Orimligt att ta betalt för kontroller som aldrig genomförs

ewa-goos-portratt

Babor är ett familjeföretag i tredje generationen som tillverkar med avancerad hudvård. Vi arbetar nära de salonger som använder våra produkter och vill erbjuda en helhetsupplevelse. Därför valde vi under förra året att vårt sortiment med ett mycket speciellt grönt te med välgörande egenskaper.

Måna om att allt ska gå rätt till ansökte vi förstås om livsmedelstillstånd via Miljö- och Hälsoskyddsnämnden i Stockholm. Eftersom teet produceras, förpackas och distribueras av vår underleverantör trodde vi att det handlade om en rutinfråga, men det visade sig snart bli en både kostsam och komplicerad affär.

Kort efter att ansökan skickats in får vi ett mail där en handläggare vill göra en inledande livsmedelskontroll. Jag förklarar att vi inte har någon tillverkning eller hantering i våra lokaler, utan bara kommer agera mellanhand. Vi har ju en tillverkare som tagit fram teet och som sköter produktion och packning, vi levererar bara våra etiketter till dem så sköter de den vidare distributionen.

Handläggaren vill ändå göra en kontroll, och vi svarar att hon naturligtvis är välkommen, även om det inte finns något att se. Efter en kort mailväxling ber hon mig skicka vår etikett.

En kort tid senare får vi en kontrollrapport. Miljö- och Hälsoskyddsnämnden kontrollerat etiketterna och säger att vi använt hälsopåståenden vi inte har någon grund för. Ändå är det samma påståenden vår leverantör använder, och har fått godkänt i och med sin egen livsmedelskontroll. Texterna kommer ju från vår underleverantör. Kort därefter kommer fakturan.

I slutändan kom 4 mail och en virtuell kontroll av våra etiketter att kosta oss 5360 kronor i tillsynsavgift. 4 timmar beräknar Miljöförvaltningen att det ska ha tagit, och varje timme faktureras med 1340 kronor. Därutöver tillkommer registreringsavgiften på 2680 kronor. Över 8000 kronor i avgifter för att utöka sortimentet med ett te som aldrig passerar våra lokaler.

Några månader senare var det dags igen. Eftersom den första ansökan gjordes under slutet av 2018 dröjde det inte länge till nästa räkning dök upp – för kontrollavgift för 2019. De landar på ytterligare 2000.

Vårt ärende illustrerar det absurda i att ta betalt för kontroller som aldrig sker, men vi vet att det är ett problem vi delar med många näringsidkare. Kommunerna tar ut schablonbelopp för kontroller som i många fall aldrig genomförs.

I en kommunal budget kan kostnaderna framstå som småsummor, men för företagen som arbetat ihop pengarna är det många timmars slit. Det är tid och pengar som hade kunnat användas till att utveckla verksamheten, eller betala löner och råvaror.

Vi företagare vill göra rätt för oss – stora som små. Men det kan inte vara rimligt att vi tvingas betala tusentals kronor om året för kontroller vi redan från början vet aldrig kommer genomföras.

Ewa Goos är VD på Babor Sverige