Begripliga skatteregler – en rimlig begäran i ett land med ett skattetryck i världsklass

Magnus Bodö och Erik Wiger Av Magnus Bodö och Erik Wiger
16 november 2017
 

Att svenska skatteregler ter sig komplexa och svårbegripliga för gemene man kan nog de flesta skriva under på. Som verksamma jurister på området vill vi dock påstå att många regler framstår som än mer komplicerade och svårförståeliga när man fördjupat sig i dem. På gott och ont är vi inte ensamma om denna uppfattning.

Exempelvis uttryckte en av landets mest meriterade skattedomare under ett seminarium i våras att ”endast under korta ögonblick av klarhet upplever jag mig kunna få ihop systematiken i de så kallade 3:12-reglerna. Däremellan grumlar det ihop sig igen, och då återgår jag till att inte begripa hur det egentligen hänger ihop”.

Ett annat exempel kommer från självaste Lagrådet, som i sin remiss avseende de centrala delarna av lagstiftningen för omstruktureringar för bolag yttrade följande:

”Det kan till en början slås fast att de remitterade förslagen kännetecknas av mycket hög komplexitet. Även för en erfaren skattejurist torde det vara näst intill omöjligt att med ledning enbart av lagtexten bilda sig en uppfattning om vad reglerna innebär.”

Man tar sig för pannan. Lagrådet – några av Sveriges absolut högsta jurister – ansåg alltså att de regler de hade att uttala sig om, och som sedermera infördes, inte framstod som begripliga ens för erfarna skattejurister.

Det råder alltså inte någon tvekan om att dagens skatteregler kan vara oerhört knepiga även för den som ägnar hela dagarna åt att arbeta med dem.

Och ibland är det nog ofrånkomligt att det är knepigt. Vissa saker är helt enkelt komplicerade till sin natur.

Men sorgligt ofta är det komplicerat även när det gäller sådant som verkligen borde vara enkelt. Fråga en skattejurist vad en fastighet är för något och du kan få tre(!) helt olika svar, som samtliga är korrekta beroende på om man besvarar frågan ur ett fastighetstaxeringsrättsligt, inkomstskatterättsligt eller mervärdesskatterättsligt perspektiv.

Är det verkligen rimligt att kräva att en småföretagare ska kunna ”göra rätt” i en situation där inte ens experterna på området förstår regelverket fullt ut, eller när begrepp har olika innebörder beroende på i vilken del av skattesystemet man befinner sig?

Vi menar att frågan måste ses i ljuset av principen om ”nullum tributum sine lege” dvs. att skatt inte får tas ut utan uttryckligt lagstöd, och att principen inte tjänar mycket till om det är närmast omöjligt att begripa vad lagen faktiskt innebär.

Krångliga regler är en stor börda för företagare idag, och gör dessutom att färre vågar starta eget. Företag och företagare som råkar illa ut för att de misstolkat reglerna är alldeles för många. Och eftersom det är staten som påtvingar företagen dessa regler är det sannerligen inte för mycket begärt av de styrande politikerna att de tar sitt ansvar genom att låta arbetet med en förenkling av skattesystemet få högsta prioritet. Med ett skattetryck i världsklass kan det väl ändå inte vara att be om för mycket att skattereglerna åtminstone är begripliga?

Magnus Bodö och Erik Wiger är skattejurister på Skattebetalarnas förening

Onödigt regelkrångel

Li Jansson Av Li Jansson
24 oktober 2017
 

Den 24:e oktober släpper Säkerhetsföretagen en branschanalys. Ett av våra reformförslag är att införa ett brett handlingsprogram för att minska onödigt regelkrångel i säkerhetsbranschen. Det skulle givetvis välkomnas av företagen, men framför allt skulle stärka tryggheten.

Det är fascinerande att regelkrångel accepteras från myndigheter och politiker och att så lite fokus läggs på vilka konsekvenser regelkrånglet får för allmänheten och företagens kunder. För säkerhetsföretagen riskeras hela samhällstryggheten när regelverken är allt för stelbenta.

Ett exempel är ordningsvakter. I lagen om ordningsvakter regleras att ordningsvakter bara får ingripa på sitt förordnandeområde. Dessa områden beviljas oftast ganska snävt, t ex för enskilda köpcentrum. Det medför uppenbara begränsningar i hur mycket polisen kan använda ordningsvakterna, trots att ordningsvakterna vid behov står under polisens befälsordning.

Om alla ordningsvakter istället var automatiskt förordnande i hela stadskärnor skulle allt bli mycket enklare. Inte minst skulle vi kunna fokusera på att stärka samarbetet mellan Polisen och ordningsvakterna, istället för att fundera kring vilka gator och kvarter ingripandemöjligheterna formellt sträcker sig. Den som gynnas av dagens regelverk är enbart den som begår brott och lättare kommer undan.

På samma sätt hämmas tryggheten av regelverk som exempelvis begränsar Polisens kameraanvändning, trots att den är avgörande för brottsbekämpningen. Sekretesslagstiftningen skapar också i sin nuvarande utformning onödiga hinder för samarbete mellan larmcentraler, polis och räddningstjänst.

Mest orimligt för säkerhetsföretagens del är dock de handläggningstider som uppstår kring Länsstyrelsens godkännande av personal samt polisens vapenlicenser. Här är branschen enig om att regelverken behövs. Men tillämpningen av regelverken skapar så långa flaskhalsar i hanteringen att de påverkar kompetensförsörjningen. Hur många potentiella anställda orkar vänta i upp till sju veckor för att godkännas, när de lika gärna kan ta jobb på dagen i handeln?

För att korta ned väntetiderna till de lagstadgade två veckor krävs reformer. Här ser vi både behov av en sammanhållande myndighet, men även att involverade myndigheter digitaliserar sin kommunikation.

Till syvende och sist handlar det om att skapa regler som gör att vi får väktare och ordningsvakter på plats så snabbt som möjligt. Oftast är det ju tämligen allvarliga behov som ligger bakom behovet av bevakning. Så länge regelkrånglet fördröjer företagens verksamhet så drabbas också tryggheten negativt, vilket är helt orimligt.

Li Jansson är branschchef och Vice VD på Säkerhetsföretagen

Ett obegripligt motstånd mot korrekta underlag

Ulrik Wehtje Av Ulrik Wehtje
27 september 2017
 

NNR presenterade nyligen en rapport ”Rätt underlag för rätt beslut” vid ett seminarium i riksdagen med beskrivningar av nuläget och förslag för framtiden. Rapporten ger konkreta förslag om hur arbetet med konsekvensanalyser till följd av regler kan stärkas och kvaliteten på analyserna höjas. I detta var huvudförslagen bl a att införa ett krav på komplettering och återremittering av dåliga konsekvensanalyser till Regelrådet. Bilagt rapporten fanns en rättsutredning genomförd av prof. Anders Hultqvist, Karlstads universitet. Ett antal politiker från regeringen och riksdagen fick kommentera och diskutera rapporten.

NNR:s rapport understödjs inte oväntat av professor Anders Hultqvist. Men sedan ifrågasattes i stort sett de flesta förslagen av de närvarande partiernas representanter. Troligen fann de att det var en smula besvärande att Regelrådets granskning, helt objektivt, framförde otvetydig kritik av undermåliga eller obefintliga konsekvensutredningar.

Politikerna ansåg helt tydligt att just de är så kunniga och insatta att de kan fatta kloka, rätta, effektiva beslut utan att studera effekterna. Om det till äventyrs skulle uppstå några problem så skulle det, enligt dem, kunna vara tillämpningsproblem av deras kloka beslut.

Politiken var också stolt över att andelen godkända analyser ökat från ca 36 % till 52 %, trots att denna skillnad bl a kan förklaras av att Regelrådet ändrat granskningsmetod och sänkt kraven. Att det oftast helt saknas granskning av ev. konsekvensanalyser är tydligen inget heller något större problem.

Tänk om en stor del av vår fordonsflotta inte inställde sig på besiktning och att det av de som kom blev endast 30–50 % blev godkända – men körde ändå. Naturligtvis skulle alla dessa icke godkända uppskatta en avsaknad av stoppregel. Men att olyckor med trafikfarliga fordon skulle öka är det väl få som skulle betvivla.

Vad består då det politiska motståndet av? Ytterst är det nog att man inte vill ha andra som hindrar maktutövningen. Men istället formuleras det som: ”Att såväl utreda som att införa en stoppfunktion som skärper upp konsekvensanalyserna skulle kunna fördröja beslutprocessen utan positiva effekter.”

Det kan möjligtvis förstås när man har ett synsätt att konsekvensanalyser skall genomföras på redan färdiga förslag där inte konsekvensutredningen ingår som ett moment när man tar fram förslagen.

Redan i industrialiseringens barndom på 1800-talet insåg näringslivet att det alltid är bättre att göra rätt från början än att rätta fel i efterhand. De senare är ofta inte ens möjligt.

Med ovanstående betraktningssätt är det naturligtvis helt logiskt att inte ge Regelrådet mer befogenheter. Ju längre bort man skjuter deras irriterande påpekande – desto bättre.

Belysande för detta var alla invändningar som framkom vid seminariet:

   – Det skulle bli för dyrt att skapa en egen myndighet
   – Det skulle ta för lång tid att införa en ny ordning.
   – Digitaliseringen kommer istället att lösa alla våra problem

Det skulle bli för dyrt att skapa en egen myndighet. Om detta vore sant så skulle det ge en ytterst marginell effekt. Naturligtvis blir det dyrare att ge en funktion de resurser de behöver för att utföra sina uppdrag, jämfört med att köra verksamheten på svältkost. Men en svältande kan inte utföra sina uppdrag, så med full säkerhet är det en stark suboptimering.

Man skall här betänka att regelefterlevnad påverkar hela landets ekonomi och kostnaden att följa regelverken kan uttryckas i många procent av vår BNP att i detta sammanhang spara på konsekvensanalyser är en mycket dålig affär.

Det skulle ta för lång tid. Som med de flesta förändringar tar saker tid. Men att detta skulle vara ett hinder att inte påbörja en förändring är ett dåligt argument. Börjar vi idag når vi målet tidigare. Regeleffektivisering kommer vi ända inte ha löst när en förändring väl kan komma på plats.

Digitaliseringen löser våra problem. Detta är så dumt och naivt att det inte borde få sägas. Naturligtvis är digitalisering ett verktyg att förbättra processer men i väldigt liten utsträckning löser det grundproblemet.

För beslutsfattare är det otvetydigt skönt att slippa någon som granskar vad man gör. Nästan alltid när något havererar kan man säga att det är en till följd av en bristfällig konsekvensanalys. Ta VW-avgasskandal. Det var naturligtvis ett billigt och enkelt sätt att klara USA:s avgaskrav genom att bygga motorer så att de miljökörde just i testen, men i längden var detta beslut katastrofalt.

Nu måste vi få ansvarsfulla politiker som inte är så naiva att de tror att de kan fatta rätta beslut utan korrekta underlag. Jag är helt ärligt chockad över att både regering och opposition fullständig saknar förståelse för problematiken och ambition att åtgärda problemen. Det lägger en väldigt dålig grund för förbättringar.

Ulrik Wehtje är företagare och ordförande för Näringslivets Regelnämnd NNR

Kommunen finns till för att göra saker enklare

Christian Sonesson Av Christian Sonesson
15 september 2017
 

Varje enskild regel tillkommer ofta av någon anledning. Ofta är intentionerna goda och ofta tror den som förespråkar regeln att den löser ett problem av något slag. Men det verkliga bekymret är att när reglerna blivit för många så är de inte längre någon lösning på problem, utan är problemet i sig. De kväver kreativitet hos människor och utveckling hos företag. Av den anledningen försöker jag ständigt att i min roll som kommunstyrelseordförande att fundera igenom vad nya regler, reglementen, policyer och andra styrdokument egentligen kommer att innebära för invånare och företag i min kommun.

Som kommunalt förtroendevald är den viktigaste insikten att veta för vem som kommunen egentligen är till för. Är den till för de anställda? För de förtroendevalda? Nej, kommunen är ju till för dem som bor och verkar i den. Kommunen finns ju till för att underlätta och kunna ge service, för att göra saker enklare, inte svårare. Med det grundläggande perspektivet kan man också på kommunal nivå göra en hel del saker som förenklar.

  • Förkorta handläggningstider för tillstånd! Bara genom att som förtroendevald till exempel börja fråga tjänstemännen på byggnadsnämndens möten hur långa handläggningstiderna för ett bygglov sänder en signal om att det är någonting viktigt. Nästa steg blir att införa uppföljningar och att sätta upp mål. På så sätt minskades handläggningstiderna för bygglov i Staffanstorp från flera månader till några veckor.
  • Minska administrationen! Vad kan göras via nätet? Kan delar av processen eller hela digitaliseras? Om processen kräver mindre av handläggarna kan den kortas ner. Med en förkortad handläggningstid kan också kostnaden minskas, för såväl kommun som för den enskilde. I Staffanstorp kostar ett permanent serveringstillstånd 4000 kr att ansöka om. I flera av grannkommunerna är avgiften mer än dubbelt så hög. Avgifterna bör stå i direkt proportion till det arbete kommunen presterar.
  • Enkla vägar in till kommunen! Det ska vara lätt att få hjälp och som företagare eller medborgare är det ofta inte lätt att hålla reda på alla regler och tillstånd som krävs. Genom en väg in till kommunen kan man lotsas rätt från början. Ännu bättre blir det om olika ärenden som samma företag har kan samordnas. Det är också viktigt att transparensen är stor, att handläggningen av ens ärende på ett enkelt sätt kan följas.

Staffanstorp har nått förhållandevis långt på vissa områden, inte fullt ut lika långt på andra. Men om fler funderar över viket kommunens uppdrag egentligen är och om vissa regler verkligen behövs, kommer förutsättningarna för utveckling och kreativitet med säkerhet bli bättre.

Christian Sonesson är kommunstyrelsens ordförande (M) i Staffanstorp.

Tid för en ny avregleringsperiod!

Dick Kling Av Dick Kling
31 augusti 2017
 

Mycket arbete med att förenkla regelverken sker med osthyvelmetoden. Det begränsar visserligen regelkrånglet något, men för mer radikala förändringar behövs det en kniv som skär bort rejäla bitar. Det har skett förr i Sveriges historia och mycket talar för att det återigen finns en historisk möjlighet att skära bort några rejäla bitar ur regelmassan.

Den första radikal regelförenklingsperioden kom i slutet av 1800-talet då Sverige tog språnget från ett hårt reglerat jordbrukssamhälle till industrisamhälle. Då avskaffades skråväsendet och näringsfrihet infördes, tullar avskaffades, passtvånget upphörde och valutarestriktioner avskaffades.

Nästa avregleringsperiod inleddes i slutet av 1900-talet när industrisamhället började ersättas av ett tjänstesamhälle. Då avskaffades valutareglering och finansmarknadsregleringar, skattesystemet förenklades, radio- och TV-monopolen avskaffades, el- och telemarknaden avreglerades, börsmonopolet och många lokala monopol föll.

Nu behövs en tredje avregleringsperiod. Bilden av Sverige är att vi plågas av ett stort antal kriser som vi inte har råd hantera eller som vi inte förmår reglera. Vi kan inte integrera nyanlända på arbetsmarknaden och kanske inte heller i samhället i övrigt. Vi har kris på bostadsmarknaden, kris inom sjukvården, kris inom skolan, kris inom polis och rättsväsendet, kris inom försvaret, post och järnvägar som inte fungerar. Och ändå är vi både rikare och har fler finurliga byråkrater än någonsin. Den enda rimliga är att genom en radikal avreglering frigöra kreativitet och resurser på några av de värsta problemområdena. Några exempel

Att regleringarna på bostadsmarknaden gör att det byggs för lite och för dyrt är väl känt. Det är inte bristande kunskap som håller tillbaka avregleringen utan politiska och ekonomiska intressen hos etablerade grupper. Regeringen vill inte släppa kontrollen över det som kallas en social bostadspolitik, men som hindrar unga och låginkomsttagare att få en egen bostad. De som redan är inne på bostadsmarknaden ville inte förlora subventionerade hyror eller värdestegringen på sina bostäder.

På arbetsmarknaden skyddar fackföreningarna de som redan har arbete med barriärer mot de som vill in. I stället för lärlingsjobb och lägre ingångslöner har vi en arbetsförmedling som erbjuder mer än 30 olika stödformer.

I den stora skattereformen 1992 som skulle ge oss ett stabilt och enkelt skattesystem har det gjorts 500 justeringar och vi har minst ett trettiotal olika skatter och avgifter. Förenklingspotentialen är stor; de nuvarande nivåerna på inkomstskatt, moms och arbetsgivaravgifter står för 90 procent av skatteintäkterna.

Vi har ett socialt trygghetssystem som är avpassat för en befolkning som i generationer lever i Sverige och som erbjuds en meny på 80 olika ersättningar som man kan ansöka om – och då ingår ändå inte pensioner eller kommunala ersättningar. Även en mindre rensning skulle frigöra medel för en radikal skattereform.

Folkförflyttningar, digitalisering, ständigt ökande kunskapskrav och allt hårdare internationell konkurrens går inte att parera i ett samhälle insnört av regleringar. Det är hög tid att ta fram ostkniven och skära bort några rejäla bitar i ett övermoget regelsystem.

Dick Kling är nationalekonom och egenföretagare. Författare till den nyligen utgivna boken Riv regelpyramiden, Vulkan förlag.

Rättssäkra regler – en självklarhet?

Johan Lundström Av Johan Lundström
28 juni 2017
 

Jag är orolig för rättssäkerheten. Länge tänkte jag nog inte den tanken alls i mitt arbete som chefsjurist och företrädare för försäkringsbranschen. För är det något som är en paradgren i vårt land så är det regelgivning. Eller som i vart fall hittills har varit det. Regeringen anförtror utredningsuppdrag åt kvalificerade utredare, regelförslag remitteras och Lagrådet granskar regeringens lagförslag. Regler beslutas med god framförhållning. Till detta kommer rimligen en stark ambition hos svenska staten att, efter samråd med berörda intressenter, påverka hur EU-rätten utformas.

Tyvärr ser jag sedan en tid en påtagligt försämrad kvalitet i regelgivningen. Det känns beklagligtvis som att avståndet har ökat mellan lagstiftaren och dem som har att följa regelverken.

Exempel? Ja, jag och mina branschkollegor får ibland höra att omfattande ny lagstiftning ska utredas internt i Regeringskansliet – med knappa resurser – i stället för inom kommittéväsendet. Det får konsekvenser för kvaliteten i regelgivningen, och det måste sägas. Det pågående genomförandet av EU-rätten om försäkringsdistribution är ett talande exempel.

Det handlar också om att departement och myndighet (Finansinspektionen) väljer att endast då och då hämta in synpunkter från branschen på pågående förhandlingslösningar på EU-nivå – och att det inte alltid tycks läggas tillräckligt med krut på att försöka få genomslag för viktiga svenska ståndpunkter. Även här är EU-rätten om försäkringsdistribution ett talande exempel.

En annan brist är att det sällan görs någon verklig analys av konsekvenserna av nya regler – kommer de att uppfylla sitt syfte, och till vilken kostnad osv.? Även om EUs regleringsprocess är komplex så måste alla berörda ta sin del av ansvaret: reglering får inte bli ett självspelande piano som rullar på utan närmare eftertanke.

Ett sista exempel är framförhållningen när reglering beslutas. Det blir faktiskt närmast parodiskt när riksdagen eller tillsynsmyndigheten beslutar omfattande regelverk med bara veckor kvar till ikraftträdandetidpunkten. Med så kort framförhållning tvingas tillämparnas lösningar bli sämre och dyrare – vilket jag vill hävda många gånger tyvärr går ut över konsumentskyddet. Några beklagliga exempel på detta fenomen är att riksdagen härom året beslutade regeringens proposition om rörelseregelverket Solvens II med sju veckor kvar till ikraftträdande – och propositionen som branschen hade att anpassa sina verksamheter till omfattade drygt 1 100 sidor. Ytterligare ett exempel är de nya penningtvättsreglerna – omfattande bl.a. en proposition om drygt 600 sidor – som riksdagen nyss beslutade med sex veckor kvar till ikraftträdande. Sådana flagranta tillkortakommanden i lagstiftningsprocessen måste rimligen mana även lagstiftaren själv till eftertanke.

Tillsammans med branschkollegor uppvaktade jag härom veckan finansmarknadsministern Per Bolund och Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen med brev med just de budskap som jag nu beskrivit. Breven innehåller konkreta förslag till hur regelgivningen bör ändras för att upprätthålla rättssäkerheten. Vi lyfter fram behovet av formella referensgrupper hos lagstiftaren för att säkra att väsentliga synpunkter kommer fram. Vi poängterar vikten av konsekvensanalys och betydligt bättre framförhållning. Det finns nordiska förebilder! För mig är det helt centralt att det vi kan benämna rättssäkra regler måste bygga på dessa fundamenta. Annars brister helt enkelt den demokratiska förankringen.

Vi från branschen inbjuder till dialog om rättssäkerhet. Låt oss hoppas att svaret från dem som till syvende och sist bär ansvaret har substans.

Johan Lundström är chefsjurist på Svensk Försäkring

Vilket är det kommunala uppdraget?

Oscar Fredriksson Av Oscar Fredriksson
29 maj 2017
 

Både svenska och internationella erfarenheter visat att det mest effektiva sättet att nå en bra regelefterlevnad och en säker hantering är att hjälpa företag och företagare att göra rätt. Även OECD har tydliga rekommendationer i denna riktning och i Sverige har Skatteverket under flera år arbetet med detta perspektiv. Vi är därför ett antal dalakommuner som nu tar fasta på det och utvecklar nya stöttande metoder för myndighetsutövning.

Vansbro kommun har under våren startat ett utvecklingsarbete där vi tillsammans med Rättvik, Falun, Borlänge och Malung-Sälens kommun sökt projektmedel från Leader-området Dalälvarnas utvecklingsområde. Syftet med projektet är att skapa förutsättningar för kommunens myndighetsutövande att utvecklas på ett tryggt och inspirerande sätt. Genom ledarskapscoaching, tydliga ramar och ökat samarbete mellan kommuner ska myndighetsrollen utvecklas. Vi vet att vårt sätt att hantera myndighetsutövning är avgörande för ett gott företagsklimat, något som bevisats höra samman med sysselsättning och entreprenörskap samt utveckling av områdets attraktivitet och konkurrenskraft. En utgångspunkt för den här satsningen är de goda erfarenheterna från Rättviks kommun och deras arbete med Tillväxt och Tillsyn.

För att projektet ska lyckas är det viktigt att säkerhet, kvalitet och miljö står högt upp på agendan, hand i hand med att vi utvecklar vår förmåga att underlätta för entreprenörer på landsbygden att starta- och utveckla- sina företag samt för ideella och kommersiella aktörer att starta och genomföra evenemang.

Projektets viktigaste målgrupp är tillsynspersonalen i kommunerna. De coachas i att utforma nya modeller för tillsyn, med fokus på att ”hjälpa företagen att göra rätt”. Resultatet blir konkreta förenklingar för företagare, ideella arrangörer, ungdomar och nysvenskar. Vårt mål är att de ska uppleva att det blir lättare att starta- och driva- företag och evenemang och att mötet med myndigheterna blir ett positivt mervärde, något som hjälper dem att utveckla och att utvecklas i ännu högre grad än idag.

Målen med projektet är en utvecklad myndighetsroll i linje med kommunernas önskemål, ett bättre företagsklimat, fler innovationer, ökad hållbarhet, ökat nyföretagande, ökad sysselsättning och ökad attraktivitet på landsbygden. Ett annat uttalat mål är att hitta en modell för hur förändringsarbete inom myndighetsutövning kan bedrivas.

Några aktiviteter i projektet är:

  • Djupintervjuer med entreprenörer och myndighetsutövare
  • Inspirations- och planeringsdagar för myndighetsutövare och entreprenörer med gästföreläsare från exempelvis Skatteverket, som nyligen reformerat sitt arbetssätt på ett liknande sätt
  • Coachning i vardagen om att leda i förändring för kommunala chefer och tjänstepersoner
  • Utveckling av en ”färdplan” för att etablera det nya arbetssättet i de deltagande kommunerna
  • Dokumentation och integrering av de nya arbetssätten i kommunernas styrsystem
  • Mätning av effekter
  • En plan för fortsatt utveckling efter projektets slut

Vansbro kommun är projektägare för denna satsning på en mer modern myndighetsutövning och vi berättar gärna om projektet för de kommuner och andra organisationer som vill veta mer!

Oscar Fredriksson är Kommunchef i Vansbro kommun

Att skapa ett attraktivt företagsklimat i en gammal brukskommun

Susanne Sedvall Av Susanne Sedvall
05 maj 2017
 

Den 12 maj 2014 tog kommunfullmäktige i Surahammar beslutet att anta en lokal näringslivsstrategi. Beslutet togs med full politisk enighet och målet var tydligt – Surahammars kommun ska ha en snabb service och myndighetshantering i toppklass för företagare. Servicen ska präglas av tillgänglighet, enkelhet, snabbhet och personlighet.

Tre år har snart gått och resan har varit och är krokig. Det tar tid att vända på invanda mönster, inställning och attityder i en gammal bruksort, men vi har kommit en bra bit på väg. Mycket tack vare Tillväxtverket som hösten 2015 beviljade Surahammar projektmedel för att skapa ett attraktivt företagsklimat.

Vi har i projektet valt att ha ett utifrån- in perspektiv. Det innebär att vi tagit på oss företagarglasögon och diskuterat hur företagen upplever oss på kommunen. Till vår hjälp har vi haft en lokal styrgrupp av företagare. Åsikterna har varit många, mycket har vi förändrat och mycket kommer att förändras.

Livsmedelstillsynen är ett exempel. Vi har tidigare gjort som nästan alla andra kommuner i Sverige. Vi har förskottsfakturerat livsmedelstillsynen i början av året och i bästa fall genomfört livsmedelstillsynen under kalenderåret. Det här strider ju helt mot företagares affärsmoral och förståelse. Först utförs en tjänst, sen betalar man, punkt slut.

Vi lyssnade och från årsskiftet 2016/17 så tar vi betalt för livsmedelstillsynen när inspektionen är genomförd. Givetvis mot en väl specificerad faktura, företagaren ska veta vad han/hon betalar för.

Ett annat positivt exempel är vår bygglovshantering. Idag beviljas oftast bygglovsärendet för företagare inom 10 dagar. Vår byggnadsinspektör som själv har ett förflutet som företagare är kunnig och prioriterar dialog och smidighet utan att göra avkall på myndighetsutövningen.

Just dialog och rådgivning har blivit ett signum för vår kommun. Vi är en liten kommun med närhet och korta beslutsvägar och vi vill att företagare ska känna att det är lätt att göra rätt i vår kommun.

Nu fortsätter vår resa i jakten på hinder och regler som går att förenkla för att det ska bli lättare att driva och utveckla sitt företag här i Surahammars kommun.

Susanne Sedvall är näringslivsutvecklare i Surahammars kommun

Om regelförbättringsarbetet i kommunerna: rapport från Norrköping!

Reidar Svedahl Av Reidar Svedahl
07 april 2017
 

I samband med NNRs stora projekt om granskning av regeltillämpning på kommunal nivå så gjorde vi besök i nästan samtliga av landets län, där vi presenterade resultaten. Mer om detta kan du läsa på hemsidan kommungranskning.se. Då träffade vi också många politiker och tjänstemän i kommunerna som hade ett stort intresse av frågorna och som arbetar med att genomföra olika insatser. Några av dessa får nu möjlighet att berätta lite mer om sitt arbete med att minska företagens regelbörda på den kommunala nivån. Först ut är Reidar Svedahl i Norrköping.

I Norrköpings kommun har vi – liksom alla andra kommuner – en del områden där vi kan förbättra oss. Ett sådant område är vårt företagsklimat.

Just nu arbetar vi två med stora förbättringsprojekt, som vi hoppas ska ge oss nöjdare företagare.

Det ena är att vi slutar att ta betalt för bygglov utifrån antal kvadratmeter på bygget. I stället blir betalning direkt kopplat till hur många timmar vi beräknar att ett ärende tar. Detta gör att vi kan berätta redan i förväg vad bygglov kommer att kosta och inte som nu svara ”det beror lite på”. Logiken i att ta betalt per timme kommer att uppskattas av våra kommuninvånare, tror vi. Transparens och förutsägbarhet är viktigt, inte minst när det gäller att beräkna kostnader – för företagare liksom för alla andra.

Den andra stora förändringen vi jobbar med är att införa ”Norrköpingsmodellen 2” för tillsyn av restauranger etc. Detta är en anpassning och utveckling av Rättviksmodellen och som kräver vissa justeringar för att fungera bra i en kommun som är betydligt större än Rättvik.

Vi har nu kommit en bra bit i processen med många arbetsmöten med berörda tjänstemän och många dialogmöten med näringsidkarna. Vårt mål är att ha sjösatt denna modell där företagarna till största delen betalar efter inspektion och aldrig före tiden just kring årsskiftet. Om det blir som vi hoppas och tror, kommer detta att bidra till att våra företagare upplever att vi har förbättrat vårt företagsklimat på ett bra sätt.

De stora utmaningarna med dessa förändringar är att få alla att förstå att dylika processer faktiskt tar tid att ändra och att det tar tid innan de är helt och hållet på plats. Detta gäller både internt och externt. Just Norrköpingsmodellen 2 har internt tagits emot positivt; nyfiket och med många frågor och funderingar. Men det finns en övertygelse om att det kommer att gå bra, vilket bådar gott och känns uppmuntrande. Från företagens sida så har modellen väckt stort intresse och den har tagits emot positivt.

Det är stimulerande att jobba såväl internt inom kommunen som med företagare, för ett bättre näringslivsklimat. För ett bra näringslivsklimat är en förutsättning för fortsatta satsningar på skola samt vård och omsorg.

Reidar Svedahl är kommunalråd för Liberalerna i Norrköping

Hängde samhället med när mjölkbonden klev ut på världsmarknaden?

Suzanne Céwe Av Suzanne Céwe
13 mars 2017
 

De svenska mjölkföretagen har under de senaste decennierna utvecklats i samma snabba takt som övriga samhället. Vår kunskap om kvalitet och säkerhet inom livsmedel, djurvälfärd och vår påverkan på miljön har ökat. Regelbördan har successivt byggts på för att säkerställa att inga misstag begås. Myndigheters vilja att lägga till regler har dock varit större än ambitionen att ta bort eller förnya dem. För mjölkföretagaren har det inneburit en oproportionerlig ökning av regelbördan. Förutom alla vanliga regler för företag måste mjölkföretagaren vara väl insatt inom regelverken för djurskydd, naturvård, miljö, livsmedel samt EU:s jordbrukspolitik.


Foto: Ester Sorri

Självklart behövs det regler, men det kan vara värt att fundera över omfattningen. Dagens mjölkföretagare har höga ekonomiska insatser i form av stallar, mjölkningsmaskiner och foderutrustning. Konkurrensen är stenhård. Införsel från EU motsvarar ungefär 40 procent av varorna i mejeridisken. De ekonomiska marginalerna i branschen är generellt sett låga och mjölkpriset har en stark koppling till världsmarknadspriser. Mjölkföretagen måste ständigt arbeta med förbättringar och rationaliseringar för att kunna upprätthålla konkurrenskraften. Att djuren är friska och att företagets användning av t.ex. handelsgödsel är så låg som möjligt är viktiga komponenter för att företaget ska visa svarta siffror på sista raden. Detta är nästintill ironiskt, med tanke på att många av de krångligaste reglerna just syftar till att säkerställa att mjölkföretagaren inte behandlar sina djur dåligt eller påverkar miljön negativt. Dagens regelverk med tillhörande kontroller är utformade i tron att mjölkföretagaren gör medvetna fel, vilket alltså ingen mjölkföretagare har råd med.


Foto: Jan Petersson

Många mjölkföretag beskriver dagens regel- och kontrollsituation som rättsosäker och ohållbar. Ett mjölkföretag är ett fåmansföretag med små administrativa resurser, vilket gör det näst intill omöjligt att överblicka alla krav som olika myndigheter ställer. Samsynen mellan de olika myndigheterna begränsas med deras uppdrag. Myndigheterna behöver utvecklas, i samma takt som mjölkföretagaren. Ett mer företagaranpassat regelverk skulle däremot ge de svenska mjölkföretagen en komparativ fördel gentemot konkurrenterna i andra länder.

Vad behöver göras?

  1. Uppdrag till berörda myndigheter via de årliga regleringsbreven, att arbeta med regelförenklingar och förbättringar samt analysera hur befintliga och nya regler påverkar branschens konkurrensvillkor.
  2. Ett myndighetsöverskridande samarbete för att säkerställa svensk mjölkproduktion.
  3. Att lagar och föreskrifter i högre utsträckning anpassas till småföretagares förutsättningar.

Hos mjölkföretagaren fortsätter utvecklingen. Mjölkkornas hälsa står i centrum, varje dag året om. För om inte korna mår bra, mår inte företaget bra. Detta är värt att beakta i det fortsatta arbetet för enklare regler och förbättrade konkurrensvillkor. Annars blir det omöjligt för svensk mjölkproduktion att utveckla sina företag och ta nya kliv på världsmarknaden, med följden att andra går förbi.


Foto: Jan Petersson

 

Suzanne Céwe är expert på regionala villkor för mjölkföretagare på LRF Mjölk

Porträttfoto: Johanna Norin