Varför TTIP är så viktigt för mig och mitt SME-företag i Piteå

Maud Spencer Av Maud Spencer
16 juni 2015
 

Maud Spencer

Jag är VD och ägare till ett SME-företag i verkstadsbranschen med 38 anställda. Vi arbetar med aluminium, stål, glas, elektronik och tillverkar eldrivna skjutluckor. Ni hittar våra produkter i receptioner, betalstationer, restauranger, husfasader mm. Många gånger i miljöer med hög säkerhetsnivå där skjutluckorna kan vara skott- eller brandsäkra.

Eftersom vi arbetar på en liten ort och med en nischad produkt så måste vi exportera för att kunna växa och utvecklas. Därför har också arbetat med export under en längre tid och exporterar till de flesta länder i Europa, men även till länder som Australien, Colombia och Japan.

Under åren har haft många förfrågningar från USA. Vi har nyligen börjat leverera till USA och då stött på en hel del problem som inte finns vid export till andra länder. Detta har lett till att större delen av våra leveranser går via Kanada. Detta innebär naturligtvis en förlängd leveranstid, en extra kostnad för slutkunden i USA och en större miljöpåverkan.

 

Små företag gör affärer med andra små företag

Mitt företag är ett litet företag och vi gör affärer med andra små företag. Små företag i Europa och de flesta andra länder är vana att göra affärer med andra länder. Men så är inte fallet med USA, framförallt är det byråkratin som gör att de mindre företagen känner att de inte klarar av att importera. Men tulltarifferna har också stor betydelse.

Ett annat problem för oss som arbetar med certifierade och klassade produkter är att vi måste göra dubbla tester. Vi har testat och fått en av våra skjutluckor brandklassad enligt EN-norm; en norm som även godkänns i många länder utanför EU, men inte i USA. Om vi skall sälja produkten där måste vi göra om alla tester på plats till en kostnad på mellan tre- och femhundra tusen. En kostnad som ett storföretag kan ta, men absolut inte ett litet företag som mitt. Detta har gjort att det i dag inte finns brandklassade skjutluckor för installation i t ex restaurangkök och på bensinstationer i USA.

 

Därför TTIP

Om Sverige skulle få till stånd ett bra frihandelsavtal med USA, som TTIP, skulle det innebära stora möjligheter för företag som mitt. Vi skulle få bättre tillgång till en stor och viktig marknad, som för många i dag är svår att komma in på och som kanske undviks helt eftersom det blir för dyrt och krångligt att göra affärer. Tänk också vad det kan innebära för andra företag som idag står i startgroparna att satsa på export. Vilka möjligheter för tillväxt och jobb det skulle bli.

Maud Spencer är VD på Svalson AB

Avgifter för livsmedelskontroll – Vad händer när företagarna inte får vad de betalar för?

Sebastian Scheiman Av Sebastian Scheiman
01 juni 2015
 

Livsmedelskontrollens mål är att konsumenterna ska få säkra livsmedel, att de inte ska bli vilseledda och att informationen om livsmedel ska vara tillräcklig och enkel att förstå. Genom en riskklassificering räknar kommunerna ut vilket schablontid som ska användas för kontroller och vilket schablonbelopp som ska faktureras för att finansiera kontrollverksamheten. Avgifterna faktureras i förskott. Detta är i sig märkligt – alla som fakturerar per timme vet att man fakturerar löpande eller i efterhand, inte i förskott.

En avgift förutsätter en motprestation, annars är det i konstitutionell mening istället en skatt. Motprestation ska i dessa fall bestå i effektiva och regelbundna kontroller. I somliga fall anses det tillräckligt med en s.k. ”kollektiv motprestation”. Vad gäller livsmedelskontroller är det dock slutkonsumenterna som kollektiv och inte livsmedelsföretagarna som primärt gynnas, varför resonemanget om kollektiv nytta inte borde kunna vara tillämpligt. Så som avgiftssystemet nu är utformat borde varje livsmedelsföretagare därför ha rätt att kräva effektiva och regelbundna kontroller. Många kommuner bedriver tyvärr ineffektiva och oregelbundna kontroller.

Följande är några exempel på fall som Centrum för rättvisa drivit när kommuner inte levererat vad de tagit betalt för:

Korvgubben Pontus Göransson fick först ingen kontroll alls under flera år. Sedan höjde Göteborgs stad kontrolltiden till det dubbla, men utförde ändå inte någon kontroll. När Pontus ville ha tillbaka sina pengar avslogs kravet med motiveringen att man hade planerat en ”revision”. Revisionen utfördes sedan hemma hos Pontus när korvlådan, som mäter 90x90x50 cm, var avstängd. Detta tog enligt kommunen en timme och 20 minuter. Revisionen tog dock totalt 16 timmar och 20 minuter.  Resterande 15 (!) timmar ägnades åt ”för- och efterarbete”. Genom denna revision ansåg kommunen att all den tid som man hade som ”skuld” till Pontus hade konsumerats. Förvaltningsrätten i Göteborg godtog kommunens argument efter att Pontus hade överklagat kontrollavgiften.

Korvgubben Mikael Andersson fick tillstånd att bedriva gatukök och i samband med godkännandet utfördes en 15-30 minuter granskning av köket. Något kontrollbesök blev det emellertid inte förrän Mikael Andersson själv ringde och krävde att kommunen skulle komma och utföra en kontroll.  Inspektörerna kom ut och arbetade då i max 15-30 minuter på plats. Mikael Andersson lade så småningom ner sin verksamhet, men krävde återbetalning av det belopp som han ansåg borde finnas på ett ”kontrollskuldkonto” eftersom han betalat för 24 timmars kontroller under årens lopp. En sådan talan visade sig dock vara omöjlig med hänvisning till att Mikael Andersson skulle ha överklagat kontrollbesluten istället. Men eftersom besluten och fakturorna kommer i början av året och det är först i slutet av året man vet om man fått någon kontroll är en sådan ordning omöjlig.

I fallet med restaurangen Lagmark Gastronomi hade man mellan 6,5-10,5 timmar innestående ”kontrollskuld” hos kommunen. Man ansåg därför att man inte hade anledning att betala nästföljande kontrollavgift som avsåg sex timmars kontrolltid. Lagmark yrkade därför att avgiften skulle efterskänkas alternativt sättas ner till ett belopp som var skäligt. Kommunen bestred och menade att man, liksom i Pontus Göranssons fall, skulle göra en revision och på det sättet konsumera kontrollskulden. Lagmark vann dock i en principiellt viktig dom när Förvaltningsrätten i Malmö satte ner avgiften till hälften. Man noterade även att det aldrig ens blev någon revision. Helsingborgs kommun valde att inte överklaga. Domen har därefter använts som inspiration för domare i andra fall.

Vad illustrerar då dessa fall för problem? Dels förfelas hela syftet med effektiv och regelbunden kontroll om kommunerna inte genomför någon kontroll på flera år. Slutkonsumenten kan inte vara säkra på kvaliteten på maten. Men det innebär också onödiga konkurrenshinder för småföretagare när man betalar avgifter utan att få något tillbaka. Det är många korvar som Pontus Göransson måste sälja för att kunna betala för kommunens fakturor.

Sebastian Scheiman är jurist på Centrum för rättvisa

”Jag vill ju göra rätt”

Annika Bergman Av Annika Bergman
22 maj 2015
 

För mig som lantbruksföretagare är viktiga frågor att jobba med just nu den akuta situationen för landets mjölkbönder, jordbrukspolitiken, en nationell livsmedelsstrategi, konkurrensvillkor, skattepolitik och företagsutveckling på landsbygden. Men också förutsättningarna för förnybar energi, en hållbar rovdjursförvaltning och ett rimligt vattendirektiv.

Många skilda frågor, men en röd tråd: Regelförenkling. På en genomsnittlig gård omfattas lantbruket av cirka 400 regelkrav. Vi lantbruksföretag är ofta små företag, vanligtvis utan de resurser som krävs för administration och som företag med många anställda har.

Sverige är ett land med bra förutsättningar för livsmedels- och energiproduktion. Vi har god tillgång på mark och rent vatten och vårt klimat gör att grödor och djur blir mindre utsatta för sjukdomar och skadegörare. Sättet vi producerar våra livsmedel på gör dem säkra för konsumenten bland annat tack vare salmonellafrihet och en sedan länge restriktiv användning av antibiotika i djurhållningen. Vi har dessutom kommit långt när det gäller djuromsorg och miljöhänsyn jämfört med våra konkurrentländer och den nordiska djurhållningen är enligt FN världens bästa när det gäller klimatpåverkan. Ändå importerar vi en stor del av det vi äter. Naturvårdsverket visar att svenskarnas klimatavtryck i andra länder växer och där är den importerade maten den störta boven.

Vi svenska bönder är stolta över vår goda djuromsorg, vår höga miljönivå och våra säkra livsmedel som vi kan erbjuda tack vare salmonellafrihet och låg antibiotikaanvändning. Men våra produktionsvillkor är mycket tuffare än våra utländska kollegors, med ett system där vi riskerar att gå back på varje krona vi tjänar. Det äventyrar hela den svenska livsmedelsproduktionen.

Ett sätt att förbättra konkurrensen är att se över de regelsystem vi har i dag. Frågor som alltid behöver ställas är: Behövs den här regeln? Kan man uppnå det man vill på annat sätt? Hur påverkas ekonomin för de företag som denna regel kommer att gälla för?

Vad vi är ute efter är mer av målstyrning istället för detaljstyrning. Landet Sverige kan helt enkelt inte dra på sig kostnader som vi inte kan ta ut på marknaden. Därför att det är en marknad som är konkurrensutsatt. En absolut förutsättning för att kunna få en rättvis konkurrenssituation är naturligtvis att vi har ett regelverk som inte avviker från reglerna i de länder vi konkurrerar med. Här kan man lugnt säga att vi har en bit kvar.

Regelverket behöver alltså förenklas. Men det räcker inte om tillsynen och kontrollen av regelverket inte fungerar. Företagare bemöts alltför ofta som en potentiell lagbrytare istället för som kund eller samarbetspartner. På Förenklingsresan som LRF genomförde med Jordbruksverket var detta en av företagarnas starkaste upplevelser, och den synpunkt som återkom oftast under resans gång. Jag tycker att det borde ingå i myndigheternas uppdrag att medverka till att utveckla näringslivet. Det är också viktigt med en bra avvägning mellan myndigheternas roll i fråga om information, service, rådgivning och kontroll och tillsyn.

I väntan på ett modernt och konkurrenskraftigt regelverk har LRF tagit fram verktyget Miljöhusesyn för att underlätta regelkollen för den enskilda företagaren. Miljöhusesyn gör att jag som lantbrukare kan få överblick över regelfloran och hålla koll på de lagar som styr just det egna företagets verksamhet. Därigenom är det lättare att säkerställa att man uppfyller alla krav. För jag vill ju göra rätt. Miljöhusesyn är ett bra och effektivt verktyg som jag hoppas inte kommer att behövas framöver.

Annika Bergman är lantbruksföretagare och delägare i Elgesta Förvaltning AB.

Sätt patienternas väl före byråkraternas

Christina Wahlström Av Christina Wahlström
10 april 2015
 

Mama Mia bedriver privat mödra- och barnvård samt husläkarmottagningen To Care i Stockholm och Malmö. Dessa är mycket uppskattade alternativ bland våra patienter. Vi följer familjen från graviditeten och genom barnets uppväxt.

Det är inte alltid lätt att driva privata vårdmottagningar i Sverige. Förutom den vanliga regelbördan som landar på en svensk företagares axlar – byråkratin som omgärdar anställningar, skatt och upplysningsplikt – så omges vårdbranschen av en omfattande mängd regler som handlar om utrustning, legitimationer och journalsystem.

Reglerna för vårdgivare måste naturligtvis vara strikta för patientens bästa, men en stor del av regelverket är vid närmare granskning onödigt betungande och missgynnar ofta privata alternativ.

För att få göra ultraljudsundersökningar på en barnmorskemottagning måste till exempel 2500 undersökningar genomföras på mottagningen årligen. Mama Mia har sex sådana mottagningar och måste således genomföra 15000 undersökningar per år för att kunna fortsätta erbjuda ultraljud på alla sex mottagningarna. Detta trots att kunskapen inte bokstavligen sitter i väggarna, utan istället beror på barnmorskans kunskaper och själva utrustningen. Rimligare hade varit att kravet formulerades kring hur många undersökningar barnmorskan genomförde per år. Kvaliteten skulle då kunna upprätthållas samtidigt som fler kvinnor skulle få möjlighet att genomföra ultraljudsundersökningen på samma mottagning där de får sin övriga vård. Detta med all den bekvämlighet och trygghet det innebär för den enskilda patienten.

Ultraljudsutbildningen är samma för både barnmorskor och läkare, men trots det måste det alltid finnas en medicinskt ansvarig läkare för varje ultraljudsundersökning. Det skapar onödigt krångel och dubbelkommando. 90 procent av alla ultraljud utförs av en utbildad barnmorska som är fullt kompetent att upptäcka eventuella avvikelser eller riskfaktorer. Det vore därför bättre om barnmorskan självständigt fick ansvara för undersökningen och remittera till en specialistläkare som med ultraljud gör bedömning utifrån den avvikelse som barnmorskan upptäckt.

Även mängden vård en patient får eller inte får omgärdas av många regler, ofta helt orimliga. Oavsett antal barn eller förekommande riskfaktorer får vi som privat vårdgivare till exempel bara genomföra 2,5 ultraljudsundersökningar per graviditet. Tvillingar och kvinnor med riskfyllda graviditeter kräver betydligt fler. Regelverket är inte heller kokurrensneutralt eftersom förlossningsavdelningar med mödravård får genomföra obegränsat antal undersökningar, vilket leder till att den gravida kvinnan därför begränsas i sitt val av vårdgivare. Om barnmorskan eller mottagningen har kompetens att hantera riskfyllda graviditeter borde de också betraktas som kompetenta att kunna avgöra hur många undersökningar som krävs.

Vi varnas av landstingen om den gravida kvinnan gör för få läkarbesök hos sin mödravårdscentral, och får betala vite i Malmö om vi inte gör tillräckligt många hembesök hos den nyförlösta kvinnan och bebisen, detta trots att denna typ av vård är frivillig. Vi varken kan eller bör tvinga kvinnan att ta emot vård.

På en husläkarmottagning är antalet psykologbesök per mottagning begränsade, trots att den psykiska ohälsan ökar och orsakar såväl lidande som stora summor i sjukskrivning och rehabilitering. Överskrider vi taket, vilket vi gör på grund av det stora behovet, straffas vi genom sänkt ersättning. Behovsstyrt utbud? Verkligen inte!

Jag skulle kunna ge ännu fler exempel på konstiga och krångliga regelverk. Det finns med andra ord stora möjligheter att förenkla och förbättra regelverket- och framför allt göra det konkurrensneutralt- utan att riskera vårdkvaliteten. Då skulle vi få tid och resurser att ägna oss åt annat, som att ta hand om våra patienter.

Christina Wahlström, grundare av Mama Mia, Nordens största företag inom mödravård

Pappersexercis och regelhets – hur orkar man?

Anita Roll Av Anita Roll
03 mars 2015
 

Det är massor av regler och myndighetsdokument som man som egen företagare ”drabbas” av. Språket är ofta obegripligt och man känner sig oftast utsatt och ifrågasatt. Hur hanterar du dessa situationer? Jag kan ge lite inspiration utifrån egna erfarenheter.

REGLER! Ordet skapar känslor och tankar.

Regler kan vara av godo; sådana som skapar ordning och reda, som är en slags plattform för vad som är och ska vara tillåtet, en vägledning. Regler kan också vara av ondo; obegripliga, till synes ogenomtänkta, som lapptäcken och krångliga. De är ofta kliniska och baseras på belopp, paragrafer och procent.

Utgångspunkten måste vara att alla företagare har goda avsikter med sitt företagande och att den bärande drivkraften är en god idé som man vill omvandla till praktisk handling. Regelverk stödjer en ibland – men ibland suger de musten ur en.

Det är upp till företagaren själv att ta reda på alla regler som finns och nya som skapas. Ofta en omöjlig uppgift! Hur gör man för att ta reda på alla regler som gäller för just mig och mitt företag? Man ansluter sig till företagarorganisationer, man söker, läser, googlar, pratar med kollegor. I värsta fall får du lära dig den hårda vägen, nämligen när du trillar man dit utan att det alls var meningen. Du visste helt enkelt inte om att den eländiga regeln ens existerade…

Tänk dig: Du kommer hem en fredag eftermiddag. Du har sett fram mot att njuta av den stundande helgledigheten. Det första som möter dig i hallen är ett kuvert från Skatteverket där de efterfrågar någon obegriplig uppgift som du förväntas förklara. Du uppmanas att höra av sig inom någon vecka.

Tonläget är tillspetsat. Du känner dig anklagad. Klockan är för mycket för att ringa till handläggaren som undertecknat eller så har vederbörande hunnit gå hem för veckan, för att antagligen njuta av den stundande helgledigheten – precis det du skulle göra. Det är bara att acceptera att man inte kommer att kunna ta tag i situationen förrän måndag morgon. Nu har du två val: Antingen tänker du: ”Jaha, så var den helgen körd!” eller så lägger du hela ”ärendet” åt sidan för att faktiskt njuta av helgen istället!

Så, här är några tips som jag brukar använda mig av!

Fem överlevnadsstrategier för att klara regelkrångel:
1. Sätt dig aldrig på en anklagades bänk. Tonlägen och språk i dokument övertolkar man lätt. Du har inte gjort något fel!
2. Mänsklighet: Lägg frustrationen åt sidan. Försök att prata med handläggare på ett lugnt sätt. Det vinner man på!
3. Fakta: Ta reda på fakta om den uppkomna situationen. Läs in dig på ämnet så gott det går.
4. Dokumentera: Datera och dokumentera vem som säger vad. Man tror man ska minnas men det gör man inte…
5. Håll humöret på topp! Ett universalråd! Underlättar alltid!

Anita Roll är VD och ägare av IT-företaget QTEMA

EU-kommissionens högnivågrupp presenterar slutrapport

Karin Atthoff Av Karin Atthoff
15 oktober 2014
 

Den så kallade High Level Group on Administrative Burdens, ledd av Dr Edmund Stoiber, har sedan 2007 fungerat som rådgivare till EU-kommissionen i frågor som rör hur den administrative bördan för företag till följd av lagstiftning kan minskas. Vid en konferens ”Smart Regulation in the EU” i Bryssel på tisdagen 14 oktober 2014 överlämnade gruppen sin slutrapport till EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso. Rapporten innehåller 12 rekommendationer för hur det europeiska regelförbättringsarbetet bör bedrivas för att ge konkreta resultat. Rekommendationerna är riktade till EU-kommissionen och de andra EU-institutionerna samt till medlemsstaternas regeringar. Budskapen överensstämmer i stort med vad NNR också förespråkar bland annat bättre samråd med intressenter, utvärdering av faktiska resultat av förenklingsåtgärder, obunden granskning av konsekvensutredningar samt mer transparens vad gäller genomförande av lagstiftning och gold-plating på nationell nivå.

Ett pressmeddelande om konferensen finns här: http://europa.eu/rapid/press-release_IP-14-1116_en.htm

Rapporten finns tillgänglig här: http://ec.europa.eu/smart-regulation/refit/admin_burden/high_level_group_en.htm

untitled

FÖREBILD: ÖREBRO KOMMUN
Servicecenter – en väg in till kommunen

Förebilder Av Förebilder
24 juni 2014
 

orebro_bild_2

Örebro kommun har under flera år arbetat med att underlätta företagens kontakter med kommunen. Kommunen arbetar med företagslotsar och lotsträffar där företagen får möjlighet att träffa alla som är involverade vid samma tillfälle. Företagen får då möta tjänstemän med ansvar för servering, bygg, markupplåtelse, socialförvaltning, brandskydd och miljö vid en gemensam informationsträff.

Kommunen har fått mycket positiv respons från företagen på detta arbetssätt och företagsfrågorna har därför sin givna plats i det kommungemensamma Servicecenter som nu startats. Patric Klaremo är enhetschef för servicecentret och beskriver hur man arbetar för att öka tillgängligheten och sprida kunskap om lotsfunktionen både bland företag och kommunens egna tjänstemän.

Servicecentret öppnade 1 februari 2014 och är ett sätt att utveckla arbetet med ökad tillgänglighet. Servicecenter är en modell för att göra det enklare att få kontakt med kommunen och förmedla en ingång till lotsarna. Vi ser detta som en viktig insats för att göra lotsfunktionen mer känd och skapa dialog med företagen.

Alla medarbetare på det kommungemensamma servicecentret utbildas i att se helheten för att sedan kunna dra i rätt trådar och förmedla kontakter till lotsar på förvaltningarna som tar ärendet vidare. Vi behöver bli bättre på att kommunicera det arbete som görs för företagen och att förbättra kontakterna mellan alla de kommunala tjänstemän som jobbar med företagsrelaterade frågor.

Kontakt
Patric Klaremo
Enhetschef
 Servicecenter, Örebro kommun
Telefon:
019-21 11 30
E-post: 
patric.klaremo@orebro.se

FÖREBILD: LÄNSSTYRELSEN I SKÅNE
Exempel: Tillsynsvecka och företagsenkät

Förebilder Av Förebilder
17 juni 2014
 

lantbrukare

Länsstyrelsen i Skåne har under flera år valt att fokusera på att utveckla sitt tillsynsarbete genom införandet av en särskild tillsynsvecka. NNR har talat med Johanna Piven som är stabschef på Länsstyrelsen i Skåne.

Under tillsynsveckan har myndigheten särskilt fokus på att genomföra operativ tillsyn på plats. Under 2013 genomfördes 190 tillsynsbesök i samband med tillsynsveckan. Inför tillsynsveckan sker även en uppladdning internt med erfarenhetsutbyte kring bl.a. bemötandefrågor.

Inför förra årets tillsynsvecka genomfördes utbildning med fokus på bemötandefrågor för samtliga 180 personer om jobbar med tillsyn på Länsstyrelsen i Skåne. I samband med tillsynsveckan sker även ett viktigt erfarenhetsutbyte för att förbättra samordningen inom länsstyrelsen och lära av goda exempel.

Johanna berättar även att det sker ett uppföljningsarbete inom länsstyrelsen med företagsenkäter riktade till de företag som besökts under året.

Enheten för lantbruksföretag genomförde en uppföljning där närmare 500 lantbruksföretag som fått besök fick svara på ett antal frågor om hur de upplevde besöket. Förutom frågor om bemötande fick företagen även svara på hur de upplevde inspektörens kompetens samt förmåga att förklara gällande regelverk m.m.

Det område som fick högst betyg vid denna uppföljning var hur företagen såg på just bemötandet totalt sett. Snittet på denna fråga var betyget 5,3 på en skala från 1 till 6.

Länk till enkätresultaten finns här.

Kontakt
Johanna Piven, stabschef, Länsstyrelsen i Skåne
Telefon: 010-224 15 89
E-post: johanna.piven@lansstyrelsen.se

FÖREBILD: REFORMER SOM FÖRENKLAR
Den nya diskrimineringslagen sparar tid och pengar för företagen!

Förebilder Av Förebilder
10 juni 2014
 

Den 1 januari 2009 trädde den nya diskrimineringslagen i kraft. Den medförde ett par rejäla regelförbättringar för företagen. Tidigare var alla företag skyldiga att varje år göra kartläggningar och analys av lönerna. Dessutom var alla företag med 10 eller fler anställda skyldiga att upprätta en handlingsplan för jämställda löner, vilket var ett tids- och arbetskrävande arbete. Men, med den nya lagen behöver bara företagen göra detta arbete vart tredje år och dessutom höjdes gränsen för krav på handlingsplan till att omfatta enbart de företag som har fler än 25 anställda. På så sätt frigörs tid så att företagarna istället kan göra det de ska – driva företag.

Förutom att åtgärden lättade regelbördan för företag, så finns det fler anledningar till varför reformen var bra. Till exempel så gav den gamla modellen faktiskt ingen märkbar reell effekt och metoden bidrog inte till målet om att göra arbetslivet mer jämställt. Inga fakta stöder heller att löneskillnaderna mellan kvinnor och män minskade fortare på grund av att lönekartläggningarna gjordes årligen. Jämställdhet i arbetslivet uppnås genom att hela samhället arbetar med bättre normer och värderingar samt genom att lönebildningen på företagen utvecklas och inte genom att företagarna gör årliga kartläggningar och planer.

När ändringen infördes så beräknades de administrativa regelkostnaderna minska med hela 77 procent, eller 387 miljoner kronor, till följd av förändringarna. En riktigt bra regelförbättringsreform!

Denna text reviderades 11 juni

FÖREBILD: TÄBY KOMMUN
LEAN-modellen förbättrade bygglovshantering

Förebilder Av Förebilder
03 juni 2014
 

taby

Mikael Mattsson, Bygglovchef i Täby kommun, berättar för NNR att kommunledningen hade varit hos Scania och inspirerats av deras arbete med LEAN. De beslutade sig för att pröva denna modell inom bygglovsenheten eftersom det spretade beslutsmässigt och det fanns stora ärendebalanser. Arbetet påbörjades 2011 och den huvudsakliga implementeringen av det nya arbetssättet skedde under 2012. Nu ser man tydliga resultat av arbetet.

Mikael berättar att köer och handläggningstider har förkortats radikalt och samordningen av besluten är mycket bättre tack vare gemensamma mallar. Dessutom genomförs gemensamma samsynsmöten varje vecka för att säkerställa en enhetlig linje i besluten och att alla sökande får svar via den kontaktperson som har ansvar för ärendet.

På enheten finns även alla samsynsdokument samlade för att säkerställa mer enhetliga bedömningar och beslut. En viktig del i arbetet med att effektivisera handläggningen är också att inte skicka remisser i onödan till olika enheter inom kommunen. Idag remitteras ärenden endast till de som verkligen ska ha det.

Eftersom stora delar av Täby har tydliga detaljplaner är det inte särskilt mycket utomplansförfrågningar. Oftast är det därför redan tydligt vad som gäller och det är viktigt att hålla på detta i bedömningarna så att besluten håller för en rättslig prövning. Den som fått ett beslut av kommunen måste kunna förlita sig på att kommunens bedömning är korrekt ifall besluten överklagas.

Täby har dessutom infört ett förenklat avgiftssystem med en fast taxa för olika typer av bygglov inom givna intervall. Detta för att slippa komplicerade beräkningsmodeller med olika koefficienter etc. Sammantaget innebär de åtgärder som genomförts en ökad rättssäkerhet och transparens i beslutsfattandet vilket förenklar för såväl kommunens tjänstemän som företagen.

Kontakt
Mikael Mattsson, Bygglovchef i Täby kommun
Telefon: 08-55 55 95 68
E-post: mikael.mattsson@taby.se