Offensiv mot regelpyramiden

Trots att det görs stora insatser för att minska företagens regelbörda är trenden otvetydigt att det bara blir värre och värre. Regelkrånglet ökar – både i Sverige och internationellt. Har arbetet för att förenkla varit ineffektivt och missriktat, eller har motkrafterna varit för starka? Eller är det helt enkelt så att det ligger i en företagares natur att hellre gilla läget än att gnälla över sakernas tillstånd, och att regelbördan därför inte tas på allvar av politikerna? Jag tror att det ligger mycket i den senare förklaringen.

Jag har sett många företagare skaka på huvudet åt krångliga och orimliga regler, men nästa sekund är de fullt upptagna med att ändå hantera eländet. Att bråka med myndigheter och lokalpolitiker som det egna företaget är beroende av kan få otrevliga konsekvenser. Och att engagera sig i att förändra ett regelverk tar för mycket tid och kraft från mer akuta uppgifter i företaget. Arbetet med att riva i regelpyramiden överlåts därför gärna till intresseorganisationer och en och annan politiker som man hoppas förstår problemen.

Politiker ser dock sällan regeltillväxten i sig som ett problem. De ser det snarare som att det är politikens uppgift att med lagar och regler bringa ordning och reda i samhället. Regeltillväxten betraktas som en ofrånkomlig konsekvens av att samhället blir allt mer komplicerat och att ambitionen ständigt ökar att reglera fram ett gott samhälle för alla. Att regler medför kostnader och problem för företagen anses då som mindre viktigt än det som uppnås med reglerna.

För att företagare och deras organisationer ska lyckas med en offensiv mot regelpyramiden förutsätts därför tre saker:

• För det första en stark och tydlig företagaropinion som tydligt belyser nackdelarna med vissa regler eller hela regelsystem.
• För det andra att det går att visa nackdelarna för samhället – och inte minst för politikerna själva – av att behålla reglerna är större än fördelarna med dem.
• För det tredje att det finns andra alternativ för politikerna att påverka och styra samhällsutvecklingen än detaljerad och krånglig regelgivning.

För närvarande brister det nog på alla tre punkterna. Även om ingen politiker är omedveten om att företagare klagar på regelbördan uppfattas det inte som så illa att det kräver några genomgripande förändringar. Den ekonomiska tillväxten är god, arbetslösheten är acceptabel och många svenska företag är uppseendeväckande framgångsrika internationellt. Att då svepande påstå att den svenska regelpyramiden är en katastrof för företagandet uppfattas inte som trovärdigt av alla. Dessutom har den politiska konkurrensen hårdnat. Den politiker eller det parti som inte förmår att ständigt komma med nya reform- och regelförslag riskerar att drunkna och försvinna i mediebruset. Många politiker ryggar inför frågan: vad ska man göra om skattetrycket inte kan skruvas upp mer eller regelpyramiden byggas högre? Hela den politiska agendan som vi känner den skulle försvinna.

För att öka trycket i offensiven mot regelpyramiden måste företagarnas engagemang bli tydligare. Genom den nya tipsfunktionen, Klings krångel, öppnas en ny kanal för företagare och anställda att höra av sig. Utnyttja den! Berätta om besvärliga regler, föreslå förenklingar, peka på regler eller hela regelkomplex som kan tas bort och kom gärna med förslag till hur arbetet mot regelraseriet kan bli bättre. Jag kommer att ta upp förslag och idéer i mina krönikor, och samarbeta med NNR och dess medlemsorganisationer för att ta vidare tipsen för att få konkreta förändringar till stånd.

Det finns också all anledning att påminna om ett grundläggande antagande i public choice teorin; politiker är rationella och ser inte bara till samhällets bästa utan också till sitt eget och sitt partis intressen. Många regler tillkommer och bevaras för att de antas ge röster i val och politiskt inflytande. Jag ska i kommande krönikor belysa hur samhällsnyttan ofta fått stå tillbaka för politiska särintressen. Vi har inte längre råd att behålla regelsystem bara för att politiker är ovilliga att komma på kant med viktiga intressegrupper och väljargrupper. Att ett samhälle kan utvecklas hyfsat även med krångliga och destruktiva regler är inget argument för att acceptera dem. Sverige utvecklas väl i förhållande till många andra EU-länder, men i ett internationellt perspektiv har hela Europa förlorat sin tidigare framskjutna position.

Slutligen: nya regler är inte lösningen på alla problem eller den enda metoden att nå önskvärda mål. Skatteintäkterna ökar inte för att skattessystemet blir allt krångligare och mer detaljerat – däremot blir många företagsidéer olönsamma. Miljön blir inte bättre av skatter och regler – den blir bättre av ny teknik och medvetna konsumenter. Företagandet ökar inte för att det kringgärdas av allt snävare regler för vad som är tillåter – däremot hämmas många nya idéer och entreprenörer. Eller kortare sagt: det är inte regler utan innovativitet och fritt företagande som för samhället framåt. Det borde inte vara omöjligt för en politiker att bli framgångsrik genom att argumentera för den idén!

Dick Kling är regelbunden krönikör på Regelbloggen