Att bidra till trygghet och säkerhet borde vara mindre krångligt

sakerhetsforetagen

Bevakningsföretag regleras hårt vad gäller auktorisation och personalgodkännanden från statliga myndigheter. Det är bra, för att inte säga helt nödvändigt, för en rättsstat med en seriös bevakningsbransch bestående av laglydiga och medborgerligt pålitliga medarbetare och chefer. Säpogranskning av företagen och alla som vill arbeta inom företagen innebär en trygghet för allmänheten att demokratiska rättsprinciper upprätthålls av branschen och det möjliggör branschens arbete med att bidra till allmänhetens trygghet.

Samtidigt är det för sällan de statliga myndigheterna lever upp till det lagstadgade krav de har på sig att handlägga ett ärende om personalgodkännande inom två veckor. Allt för ineffektiv informationsöverföring och allt för högt tryck innebär allt som oftast för lång väntetid för de arbetsgivare som redan är under tidspress att leverera säkerhetspersonal till kunder. Det gör exempelvis processen att anställa sommarpersonal onödigt långdragen vilket gör arbetet mindre attraktivt för unga som i stället söker sig till andra, snabbare möjligheter till sysselsättning.

För granskade och godkända företag och anställda medarbetare finns också allt för stora hinder i form av regelkrångel för att faktiskt få arbeta så mycket som möjligt för ökad trygghet och säkerhet. Det gäller inte minst vilka platser som ordningsvakter får jobba på.

Den nu gällande ordningsvaktslagen är över 40 år gammal och reglerar var ordningsvakter får arbeta med sina begränsade, men viktiga, polisiära befogenheter. Det är befogenheter som att tillfälligt omhänderta berusade eller ordningsstörande personer. Platserna där dessa befogenheter gäller regleras mycket hårt av lagen och alldeles för ofta nekar Polismyndigheten ansökningar om att bevilja så kallade paragraf tre-områden med motiveringen att det saknas ”särskilt” behov och inte är av ”väsentlig” betydelse att ansökan beviljas.

För flera företag i branschen går det enligt resultatet av en undersökning inte en dag utan att personalen hindras i sitt arbete av omoderna regler. 84 procent av branschen anger i Säkerhetsföretagens egen undersökning att deras personal begränsas minst en gång i veckan av omodern lagstiftning. En sjättedel av branschen har personal som av samma anledning hindras i sitt arbete varje dag, året runt. Personal såsom ordningsvakter begränsas exempelvis som ovan nämnt av hur deras förordnandeområden, paragraf tre-områdena, utformas av de specifika rekvisiten i ordningsvaktslagen.

I Moderaternas första partiprogram från år 1919 hette det att Sverige behöver ”färre lagar, men goda”. Det mantrat bör fler nutida politiker och lagstiftare ta efter. För att myndigheterna ska kunna prioritera resurser till att hinna med det lagstadgade kravet på att handlägga ansökningar om personalgodkännanden inom två veckor borde mindre resurser behöva läggas på att handlägga ansökningar om paragraf tre-områden.

Modernisera därför reglerna om ordningsvakternas förordnandeområden så att områdena kan bli större och fler, samt tillåt de att grundas på behovet av trygghetsskapande och brottsförebyggande arbete med ordningsvakter. Då frigörs resurser att – utan att tumma på kraven på personalen – ändå hinna genomföra granskningen av all personal i auktoriserade bevakningsföretag inom tidsgränsen. Resultatet vore bättre möjligheter att anställa ny personal och fler möjligheter för den personalen att bidra till allmänhetens trygghet och säkerhet.

Sten Storgärds, näringspolitisk expert, Säkerhetsföretagen