Lösmustach eller namnbyte?

Som enmansföretagare är man VD, informationschef, försäljningschef, ekonomichef, personalchef, ekonomiassistent, datatekniker och vaktmästare. Allt på en gång. När man sedan hör på nyheterna att de rödgröna vill att alla företag – även vi som har enmansföretag – ska skriva en årlig jämställdhetsplan blir man förfärad, förskräckt och förbannad. Ska jag lägga min tid på att skriva en plan för hur jämställdheten i mitt företag som består av enbart en person – mig själv – ska utvecklas? Menar de Rödgröna verkligen allvar? Jag söker på nätet. Jo. Dagens Ekos rapporterar om detta och bloggosfären hänger på.

Sedan den 1 januari 2009 är det enbart företag som har mer än 25 anställda som måste göra jämställdhetsplaner minst vart tredje år. Tidigare krävdes årlig plan för alla företag med mer än 10 anställda. Vad som händer efter valet återstår att se – om de Rödgröna vinner så måste jag också lägga tid på att skriva en jämställdhetsplan…

Vad är en jämställdhetsplan? Diskrimineringsombudsmannens hemsida refererar till ”Grundboken – att arbeta fram en jämställdhetsplan” som tagits fram av JämO. Boken är på 100 sidor. Man kan också ladda ned en checklista. Den är på 14 sidor och borde inte kallas checklista, utan är en lista med olika förnumstiga pekpinnar. Jag blir matt bara av att ögna dessa byråkrattexter.

Det värsta är att detta är på riktigt. Det är inte ett skämt. Jag har svårt att tänka ut en seriös jämställdhetsplan för mitt ”enkvinnoföretag”. Kanske räcker det att skaffa lös-mustasch eller möjligtvis lös-skägg under halva året? Eller varför inte anta ett mansnamn också? Miljöpartiet förespråkar ju en könsneutral namnlag. I miljöpartiets Sverige skulle jag som kvinna ha rätt att anta ett mansnamn. Emil är ett gammalt släktnamn som jag gillar, kanske ska ansöka om det?

Jag tycker att jämställdhet är viktigt. Men jämställdhetsplaner är oviktiga. Tror till och med att de kan leda helt fel – fokus blir på byråkratin, inte på verkligheten. Söker mig in på de Rödgrönas hemsida. Måste dubbelkolla. På sidan sju i valmanifestet, står det: “Vi vill att alla arbetsgivare ska göra lönekartläggningar varje år och upprätta handlingsplaner.”

Borde kanske bli lättad – som enmansföretagare slipper jag enligt denna formulering att göra en jämställdhetsplan. Men om jag skulle vilja anställa någon, då slår det till. Detta gör mig om möjligt ännu mer upprörd. Hur kan man i dessa tider tänka ut förslag som gör det ännu mindre intressant att anställa? Obegripligt!

Egentligen borde jag jobba och inte sitta här och filosofera. Men det går inte att släppa dessa tankar. Det handlar inte om jämställdhetsplaner eller inte. Det handlar om frågeställningar som är mycket mer grundläggande. Vad bygger ett lands välfärd? Företag som får ägna sig åt att utveckla sina affärer och hjälpa sina kunder, eller företag som snärjs in i allt mer begränsande regelverk?