peka då någon frågar, där ansvarsutkrävandet ligger på framtiden och någon annan ansvarar. Varje regering måste axla sitt ansvar och inse att regelförbättringsarbetet alltid startar och kommer från toppen. Detta skulle kunna ske enkelt genom att lägga ett uppdrag på alla departement att återkommande beskriva hur de arbetar och uppfyller regeringens mål, hur de hanterar inkomna förenklingsförslag, tar fram konsekvensanalyser liksom att de relevanta underliggande myndigheterna får motsvarande uppdrag i sina regleringsbrev. Helheten ska därefter redovisas samlat till Riksdagen en gång per år. Vetskapen om att det man tar fram ska levereras vidare skapar fantastiska incitament på alla nivåer att vara aktiv och konstruktiv.

Det andra steget är att styra upp arbetet med konsekvensanalyser. Det är rimligt att anta att beslutsfattare, och i synnerhet politiska sådana, vill ha fullständiga beslutsunderlag. Konsekvensutredningsförordningen liksom kommittéförordningen (den som styr de statliga utredningarna) finns redan där. Det är alltså inget fel på instrumenten, men om den som sitter bakom spakarna inte vet hur man gör eller om ingen efterfrågar någon analys så spelar det mindre roll hur bra instrumenten är. Regelrådets rapport 2009-2014 samt 2015 visar att konsekvensutredningarnas kvalitet är mycket låga och att inget händer för att vända denna utveckling. Det är uppenbart att lösningen att Tillväxtverket ska utbilda bort dålig kvalitet inte håller. Om toppen av beslutsgången frekvent frågar efter konsekvensanalysen så kommer också leveransen.

Det tredje steget är ett effektivt och oberoende Regelråd. Sverige var bland de första att inrätta ett Regelråd och många följde efter. Tyvärr har utvecklingen gått bakåt i Sverige snarare än framåt och nu är det vi som borde se oss omkring för att komma ikapp andra. Beslutet att inordna rådet i värdmyndigheten Tillväxtverket måste ändras och regeringen bör snarast se till att det blir en egen fristående myndighet så som det var tänkt från början. Ett alternativ är att bryta loss rådet och lägga det och dess sekretariat i Kammarkollegiet istället. Dessutom så bör mandatet justeras så att Regelrådet i efterhand kan gå in och begära en granskning av regler om konsekvenserna blev de tänkta eller inte.

Av Företagsklimatet i Sverige 2016 framgår att den i särklass viktigaste frågan för de drygt 31.000 företag som deltagit är att minska företagens regelbörda – det är hög tid att regeringen tar detta på allvar och går från ord till handling. Särskilt som det faktiskt är lätt att göra rätt.

Göran Grén är ansvarig vid Svenskt Näringsliv för regelförbättringsfrågor och sitter med i NNR:s styrelse.

Förenkla reglerna för energideklarationer

Rikard Silverfur Av Rikard Silverfur
07 oktober 2016
 

Systemet med energideklarationer har kostat Sveriges villaägare och andra fastighetsägare miljarder kronor. Det måste förenklas. Stort ansvar ligger nu på regeringen när bakomliggande EU-direktiv omförhandlas.

När systemet för energideklarationer infördes för ca tio år sedan var kritiken från bland annat Fastighetsägarna, Bostadsrätterna och Villaägarna hård. En kritik som visade sig vara befogad. Energideklarationerna har mycket riktigt skett till stora kostnader och med begränsad, om någon, påvisbar energiminskning som resultat. Det är nära att dra slutsatsen att enorma summor lagts till ingen nytta.

När Riksrevisionen granskade systemet fann man att energideklarationerna årligen kostar svenska fastighetsägare, hyresvärdar, bostadsrättsföreningar och villaägare över 700 miljoner kronor. Vi tar det igen, 700 000 000 kronor om året. Det var 2009 och nu 2016 har regeringen hunnit skärpa regelverket ytterligare så summan lär nu överstiga en miljard kronor per år. Riksrevisionens granskning visade också att i hälften av alla genomförda energideklarationer saknade förslag på kostnadseffektiva energibesparingsåtgärder.

Detta är inget mindre än ett stort och dyrt fiasko.

Att systemet med energideklarationer måste förändras säger sig självt. Detta skrev också företrädare för Bostadsrätterna, Byggherrarna, Fastighetsägarna, SABO, Sveriges Byggindustrier samt Villaägarnas Riksförbund i en debattartikel i Dagens Samhälle

Vi menar dessutom att i de fall det faktiskt lämnas förslag till energibesparingsåtgärder är de överlag på en sådan generell nivå att nyttan av dem går att ifrågasätta. Det är självklart att den enskilde fastighetsägaren som känner sin fastighet bäst. Den uppfattning som en konsult kan bilda sig på någon eller några timmar kan inte jämföras med den ingående kunskap fastighetsägaren själv har om sin byggnad. I Boverkets egen utvärdering uppgav 80 procent av fastighetsägarna att de redan på förhand hade känt till energibesparingsåtgärder som – i förekommande fall – fanns listade i deklarationerna.

Det måste till ett förenklat system som minskar administration och kostnader samtidigt som det sätter fokus på energifrågorna. Ett förslag är att fastighetsägarna själva, eller tillsammans med energibolagen som har uppgifter om levererad energi till byggnaden, rapporterar den faktiska energianvändningen. Det skulle öppna upp för att pengar som i dag läggs på höga konsultarvoden och administration för att ta fram energideklarationen istället kan användas till att sänka energianvändningen, till exempel investeringar i energibesparingsåtgärder.

Rikard Silverfur, Fastighetsägarna Sverige

Upphandlingsreglerna – 1000 lagparagrafer i tre lagar

Stefan Holm Av Stefan Holm
16 september 2016
 

Den som har önskat sig ett minimalt regelverk kring offentlig upphandling kan fortsätta drömma. Regeringens proposition på detta tema innehåller inte mindre än tre olika upphandlingslagar med i runda slängar 1000 lagparagrafer. Propositionen på 1500 sidor lär vara den största som någonsin överlämnats av en svensk regering. Nu kan inte omfattningen i första hand skyllas på regeringen eftersom materialet främst hänförs från EU-direktiv, men visst hade även Sverige kunnat anstränga sig för att minimera regelmassan. Exempelvis hade de tre upphandlingslagarna kunnat göras om till två lagar, ett tillvägagångssätt som man gjorde i Finland.

Men det största problemet med propositionen är regeringens kompletterande bestämmelser om arbetsrättsliga krav, sk goldplating. I korthet handlar det om att upphandlande myndigheter bör ställa arbetsrättsliga krav. Gör man det ska kraven innehålla lön, semester och arbetstid hämtade från något kollektivavtal. Det är myndigheter som själv väljer ut ett lämpligt kollektivavtal och tolkar dess innehåll. Till saken hör att det inte alls är självklart att tolka innehållen. I den svenska modellen är det parterna på arbetsmarknaden som gör den tolkningen. Men nu ska alltså istället statliga myndigheter, kommuner och landsting tolka och följa upp att leverantörerna håller sig till något av de 700 kollektivavtal som finns i Sverige. Men om ett företag följer ett annat kollektivavtal ändå väljer att delta, ska detta företags villkor också accepteras, under förutsättning att kollektivavtalet har en koppling till den aktuella branschen. Städbranschen innehåller till exempel ett tiotal olika kollektivavtal. Störst problem med kraven får de små företagen, de som inte har kollektivavtal men som ändå har goda villkor för sina anställda. Om de inte följer avtalens logik kan det bli svårt att få tilldelning.

Låter det krångligt? Det är i så fall inget mot vad det kommer bli när myndigheterna ska följa upp kontrakten. På en byggarbetsplats kan det finnas upp emot ett tjugotal olika yrkesgrupper och byggavtalet är det avtal som leder till tvister eftersom parterna har olika uppfattningar om hur man ska tolka innehållen. Hur ska då en upphandlande myndighet klara av den uppföljningen?

Regeringen lyfter fram problemet med social dumpning som en anledning att införa de extra reglerna i upphandlingslagarna. Naturligtvis är det viktigt att hindra oseriösa aktörer, men det här förslaget skapar bara regelkrångel och hindrar de seriösa företagen. Ambitionen är god med utformningen är fel. Det är dags att ta tillbaka förslaget och göra om.

Stefan Holm, näringspolitisk expert på Almega

Krångliga regler gör bussresan svår

Anna Grönlund och Ulrika Egervall Av Anna Grönlund och Ulrika Egervall
08 augusti 2016
 

EU:s regelverk för kör- och vilotider är omfattande och uppfattas som mycket komplicerat av landets bussföretagare. Regelverket består av flera delar – Kör- och vilotidsreglerna EG/561/2006, Reglerna om färdskrivaren EEG/3821/85, Nya regler om färdskrivare EU/165/2014, Kontrolldirektivet 2006/22/EG samt Nationella förordningen SFS nr 2004:865. Mycket att kunna, följa upp, dokumentera och informera förare och andra medarbetare om. För många, inte minst branschens SME-företag, en näst intill ogenomtränglig regelmassa som med ett antal minutöverträdelser av enstaka förare under olika körningar kan innebära att hela företagets trafiktillstånd, grunden för verksamheten, dras in.

Sveriges Bussföretag och våra medlemsföretag är tydliga med att det självklart ska finnas regler för arbetstid och vila – men de måste vara rimliga och möjliga att följa i den dagliga verksamhet som förare och företagare verkar i. Med den målsättningen har vi en dialog med tillsynsmyndigheten Transportstyrelsen, en dialog som vi hoppas ska bära frukt under året och märkas i våra företags vardag. Dialogen sker också mot bakgrund av att Transportstyrelsen fått regeringens uppdrag att utreda en mer flexibel svensk tillsyn av regelverket för kör- och vilotider.

Trafiken är många gånger oförutsägbar och resenärer har ibland behov och önskemål som dyker upp under en resa. Sveriges Bussföretag har för att belysa vad som kan hända samlat ett antal verkliga exempel i rapporter och skrivelser, läs mer här. Vi menar att det måste vara möjligt att inom sunda gränser anpassa bussresan efter det utan att förare och företagare riskerar böter och sanktionsavgifter, i förlängningen till och med indragna trafiktillstånd. Ett bussföretags trafiktillstånd är ju förutsättningen för att bussföretaget ska kunna köra resenärer i upphandlad linjetrafik, skolskjuts, tågersättning, resor, expressbusstrafik och beställningstrafik för idrottsföreningar, företag, klubbar och andra grupper. Med den tillsyn som hittills skett i Sverige är det inget av landets bussföretag som fått godkänt vid en första företagskontroll. Vi på Sveriges Bussföretag fruktar att hela bussbranschen kan slås ut – och samhällets kollektivtrafik att inte kunna köras.

Företagen har möjlighet att skicka underlag som visar på att de överträdelser, ofta i minuter, som företaget sanktioneras för, beror på saker utom företagets kontroll. Det kan vara trafikhinder, långa köer eller det faktum att personal från hamnar och färjor kör ombord bussen i samband med en färjeresa. Aktiviteter som är svåra att undvika när man kör buss. Kravet på denna omfattande dokumentation får många att förtvivla – varje händelse av den här typen som innebär störningar på över 2-3 minuter ska dokumenteras av förare, arkiveras och paras ihop med de sanktioner som kan komma att sanktioneras vid en företagstillsyn av Transportstyrelsen. Flera bussbolag pratar om att man behöver anställa en handläggare per 40 förare bara för att följa upp, dokumentera och hantera kör- och vilotiderna. Det är inte så vi vill få fler medarbetare i bussbranschen – vi vill locka fler förare och andra medarbetare som bidrar till att utveckla hela samhällets kollektivtrafik i mötet med resenärerna, inte anställa fler interna kontrollörer.

Hur svårt det kan vara ha vi illustrerat i två filmer, publicerade på Youtube:
Övergivet fotbollslag
Nästan framme

Anna Grönlund, Branschchef och vice VD på Sveriges Bussföretag
anna.gronlund[a]transportforetagen.se

Ulrika Egervall, Förhandlingschef och vice VD Sveriges Bussföretag
ulrika.egervall[a]transportforetagen.se

Goldplating och inkonsekvens – en livsmedelsföretagares vardag

Patrik Strömer Av Patrik Strömer
28 juni 2016
 

Svenska livsmedel kan nog med fog sägas ha säkerhet som viktigaste egenskap. Det är noggranna kontroller och såväl myndigheter som företag arbetar för att all mat vi äter ska betraktas som just säker. Sedan finns det många lagar, regler, direktiv och branschöverenskommelser som ofta har tillkommit för att skydda konsumenten, men där syftet kanske inte alltid uppfylls.

Ibland blir det bara så underligt och inkonsekvent, som när det gäller svenska myndigheters förhållande till växtskyddsmedlet Stomp SC. Kemikalieinspektionen beslutade redan 2008 att inte ge Stomp förnyat godkännande eftersom medlet anses innebära oacceptabla risker för vattenorganismer. Men fram till nu har odlarna ändå getts dispens att fortsätta använda medlet. Plötsligt försvinner dispensen. I Sverige.

En jämförelse mellan 16 europeiska länder visar att svenska lantbrukare har lägst tillgång till växtskyddsmedel. Danska eller nederländska lökodlare kan fortsätta som förut, men de svenska producenterna får en tydlig konkurrensnackdel. Resultatet blir i praktiken att svenska konsumenter kommer att kunna köpa dansk eller nederländsk lök, så exakt vad för positivt resultat som åstadkommits är svårt att säga. Även odlare av bruna bönor på Öland drabbas av Kemikalieinspektionens beslut, i en tid då intresset för proteinrika växter ökar.

Den här typen av myndighetsbeslut, när svenska regler blir ännu hårdare än konkurrentländernas, kallas för goldplating, vilket kan låta som något fint, men egentligen bara innebär ökade bördor. Och konsumenterna får betala lite mer, eftersom utbudet minskar och de importerade grönsakerna behöver transporteras en längre sträcka.

I fallet med Stomp SC är det avsaknaden av ett gemensamt regelverk inom EU som utgör problemet. Eller rättare sagt: reglerna finns men tillämpas på olika sätt i olika länder. Annat är det med det helsvenska snuset.

Snus är sedan 1971 reglerat som ett livsmedel. För snusets del innebär klassningen som ett livsmedel högt ställda krav på hygien vid tillverkningen, innehållsdeklaration på förpackningen och gränsvärden för potentiellt skadliga ämnen. Inget av detta är generellt ett problem för snustillverkare.

Däremot är snus förbjudet i EU sedan 1992 och när Sverige förhandlade om medlemskap blev lösningen ett permanent undantag i Sverige från snusförbudet.

Snus tillverkas av tobak, vatten, salt och smakämnen. Att tobak är en av ingredienserna gör att snus också kommit att omfattas av EU:s tobaksproduktdirektiv, trots att produkten alltså är förbjuden på den inre marknaden. Visserligen upprepas i direktivet att det är Sveriges ansvar att reglera snus, men ändå kom förslaget att även svenska snusdosor skulle förbjudas att märkas med smak.

Nu är allt snus smaksatt, i varje fall med salt. Men bergamott, lavendel, enbär och rökarom är vanliga tillsatser. Samt sedan 32 år salmiak, eukalyptus, mint och lakrits. En produkt som Göteborgs Rapé har ett originalrecept sedan 1919, och under senare år har särskilda smaker som lingon, lime och hjortron lanserats. Som konsument har det varit enkelt att välja korrekt smak, men hur blir det om smakmärkning förbjuds?

Regeringen valde att undanta snus från smakmärkningsförbudet i den lag som riksdagen beslutade i april 2016. Samtidigt valde regeringen att gå på EU-linjen när det gäller angivande av nikotinhalt. I det fallet var tanken att cigarettpaket inte skulle få informera konsumenten om halten av tjära, kolmonoxid och nikotin. I en rökfri produkt som snus bildas varken tjära eller kolmonoxid, medan nikotinhalten underlättar för den som vill sluta röka med hjälp av snus eller trappa ner på nikotinet. Sådan information blir nu förbjuden att ange på dosan, men tillåten på företagens hemsida.

Dessutom införs nya hälsovarningar. De ska enligt lagen placeras på ”förpackningens två största ytor”, en formulering som tydligt visar att det är de rätblocksformade cigarettpaketen som avses, inte den cylinderformade snusdosan. Stackars Folkhälsomyndigheten fick i uppdrag att ta fram rekommendationer för hur detta skulle gå till. När det visade sig att industriell produktion av snus, och inte minst snusetiketter, har längre omställningstid än tre veckor, så gav myndigheten en övergångstid, eftersom den politiska processen dragit ut så länge att företagen annars inte hunnit ta fram nya förpackningar.

Enligt vår mening är snus är ett omtyckt och relativt billigt njutningsmedel för det hårt arbetande folket och har varit så i sekler i Sverige. Ändå måste det ske en anpassning till ett regelverk som aldrig var avsett för snus, utan handlade om att minska rökning. Som om det vore okänt att rökning inte är nyttigt.

En sista detalj i detta: samtidigt som det blir förbjudet att ange nikotinhalt på snusdosor kommer det att bli obligatoriskt att ange nikotinhalt för e-cigaretter och påfyllnadsdoser till vapingutrustning.

Är det konsekvent? Räddar det liv? Är det rimligt?

Nej, det är helt vanlig vardag för företagare inom livsmedelsbranschen.

 

Fredrik Torehammar, ansvarig för samhällskontakter vid Livsmedelsföretagen

Patrik Strömer, Generalsekreterare Svenska Snustillverkarföreningen