Svensk lökodling hotas av nedläggning

Jag köper helst svenska livsmedel. Kanske är det min uppväxt på en gård som sätter sina spår. När jag besöker mina hemtrakter passar jag på att köpa kilovis med fina grönsaker från Öland och Kalmarslätten, fint lammkött från Runsten, delikat rapsolja från Rockneby och givetvis honung från Läckeby eller någon annan välbekant by.

Svensk husmanskost är något som också står högt i kurs hemma hos mig. Härom veckan skulle jag laga kalops och mitt öländska lökförråd hade tagit slut. I affären fanns stora lådor med gul lök – från Nya Zeeland. För min del är det helt uteslutet att köpa lök från andra sidan jordklotet. Letade febrilt vidare. Hittade då ekologisk lök – från Egypten. Men ingen lök från Öland eller Gotland. Begav mig till en annan affär i närheten, där fanns både vanlig lök och kravodlad – från Nederländerna. Enligt butiken, som tillhör SABIS, kan de inte beställa lök från ett visst land. Utan butiken får det som kedjan råkar ha inne.

Slutligen hittade jag svensk lök på Lidl och kunde sedan laga en god och värmande kalops.

Förra helgen var jag på Öland och kunde då läsa i Ölandsbladet att den svenska lökodlingen hotas av nedläggning. Orsaken är nya EU-regler som förbjuder två växtskyddsmedel Stomp och Totril. Förbudet gäller i hela EU, men övriga lökodlande länder har begärt dispenser till sina odlare. Men inte Sverige. Så slutresultatet riskerar att bli svensk lökodling lägger ner på grund av att de inte får använda dessa preparat. Samtidigt som vi konsumenter får importerad lök där just dessa förbjudna preparat har använts.

Ett av argumenten för EU är ”konkurrens på lika villkor”, men så länge som svenska myndigheter envisas med att tillämpa reglerna på ett mycket mer långtgående sätt än andra länder blir det inte så. Alla förlorar på detta. Svenska företag slås ut. Vi konsumenter får ett sämre utbud av produkter. Miljön drabbas genom att ännu större volymer måste fraktas långa sträckor. Är detta verkligen försvarligt?