Skatter och regler hör ihop

Många företagare upplever sig digna under skatter och regler. I Sverige är det skatterna som är det större problemet. Sverige återfinns på 14:e plats i Världsbankens senaste rangordning av hur enkelt det är att göra affärer i världens länder. Skatterna drar ner denna placering, här hamnar vi först på 39:e plats. Enligt företagarna själva är det reglerna för moms och andra skatter som utgör de största hindren för tillväxt.

Men kontentan av detta är inte att regelbördan på landets företag är lätt. Så är det inte. Regelbördan kostar företagen omkring 100 miljarder kronor per år. Företagen måste till exempel årligen skicka in 94 miljoner blanketter till 90 olika myndigheter.

Jag tar upp skatter och regler tillsammans på grund av att de bör förstsås tillsammans. Många politiska mål kan antingen uppnås med skatter eller med regleringar. Då gäller det att politikerna gör rätt avvägningar mellan till exempel höjd bensinskatt och hårdare regler för landets bensinmackar. Regelstyrning har en direkt kostnad i form av lägre skatteintäkter. Men regelstyrning ger även minskade skatteintäkter på ett indirekt sätt: många regler försämrar företagens lönsamhet och mindre lönsamma företag betalar inte lika mycket skatt. Jämfört med skatter har regleringar även den nackdelen att de tvingar fram samma respons hos alla företag. En skatt går det däremot att anpassa sig till, exempelvis genom att de som inte har råd med bensinskatten byter till något annat bränsle.

Ett viktigt problem i sammanhanget är att politiker kan föredra regleringar även om en skatt vore bättre för ekonomin. Grundproblemet i Sverige tycks vara att många små regler oavsiktligt har fått en alltför stor sammanvägd tyngd. Förklaringen kan helt enkelt vara att de politiska beslutsfattarna försöker göra Sverige bättre – men utan att beakta samtliga konsekvenser av de regleringar som ska åstadkomma detta.

Faktiskt kan en så enkelt och oskyldigt förhållande som att offentlig sektor består av flera olika enheter och nivåer vara tillräckligt för att företagen ska sjunka lite för djupt ner i regelträsket. Till exempel påverkar kommunala regler skatteintäkterna på statlig nivå – något som säkert inte alla kommunalpolitiker tar hänsyn till. På samma sätt kan en ny regel i ett län leda till minskade skatteintäkter i grannlänet. Även inom riksdagen kan man tänka sig att enskilda politiker eller till och med hela utskott främst tar hänsyn till de fördelar en ny regel för med sig på det egna politikområdet – samtidigt som man blundar för nackdelar som uppkommer på andra områden.

Eftersom offentlig sektor ser ut som den gör kan ovanstående mönster tyckas deprimerande för de småföretag som den sammanvägda regelbördan faller allra tyngst på. Samtidigt säger mönstret något om vilka lösningar som måste till för att lätta på regelbördan. Punktvisa insatser och vädjanden till det sunda förnuftet kommer inte att bära frukt. Vad som behövs är någon form av helhetsgrepp för att undvika att många små regler tillsammans får en sådan tyngd att även en småländsk småföretagare skulle föredra en höjd skatt.

Henrik Jordahl
Docent i nationalekonomi vid Institutet för Näringslivsforskning