Lägg undan personalliggarna

Som student arbetade jag under en tid på ett lager. Det var första gången i livet jag kom kontakt med ett stämpelur och såg vad kontrollsystem gör med människor. Den som kom för tidigt till jobbet satt kvar i omklädningsrummet till en minut före arbetstidens början. På kvällen satt alla åter i omklädningsrummet och väntade på att det skulle vara dags att stämpla ut. Den som var försenad eller behövde gå tidigare bad en kompis stämpla.

Allt fler arbetsgivare har insett att det finns effektivare och trevligare sätt att få medarbetare att göra ett gott jobb än att använda stämpelur. Men Skatteverket sitter kvar i stämpelurets logik med kraven på personalliggare. Och i stället för att utveckla nya metoder för att höja skattemoralen har man utvidgat kontrollen till fler branscher.

Personalliggarna ska inte kontrollera arbetstider utan svartarbete – men de är samma andas barn som stämpelur; den som inte kontrolleras antas fuska. När Skatteverket kommer på oväntat besök är det inte för att ta en kopp Gevalia. De kontrollerar personalliggaren mot alla som påträffas på arbetsplatsen och kräver legitimation. Ve den företagare som har besök av familjemedlemmar på kontoret eftersom det är Skatteverket som avgör vem som är verksam i företaget. Hustru och två barn som tittat in på kontoret vid fel tidpunkt kan kosta 20 000 kr i kontrollavgift. Skulle de göra om samma misstag inom loppet av ett år höjs boten till 32 500 kr. Det kan bli dyrt för en småföretagare att ha en sällskapssjuk familj!

Personalliggare ska föras av företag inom: byggbranschen, frisörbranschen, restaurang, tvätteribranschen, fordonsservice och kropps- och skönhetsvård. Urvalet speglar Skatteverkets uppfattning om var svartarbete är vanligast. Men den är naturligtvis fel. Det vanligaste svartarbetet utförs av personer som betalar skatt på sina ordinarie jobb men extraknäcker svart på sin fritid. Där hjälper inga personalliggare – däremot var införandet av RUT- och ROT-avdrag ett effektivt sätt att minska svartjobbandet. Att Skatteverket pekar ut vissa branscher på det sätt som görs kan dessutom få motsatt effekt. Den företagare som tror att skattefusk är vanligt i den egna branschen blir själv mer benägen att fuska för att klara sig i konkurrensen.

Förra året gjorde Skatteverket drygt 16 500 besök för att kontrollera personalliggare. Det innebär att vart femte företag som var skyldig att föra personalliggare besöktes och av dem fick nästan vart femte företag betala kontrollavgift. När Skatteverket gör attitydundersökningar svarar 96 procent av företagarna att de känner en moralisk plikt att hålla sig till skattereglerna och 87 procent säger att det är troligt att Skatteverket skulle upptäcka om det egna företaget skattefuskade. Både moralen och rädslan för upptäckt är alltså mycket hög och det talar för att det i många fall av dem som tvingats betala kontrollavgift är det misstag eller slarv och inte uppsåt som är förklaringen. Men det hindrar inte finansminister Magdalena Andersson från att i år satsa ytterligare 25 miljoner kronor på arbetsplatskontroller.

På Skatteverkets hemsida gör man reklam för det egna beställningsverket Från fruktad skattefogde till omtyckt servicemyndighet – en bok om Skatteverkets förändringsarbete. Och visst har många positiva erfarenheter av bra service från Skatteverket så länge de frågar hur de ska göra rätt för sig. Men med systemet med personalliggare har man tagit ett steg tillbaka mot den fruktade skattefogden. Det är både dumt och onödigt. All erfarenhet visar att bästa sättet att bekämpa skattefusk är att höja skattemoralen i samhället – och det görs inte med integritetskränkande kontrollsystem. Om anställda i stället skulle få stärkta incitament att betala skatt genom t ex en starkare koppling mellan skatteinbetalning (inklusive arbetsgivaravgifter) och egna ersättningar i socialförsäkringssystemen, skulle säkert också benägenheten att jobba svart minska. Och då kunde dessutom de miljoner som nu satsas på administrativt krångel för företagen och en kader kontrollanter från Skatteverket användas till någon produktiv verksamhet.

Dick Kling är regelbunden krönikör på Regelbloggen