Varför regelförenkling inte få bli som ett mantra

Tillväxtdagarna i Göteborg – som hölls i mitten av mars – bjöd på ett mycket bra program. Många intressanta och tankeväckande seminarier, men framförallt en myllrande mötesplats för politiker, företag och opinionsbildare. Många ministrar var där och Prins Daniel höll sitt första officiella tal, som blev väl mottaget.

600 deltagare, 150 medverkande och ett 40-tal programpunkter – men inte en enda programpunkt om regelförenkling. Trots detta var ”regelförenkling” ett av de vanligast förekommande svaren på de frågor som ställdes.

-Hur ska vi få fler företag?

-Regelförenklingar!

– Hur ska vi underlätta för företag som vill växa?

-Regelförenklingar!

– Hur ska vi få fler unga i jobb?

-Regelförenklingar!

Bland annat i de samtal  som handlade om invandrarföretagande kom regelförenkling upp som en lösning. Det är inte särskilt svårt att förstå. Om inte ens infödda svenskar förmår att överblicka och begripa reglerna, hur ska då invandrare med knapphändiga kunskaper i svenska göra det?

Men regelförenkling får inte bara bli ett mantra i debatten. Därför är det bra när debatten utmynnar i tydliga exempel och konkreta förslag.  Ett sådant exempel var Skogs- och Lantarbetsgivarförbundets seminarium om tillväxten i de gröna näringarna. Förbundets VD Katarina Novak gav – tillsammans med Johanna Pommer från trädgårdsföretaget Splendor Plant – flera exempel på hur fyrkantiga lagar och ålderdomliga kollektivavtal lägger hinder i vägen för en bransch som av många pekas ut som en framtidsbransch. Både lagstiftningen och många kollektivavtal är utformade utifrån det gamla industrisamhällets behov, trots att det nu för tiden krävs en helt annan flexibilitet. På seminariet framkom tydligt att skogs- och lantbruksföretagen, men även dess anställda, måste ha många fler strängar på sin lyra för att kunna utvecklas och växa.

Det som tidigare var en vanlig bondgård, kan idag vara ett multiföretag som utöver lantbruksrörelsen också har café, pensionat, gårdsförsäljning, självplock och gårdssnickeri. Varje liten del av företaget bidrar till försörjningen, men är inte tillräckligt omfattande för att bära personal på heltid. Sådana företag får tyvärr ofta problem med arbetstidslagstiftningen. Beläggningen är ojämn och det finns ofta behov av variera arbetstidens förläggning och omfattning. Det blir också ofta krångel med kollektivavtalen när en anställd ska utföra olika typer av arbetsuppgifter och inte sällan tvingas arbetsgivaren teckna avtal med två fackförbund.

Åsa Romson, som föreslås bli nytt språkrör för miljöpartiet, höll i allmänna ordalag med om att många regler hindrar företagsamheten. Per Åsling, själv företagare och numera riksdagsledamot för Centerpartiet, var däremot mycket konkret. Modernisering av LAS, lägre ingångslöner och enklare för företag som vill ta in utländsk arbetskraft var några frågor som han tog upp.

En annan riksdagsledamot, som verkligen brinner för företagsamheten, är Annie Johansson från Värnamo. Hon förutspås av många att bli nästa partiledare för Centerpartiet.  Hennes engagemang går inte att ta miste på. Hon deltog i en politikerpanel som diskuterade på temat ”Vem vill bli entreprenör?” och hon hade svårt att stå still när övriga i panelen försökte överträffa varandra med sina företagsvänliga argument.

Annie vet, liksom många företagare, att det är lätt att vara för regelförenkling på ett allmänt plan, men så fort det börjar handla om konkreta förslag blir det ofta stopp. Om det ska kunna bli fler anställda i småföretagen måste det bli enklare och billigare att anställa. För att komma dit måste flera arbetsmarknadslagar ändras och löneskatterna sänkas.  Men sådana förslag vågar ingen, bortsett från Centerpartiet, föreslå. Då klingar det allmänna talet om regelförenkling falskt.

Vissa politiker tycks också ha en tendens att blanda ihop ”regelförklaringar” med ”regelförenklingar”. Många myndigheter, inte minst Skatteverket, har gjort det enklare för oss företagare att sätta oss in i regelverken. Det är bra att myndigheterna ägnar sig åt regelförklaringar, men det är definitivt inte samma sak som regelförenklingar!

Om det ska bli någon kännbar regelförenkling får man från företagen och dess organisationer fortsätta att peppra politikerna med konkreta exempel på regler och annat krångel som idag hindrar företagsamheten. Varje politiker som förordar regelförenkling borde avkrävas åtminstone ett konkret förslag på hur reglerna ska kunna förenklas och då ska det inte handla om system som gör det enklare för företagen att förstå de krångliga reglerna, utan om konkreta förenklingar!