När ett regelverk missar målet

”Det är få saker i mitt företagarliv som gjort mig så förbannad som det brev jag fick från Skatteverket där det står att från och med den 1 juli ska jag som företagsledare, min familj och barn under 16 år antecknas i personalliggaren.”

Så börjar jag mitt anförande i Skatteutskottets hearing den 12 juni om personalliggare.

Jag var en av de som välkomnade ett system med personalliggare som skulle stävja den svarta arbetsmarknaden, skattesmitare och osund konkurrens. Det är inget någon seriös företagare vill konkurrera med. Men i ärlighetens namn så är det inte svårt att lära personalen att skriva sitt namn i en bok inte ens för en oseriös företagare. Det Skatteverket gör, och har gjort hittills, är en ren närvarokontroll där böterna blir dryga om någon gjort fel i boken.

Branschkollegor vittnar om dryga kontrollavgifter för att någon skrivit med fel penna, någon har glömt att skriva in sig eller skriva ut sig när de gått hem. Kan detta vara grund för misstanke om skattefusk? Nej, naturligtvis inte. Jag har fått mail från kollegor där festligheter som bröllop fått avbrytas för att samtlig personal ska legitimera sig utan att misstanke om skattebrott föreligger innan besöket, eller ens efter. Jag har fått telefonsamtal från företagare som har tröttnat på att aldrig göra rätt utan hela tiden oroa sig för om de gjort fel och vilka konsekvenser det kan få. Jag känner likadant själv, det är väldigt lätt att göra fel, men omöjligt att göra rätt. Så ska det inte vara.

Hur man kan välja att utöka en lag som siktar så fel och träffar så snett är obegripligt.

Den 1 juli utökas nämligen lagen om personalliggare att gälla fler branscher men även då att företagsledare och vår familj ska registreras. Vi driver en gästgivargård där vi bor i en ägarlägenhet. Jag går till och från jobbet tio gånger om dagen. De webblösningar som finns idag gör att jag kan jobba med administration var som helst, även på semestern.

Är jag verksam då och skyldig att anteckna mig i personalliggaren? Jag undrar vilka svar kan det ge Skatteverket? Min lön är nämligen aldrig kopplad till min arbetsinsats, den är kopplad till resultatet, när alla andra fått sitt.

När jag på natten kliver upp, checkar in gäster till hotellet och glömmer att skriva ut mig när jag går hem och Skatteverket gör en kontroll hos oss på morgonen innan jag är på jobbet igen, blir jag 15 000 kronor fattigare. Kan det ses som en misstanke om skattebrott?

Våra barn växte upp på gästgivargården. De fick tidigt lära sig att vi föräldrar jobbade när alla andra var lediga, så ville man få skjuts till stranden så var de snabba att hjälpa till med både disk och gräsklippning. Att registrera barnen för att undvika att åka på dryga böter är skrämmande och integritetskränkande. Idag när de kommer och hälsar på så kommer de gärna in och tar en kopp kaffe. En kontroll från Skatteverket här skulle generera en bot på 15000kr om de ej registrerats, eftersom de kan anses verksam.
De lyfter en kaffekanna innanför bardisken.
På vilket sätt kan detta kopplas till misstanke om skattefusk?

Politiker och myndighet har olika uppfattning om samma fråga och ger olika svar. Även inom samma myndighet ges olika svar på samma fråga.

När är man verksam?
När är ett barn vara verksamt?
Hur långt borta får en närliggande byggnad vara?
Hur långt är ett kortare ärende?
Hur nära ligger närmsta butik?

Hur politiker och beslutsfattare definierar ovanstående frågor betyder ingenting då tolkningarna är lika många och godtyckliga som antalet kontrollanter i det här landet.
Om inte de vet, hur ska vi kunna göra rätt?

De konsekvensanalyser som finns tar upp de administrativa kostnaderna för företagen, mestadels den minut det tar att registrera sig. Var finns den del där man utvärderar och tar i beaktning företagets utveckling och livskraft när regelbördan blir större? Det bortser man helt från. För oss handlar det inte om tiden det tar utan om de orimligt höga straffen om vi glömmer men som ej kopplas till misstanke om skattefusk, det handlar om vår integritet och den rättsosäkerhet som skapas.

Det är 2018 och jag hade önskat att myndigheter och politiker hade kommit längre när det gäller attityder mot företagare och i arbetet med regelförenklingar, vi är inte en homogen grupp som alla fuskar och sysslar med kriminell verksamhet, vi är en resurs.

Strategin att jaga ett fåtal fuskande näringsidkare ställer till ett helvete för resten av Företagssverige. Lagar som stiftas måste vara effektiva och träffsäkra inte som i fallet med personalliggare där man siktar fel och missar målet. Jaga kriminella och skattefuskare måste göras på annat sätt än med närvarokontroller på företagare och dess familjer.

Min förhoppning är att Skatteutskottets ledamöter lyssnat ordentligt, förstår hur fel den här lagen är och agerar därefter.

Jeanette Bohman är ägare och kökschef Skivarps Gästgivaregård