Regler eller skatter

Marknadsekonomi är ett fantastiskt system för att skapa välfärd. I en väl fungerande marknadsekonomi ger priser och vinster signaler som effektiviserar resursutnyttjandet och stimulerar innovationer och investeringar. Inget annat ekonomiskt system har visat sig vara bättre, men det innebär inte att marknadsekonomin är utan brister.

En av de uppenbara bristerna är att marknadsekonomier inte tar hänsyn till det som kallas för externa effekter, det vill säga att företag och människor påverkar andra negativt med sitt handlande utan att betala för det via prissystemet. För inte så många år sedan ansågs det gratis att smutsa ner vattendrag och luft och att släppa ut gifter som hotade naturen. Ett ökat miljömedvetande har ändrat på det. Numera är det en ganska allmän uppslutning bakom idén att politiker med olika ingrepp ska minska eller förhindra negativ miljöpåverkan.

De verktyg politiker har till sitt förfogande är förbud och regleringar eller skatter och subventioner. Men i stället för att begränsa sig till det effektivaste verktyget vill politiker gärna använda så många verktyg som möjligt, vilket leder till svårigheter att bedöma effekterna och onödigt höga kostnader för att nå uppsatta mål.

Det här har Timbro belyst i en utmärkt rapport som utifrån forskning och expertutlåtanden från bland andra Konjunkturinstitutet och Energimyndigheten kartlägger de 10 främsta klimatpolitiska åtgärdernas effektivitet. En slutsats i rapporten är att om regeringen hade lagt sin klimatbudget om 2,9 miljarder på de mest effektiva åtgärderna hade den kunnat minska utsläppen globalt med 52 miljoner ton, vilket motsvarar 99 procent av Sveriges årliga utsläpp. Detta hade gjort att Sverige i princip hade nått klimatmålet för år 2045.

När koldioxidutsläppen minskas genom en rad olika skatter, subventioner, regleringar och direktinvesteringar kan marknadsekonomin inte längre styra resurserna effektivt. Det blir olika dyrt att få bort en viss mängd koldioxid på olika områden. Med ett en enhetlig skatt på koldioxid kommer i stället utsläppen att minska till samma kostnad överallt. Men eftersom koldioxidutsläppen är ett internationellt problem skulle skatten behöva vara internationell – och dit är det långt. En nationell koldioxidskatt kan därför inte bli så hög att den leder till att produktion flyttas till länder utan skatt – det är därför en nationell koldioxidskatt på flyg är ineffektiv. Däremot är det billigare, och effektivare, att subventionera investeringar utomlands om kostnaden för koldioxidminskningar är lägre där än inom landet, vilket den också är. Det är förklaringen till att Sverige skulle kunna minska de internationella koldioxidutsläppen med 99 procent av våra inhemska utsläpp till samma kostnad som nuvarande klimatpolitik.

Mot den ekonomiska effektiviteten i klimatpolitiken ställs ofta en moraliskt grundad övertygelse att det är fel att köpa sig rätten till vissa koldioxidutsläpp eller fel att köpa sig andras koldioxidminskningar. För många politiker framstår tvingande regleringar som mer handlingskraftiga och rättfärdiga än skatter och internationellt stöd. Också företag föredrar ibland regleringar framför skatter som mer direkt höjer kostnaderna. Det finns en inte ogrundad fruktan att en miljöavgift snabbt övergår till en rent fiskal skatt och en förhoppning att en reglering kan hanteras med ny teknik. Men för ekonomin som helhet är det effektivare med korrekta miljöavgifter än att politiker går in med direkta regleringar av marknadsekonomin. Och det är effektivare att med ekonomisk hjälp minska utsläppen i de länder där det är billigt, än att till höga kostnader strypa utsläppen i det egna landet.

Dessutom är inte politiker allvetande gudar som bara vill ställa marknadsekonomins missgrepp tillrätta, utan de har också egna mål som inte alltid överensstämmer med dem som man låter påskina. Politiker vill vinna val och om det kräver ytterligare förslag om subventioner eller regleringar för att visa den goda klimatviljan kommer det att bli så. Företag vill slippa skatter och avgifter, och om detta är möjligt genom att applådera subventioner eller regleringar på något annat område kommer de att göra det. Så har vi det också som vi har det med mängder av ineffektiva åtgärder på klimat- och miljöområdet.

Dick Kling är regelbunden krönikör på Regelbloggen