Sätt patienternas väl före byråkraternas

Mama Mia bedriver privat mödra- och barnvård samt husläkarmottagningen To Care i Stockholm och Malmö. Dessa är mycket uppskattade alternativ bland våra patienter. Vi följer familjen från graviditeten och genom barnets uppväxt.

Det är inte alltid lätt att driva privata vårdmottagningar i Sverige. Förutom den vanliga regelbördan som landar på en svensk företagares axlar – byråkratin som omgärdar anställningar, skatt och upplysningsplikt – så omges vårdbranschen av en omfattande mängd regler som handlar om utrustning, legitimationer och journalsystem.

Reglerna för vårdgivare måste naturligtvis vara strikta för patientens bästa, men en stor del av regelverket är vid närmare granskning onödigt betungande och missgynnar ofta privata alternativ.

För att få göra ultraljudsundersökningar på en barnmorskemottagning måste till exempel 2500 undersökningar genomföras på mottagningen årligen. Mama Mia har sex sådana mottagningar och måste således genomföra 15000 undersökningar per år för att kunna fortsätta erbjuda ultraljud på alla sex mottagningarna. Detta trots att kunskapen inte bokstavligen sitter i väggarna, utan istället beror på barnmorskans kunskaper och själva utrustningen. Rimligare hade varit att kravet formulerades kring hur många undersökningar barnmorskan genomförde per år. Kvaliteten skulle då kunna upprätthållas samtidigt som fler kvinnor skulle få möjlighet att genomföra ultraljudsundersökningen på samma mottagning där de får sin övriga vård. Detta med all den bekvämlighet och trygghet det innebär för den enskilda patienten.

Ultraljudsutbildningen är samma för både barnmorskor och läkare, men trots det måste det alltid finnas en medicinskt ansvarig läkare för varje ultraljudsundersökning. Det skapar onödigt krångel och dubbelkommando. 90 procent av alla ultraljud utförs av en utbildad barnmorska som är fullt kompetent att upptäcka eventuella avvikelser eller riskfaktorer. Det vore därför bättre om barnmorskan självständigt fick ansvara för undersökningen och remittera till en specialistläkare som med ultraljud gör bedömning utifrån den avvikelse som barnmorskan upptäckt.

Även mängden vård en patient får eller inte får omgärdas av många regler, ofta helt orimliga. Oavsett antal barn eller förekommande riskfaktorer får vi som privat vårdgivare till exempel bara genomföra 2,5 ultraljudsundersökningar per graviditet. Tvillingar och kvinnor med riskfyllda graviditeter kräver betydligt fler. Regelverket är inte heller kokurrensneutralt eftersom förlossningsavdelningar med mödravård får genomföra obegränsat antal undersökningar, vilket leder till att den gravida kvinnan därför begränsas i sitt val av vårdgivare. Om barnmorskan eller mottagningen har kompetens att hantera riskfyllda graviditeter borde de också betraktas som kompetenta att kunna avgöra hur många undersökningar som krävs.

Vi varnas av landstingen om den gravida kvinnan gör för få läkarbesök hos sin mödravårdscentral, och får betala vite i Malmö om vi inte gör tillräckligt många hembesök hos den nyförlösta kvinnan och bebisen, detta trots att denna typ av vård är frivillig. Vi varken kan eller bör tvinga kvinnan att ta emot vård.

På en husläkarmottagning är antalet psykologbesök per mottagning begränsade, trots att den psykiska ohälsan ökar och orsakar såväl lidande som stora summor i sjukskrivning och rehabilitering. Överskrider vi taket, vilket vi gör på grund av det stora behovet, straffas vi genom sänkt ersättning. Behovsstyrt utbud? Verkligen inte!

Jag skulle kunna ge ännu fler exempel på konstiga och krångliga regelverk. Det finns med andra ord stora möjligheter att förenkla och förbättra regelverket- och framför allt göra det konkurrensneutralt- utan att riskera vårdkvaliteten. Då skulle vi få tid och resurser att ägna oss åt annat, som att ta hand om våra patienter.

Christina Wahlström, grundare av Mama Mia, Nordens största företag inom mödravård