Transparensregler bränsleskatteområdet

EU-kommissionen strävar efter att öka insyn och kontroll av hur medlemsländerna följer statsstödsreglerna och som en del av det att öka offentligheten. Vid en första anblick kan det förstås tyckas bra med en ökad transparens, men i tillämpning så riskerar regelverket att bli kontraproduktivt i förhållande till målet som är minskade klimatutsläpp. Låt mig ge ett exempel.

2014 fastställdes nya riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd och energi (EEAG 2014-2020) där medlemsstaterna åläggs att samla in information som ska offentliggöras på en webbplats. Sverige använder nedsättning av skatter som styrmedel för biodrivmedel vilket medför krav på statsstödsgodkännande. I regeringens proposition ”Vissa statsstödskrav på bränsleskatteområdet” (2015/16:159) fastläggs de regelförändringar som krävs i Sverige för att statsstödsgodkännandet för perioden januari 2016 till och med december 2018 ska gälla.

För att uppfylla EUs regler kopplar regeringen ett krav på att skattskyldiga vid deklaration av punktskatter – dvs drivmedelsbolagen – ska fördela avdrag för biodrivmedel efter stödmottagare. Med stödmottagare avses den som i Sverige producerat ett motorbränsle eller har fört in motorbränslet till Sverige. Det är inte ovanligt att ett biodrivmedel passerar flera skattskyldiga innan skatten ska deklareras. Detta betyder att information om vem som producerat eller fört in produkten måste föras mellan flera aktörer för att den som i slutänden ska yrka avdraget ska ha underlag för att kunna göra ett avdrag. Att på det sättet lägga till ytterligare en dimension i affärsredovisningen medför en kraftig ökning av den administrativa bördan, då det rör sig om stora transaktionsmängder i system som inte har stöd för den typen av rapportering – d.v.s. det blir ett manuellt och tungrott jobb.

EU ställer också krav på att den som får ett stöd inte får vara i ekonomiska svårigheter. I den svenska implementeringen blir konsekvensen att den som i sin punktskattedeklaration yrkar ett avdrag för biodrivmedel ansvarar för att stödmottagaren inte är på ekonomiskt obestånd vid deklarationstillfället. Effekten blir att drivmedelsbolagen kan sitta med en risk på inneliggande lager med begränsade möjligheter att kontrollera sina leverantörers ekonomiska ställning enligt lagens definitioner.

Drivmedelshantering är i bulk och med massbalans, där kravet är att den slutliga produkten ska fylla de krav som ställs för att vara ett drivmedel. Ständigt tillkommande administrativa krav på biodrivmedlen, med ökad administrativ börda som följd, missgynnar biodrivmedlen och bidrar inte till klimatomställningen. Drivmedelsbranschen och SPBI driver sedan länge att ett system med kvotplikt med mål att komma bort från statsstödshanteringen bör utvärderas som alternativ till dagens system. Ett system med mer långsiktigt styrmedel och minskad regelbörda skulle nämligen vara till gagn både för industrin och klimatet.