Dags att inrätta det av regeringen utlovade Implementeringsrådet
Det svenska ordförandeskapet i EU är över. Det innebär ett gyllene läge för regeringen att fokusera på inrättandet av det implementeringsråd som utlovats, och vidta de kompletterande åtgärder som behövs för att minimera så kallad överimplementering. Det vill säga att genomförande i svensk rätt över miniminivån i EU-regleringar ska undvikas, alternativt motiveras då den bedöms nödvändig för att uppfylla nationella svenska mål.
Näringslivets Regelnämnd (NNR) har arbetat länge med att uppmärksamma konsekvenserna av överimplementering. Vi ser därför mycket positivt på regeringens utlovade åtgärder men finner samtidigt att det är dags att konkretisera dessa och gå från ord till handling.
Ett implementeringsråd kan dock inte ensamt åstadkomma en genomgripande minskning av företagens regelbörda till följd av EU-relaterade regler utan behöver kompletteras med ytterligare förstärkningar av det svenska arbetet med EU-lagstiftning. Det är därför positivt att EU-ministern gett direktiv till tjänstemän inom RK att ta initiativ för att åstadkomma en bättre process för dialogen med bl a näringslivet för att kunna vara proaktiv och få en stark röst i EU.
Det finns ett antal viktiga saker som regeringen behöver tänka på för att Implementeringsrådet verkligen ska bli effektivt och kunna bidra till en minskning av företagens regelbörda. Vidare vilka åtgärder som behövs för att undvika implementering i svensk rätt över miniminivån i EU-regleringar eller motivera detta.
Implementeringsrådets uppgifter
Ett svenskt implementeringsråd bör ges i uppdrag att diskutera och lämna råd till regeringen kring hur ett effektivt genomförande av EU-lagstiftning i svensk rätt kan ske, och lämna förslag på hur redan genomförd lagstiftning kan förenklas. Även ineffektiv tillämpning av EU-förordningar bör kunna omfattas. Rådet bör också kunna uppmana regeringen att genomföra jämförelser, så kallade neighbour checks, på utvalda områden med närliggande länder eller andra EU länder som genomfört eller tillämpat EU-regler på ett mer företagsvänligt sätt. Dessa jämförelser kan sedan användas som inspiration till och ge en mer effektiv utformning av reglerna i Sverige. Rådet bör även kunna ge råd till regeringen om kommande EU-initiativ, där regeringen behöver bedriva ett tidigt och proaktivt politiskt påverkansarbete i Bryssel för att främja svenska intressen.
Rådet bör vara oberoende i sitt arbete och beslut och bestå av en lämplig sammansättning av representanter från i första hand olika delar av näringslivet och andra intressenter. Det bör också bistås av ett eget sekretariat.
Inför inrättandet av ett implementeringsråd är det viktigt att också ta tillvara de erfarenheter som har gjorts i bland annat Danmark och tidigare också i Storbritannien.
En viktig dansk erfarenhet som gjorts är att rådet bör göras brett och omfatta inte bara arbete med förenklingar av redan genomförda EU-direktiv och tillämpning, utan också av annan helt nationell lagstiftning. Både av effektivitetsskäl och för att hantera eventuell gränsdragningsproblematik.
En avgörande fråga för att Implementeringsrådets arbete verkligen ska få effekt och leda till den uppsatta målsättningen att minska regelbördan för företag är att det skapas en stark och effektiv mottagningsfunktion inom Regeringskansliet och regeringen och att rådets rekommendationer verkligen tas omhand och omsätts i konkret handling av såväl regeringen som myndigheterna.
Regeringen måste också, som i det danska fallet, göra ett tydligt åtagande att följa de rekommendationer rådet lämnar – eller offentligt tydligt förklara varför man valt att inte göra det. En dansk erfarenhet är också att det även bör ställas krav på tydliga tidsplaner för regeringens återkoppling och genomförande av rådets rekommendationer.
Principer och kriterier för arbetet
Det måste finnas principer och kriterier för vad som utgör överimplementering, som rådet och regeringen (och myndigheterna) behöver förhålla sig till. De kriterier för vad som utgör överimplementering (så kallad gold-plating) som NNR tagit fram i samarbete med Regelrådet, och som anges nedan, kan med fördel kombineras med några av de principer som Danmark och tidigare också Storbritannien arbetat utifrån vad gäller genomförande av EU-lagstiftning. Det handlar om att se till att:
- genomförandet eller tillämpningen inte medför konkurrensnackdelar för svenska företag jämfört med deras europeiska konkurrenter. Genomförandet bör därför inte vara mer betungande än det förväntade genomförandet i liknande EU-länder eller redan genomförda EU-regler. Tillämpningen bör ej heller vara mer restriktiv. För att få information kring detta bör jämförelser göras med jämförbara EU-länders genomförande och tillämpning.
- genomförande i den utsträckning det är möjligt sker genom användning av alternativ till regler.
- betungande EU-reglering träder i kraft så sent som möjligt
- utgångspunkten för svenskt genomförande av EU-direktiv om att inte gå längre än vad miniminivån i aktuellt EU-direktiv kräver följs. Konsekvensutredningen behöver därför enligt NNR innehålla en beskrivning av direktivets miniminivå och en bedömning göras av om denna kommer att överskridas. Det behöver klargöras om:
- regelkrav läggs till utöver det som krävs i direktivet,
- tillämpningsområdet utvidgas, regelgivaren låter bli att utnyttja möjligheter till undantag eller inte fullt ut utnyttjar undantag,
- svenska nationella regelkrav behålls och som är mer omfattande än vad som krävs av det aktuella direktivet,
- direktivets krav genomförs tidigare än det datum som anges i direktivet,
- strängare sanktioner eller andra efterlevnadsmekanismer används än vad som är nödvändigt för att genomföra lagstiftningen på ett korrekt sätt. I de fall miniminivån överskrids bör konsekvensutredningen också innehålla en motivering till detta, en beskrivning av vilka genomförandeåtgärder som föreslås och en bedömning av vilka effekter detta får för företag.
Då konsekvensutredningsförordningens nuvarande 6 § 6.[1] är alltför otydlig och inte fångar upp eventuell avvikande från miniminivån och motivering och effekterna av detta behöver konsekvensutredningsförordningen tydliggöras i enlighet med NNRs rekommendation ovan.
På så sätt tvingas förslagsställare undersöka vilka konsekvenser ett avvikande kan få för svenska företag och deras konkurrenskraft och om det som föreslås verkligen är det mest effektiva sättet att genomföra aktuellt EU-direktiv och leder till högst nytta i förhållande till de kostnader det medför.
Utöver ovanstående kan Sverige arbeta för förstärkningar på EU-nivå som kan bidra till en ökad transparens kring olika medlemsstaters genomförande och eventuell överimplementering. Genom ett ökat nordiskt samarbete kring genomförande av EU-direktiv och tillämpning av EU-förordningar kan också gränshinder och regelskillnader mellan de nordiska länderna minska.
Christina Fors är sakkunning på NNR
Länkar:
gold-plating_regelradet_nnr.pdf
NNRs-agenda-for-EUs-regelforbattringsarbete-2019-2024.pdf
NNRs-forslag-for-effektivare-foretagsregler.pdf
[1] I punkten anges att en bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen ska göras