Rensa i skattefloran

Nyligen publicerade NNR en undersökning som visade att 96 % av företagen ansåg att det blivit krångligare, eller var lika krångligt som tidigare, att följa statliga regler. I samband med detta intervjuades Per Åsling (C), ordförande i riksdagens skatteutskott, i Dagens Industri. Han sade då att det borde vara självklart att också skatteregler ska ingå i regeringens regelförenklingsarbete. Att detta inte redan sker är naturligtvis oförsvarligt – men kanske inte obegripligt. Ludvig den XIVs finansminister Colbert påstås ha sagt att beskattningens konst består i att plocka gåsen på så sätt att man får mest antal fjädrar med minsta möjliga kacklande. Efter drygt 300 år har det uttalandet sjunkit in också i svenska politikers medvetande. Då går det inte att ha ett enkelt och tydligt skattesystem där alla ser exakt vad de betalar i skatt.

Jag försökte för en tid sedan räkna antalet olika skatter men gav upp när jag kommit till 50. De var för många och det var alltför många skatter som kallades för avgifter (en avgift är rimligtvis något man betalar för att man fått något – inte något man betalar för att kommunen gjort en myndighetskontroll man inte bett om). Som finansminister avskaffade Kjell-Olof Feldt ett antal skatter som ansågs krångliga att driva in och som gav statskassan marginella bidrag. Det var klokt, men nu är det andra tider. Från och med 1 mars ska alla postförsändelser från länder utanför EU beläggas med moms – ett par läsglasögon från Kina för 8 kr kan ändå ge statskassan 2 kr. De 75 kronor det kostar att driva in skatten får konsumenten stå för. Varför inte också ta en hundralapp för att hantera deklarationen? Det skulle i alla fall ge politikerna ytterligare en halv miljard till ”angelägna reformer”.

Stefan Löfven har talat om behovet av en stor skattereform, men tro inte att det skulle förenkla skattesystemet. Den förra stora skattereformen från 1990/91 höll bara ett antal månader och på 25 år ändrades den 500 gånger. Med alla de skatter vi har är kombinationsmöjligheterna näst intill oändliga, och eftersom det dessutom finns ett stort antal sinsemellan motstridiga principer för beskattning finns alla möjligheter att ständigt krångla med skattesystemet.

Bättre än en stor skattereform vore det att börja avskaffa skatter. Cirka 90 procent av de offentliga utgifterna finansieras med inkomstskatter, moms och arbetsgivaravgifter. Om momsen gjordes enhetlig skulle de offentliga utgifterna lätt kunna finansieras med dessa tre skatteslag. Huvuddelen av alla olika skatter är till för att styra individers och företags val i enlighet med politiska önskemål. Visst kan det finnas skäl att påverka viss konsumtion som inte bär sina miljökostnader eller har andra negativa effekter. Men för det behövs inte alla dessa skatter!

All god pedagogik bygger på att det är bättre att förstärka önskvärda beteenden än att bestraffa de dåliga. Offentlig politik bygger däremot oftast på att beskatta det dåliga högt och det önskvärda lite mindre – detta i enlighet med Colberts princip att få mest antal fjädrar.

Men det är inte bensinskatt som har gett oss elbilar, det är inte tobaksskatt som har fått rökning att minska drastiskt. Vi skulle säkert bygga klimatsmart även utan energiskatter och flygbolagen skulle fortsätta att köpa bränslesnålare plan också utan flygskatt. Det är forskning och mänskligt förnuft som driver världen framåt – inte skatter. Dock har värnskatten fått oss att arbeta mindre och utbilda oss sämre.

Dick Kling är regelbunden krönikör på Regelbloggen