Ska det verkligen vara så svårt?

I mer än tio års tid har olika regeringar lovat att minska regelkrånglet för företagen. En rad mål har satts upp, mål som aldrig verkar uppnås. Av det senaste– 25 procents minskning till 2010 – blev resultatet 7 procent, välvilligt räknat.

Kan det verkligen vara så svårt? Eller är det är fel på både metoderna och viljan? Ja, mycket talar faktiskt för att så är fallet.

Det finns idag en stor mängd forskning som visar att såväl efterfrågan som utbudet av regleringar kommer att vara högre än vad som är samhällsekonomiskt motiverat.

Istället för att värna och utveckla företagandets villkor, frestas politiker och byråkrater att ständigt erbjuda olika former av regleringar för att få röster och inflytande. En strid ström av nya regler är dessvärre det vi kan förvänta oss även framöver.

Huvudskälet är att den politiska processen tenderar att skapa olika former av politiska misslyckanden.

Små, koncentrerade intresse kan förväntas få större genomslag än breda, mer allmänna intressen. Exempelvis kan producentintressen hos ett fåtal etablerade storföretag och exportindustrier förväntas få större inflytande än de intressen som delas av ett större antal utspridda småföretag. Även redan etablerade organisationer och olika typer av insiders har detta försteg. Riktigt breda intressen riskerar att förbli helt oorganiserade. Vem försvarar exempelvis de ofödda företagens intressen? Eller invandrares och ungdomars möjligheter att få jobb?

Följden är att dessa privilegierade grupper kan förväntas få ett oproportionerligt stort inflytande på regelskapandet. Kostnaderna, regelbördan, sprids sedan ut på breda grupper, där varje enskild aktör saknar skäl för att bjuda motstånd. På motsvarande sätt blockeras förändringar av införda regler, inte sällan i symbios med den byråkrati som är satt att administrera desamma.

Vad kan då göras? Ja, mycket talar för att det gäller att lägga kraften på att försöka minska framväxten av nya lagar och regler. Såväl utbudet, som efterfrågan på regler måste minskas.
Det kan endast ske genom att införa olika typer av konstitutionella begränsningar på det politiska beslutsfattandet. Vi måste få en bättre fungerande politisk process och förbättra politikens egna spelregler, exempelvis genom ett tydligare grundlagskydd för den privata äganderätten och stärkt maktdelning.
Långsiktigt är detta sannolikt den enda hållbara vägen att minska företagens regelbörda.

Nils Karlson, docent, vd forskningsinstitutet Ratio