Centrum för rättvisa gör skillnad
Centrum för rättvisa är en organisation som gör stor skillnad för enskilda och företag. Organisationen driver rättsprocesser för att stärka enskilda individers ställning. Centrum för rättvisa bildades 2002 som en ideell och oberoende aktör med uppdrag att värna enskildas fri- och rättigheter. Framgångarna har inte låtit vänta på sig. I flera uppmärksammade fall har organisationen vunnit både juridiska – men även opinionsmässiga – segrar.
Ett av de mest uppmärksammade fallen gäller olaga diskriminering. 44 kvinnor stämde Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i landets första grupptalan om diskriminering. Motivet var att män fick upp till 38 gånger så stor chans att få plats på veterinärutbildningen. Hovrätten fällde SLU för könsdiskriminering och kvinnorna fick hela 35 000 kronor var i skadestånd.
Centrum för rättvisa engagerar sig i frågor som gäller likabehandling, föreningsfrihet, äganderätt, yrkes- och näringsfrihet och rättsäkerhet. Oftast väljer man ut principiellt viktiga fall som man sedan målmedvetet driver, både i media och i rättsligt. Trots en blygsam budget får man glädjande nog stort genomslag i debatten och goda resultat i själva sakfrågorna. Ofta vinner man den rättsliga processen eller når man förlikning.
Just nu har man nått framgång i ett par expropriationsärenden. Enskilda har fått rätt mot kommuner som velat tvångsinlösa deras egendom. Förhoppningsvis leder detta till att de aktuella kommunerna, men även andra, blir mer försiktiga med att ta till sådana tvångsmedel.
En framgångsfaktor är att Centrum för rättvisa arbetar målmedvetet och jordnära – trots att juridiken bakom oftast är komplex. De hjälper – som exempel – företag som betalat kontrollavgifter, men inte fått någon kontroll att kräva pengarna tillbaka. Media har uppmärksammat flera fall där företag – ofta inom livsmedelsområdet – år ut och år in har betalat, men sedan aldrig fått något besök från kontrollmyndigheten. Har myndigheten rätt att ta ut kontrollavgifter för kontroll som aldrig äger rum? Nej menar Centrum för rättvisa och hänvisar till gällande regler. På sin hemsida har de lagt ut en brevmall som drabbade företag kan fylla i och sända in för att kräva pengarna tillbaka. Ord och inga visor, men det är just detta som ger resultat!
De flesta enskilda företag skulle inte tycka att det var någon idé att ta strid mot tillsynsmyndigheten, men med Centrum för rättvisa i ryggen är det många som vågar. Debatten tar fart, enskildas ställning stärks och myndigheterna får anledning att ompröva sitt agerande. Kan det bli bättre?