Det är lätt att göra rätt!

Göran Grén Av Göran Grén
08 november 2016
 

Regelförbättring och förenkling är en pågående process som inte får stanna upp. Man kan likna det vid att putta en bil framför sig, trögt i början men när det väl börjar rulla så gäller det att hålla kvar trycket. Varje gång man stannar upp så blir det jobbigt att komma igång igen. Om vi översätter detta till nuvarande upplägg och process för regelförbättringen i Sverige 2016 så talar vi om en nästintill stillastående bil som börjat rosta i skarvarna. En tydlig uppryckning måste ske och det är nu. Det är dessutom enklare än vad många tror och det krävs bara några små steg för att få tillbaka trycket igen. Regeringens arbete med enhetligt uppgiftslämnande eller ”En väg in” är efterlängtat och här har framsteg gjorts. Utöver detta så ekar det dessvärre tomt. Från att det för några få år sedan fanns en levande diskussion, aktivitet på alla nivåer och Sverige låg långt framme internationellt är det idag häpnadsväckande tyst och Sverige tappar i ranking.

Lägesbeskrivningen kanske framstår lika nattsvart som årstiden, men det finns ljus i tunneln och som inte är ett mötande godståg. Enkla lösningar finns nära tillhands och som vanligt när det gäller regelförbättring är det den första startsträckan som måste till. Den absolut enklaste lösningen av alla vore om Sverige genomför de tolv rekommendationer som OECD kom med 2012. Tolv grundläggande steg för att säkra ett konkurrenskraftigt regelverk. Om man betvivlar att OECD vet vad de håller på med och att detta framstår som ett alltför betungande arbete så kan man åtminstone börja med tre inledande steg.

Det första som krävs och som är helt avgörande för resten är politisk vilja. Att faktiskt vilja och i handling åstadkomma regelförbättring. Högtravande ord i ett beslut som riktar sig till vissa utpekade myndigheter och tidsperioden 2014-2020 är inte detsamma som politisk vilja. Det är snarare en klassisk politisk smitväg dit man kan peka då någon frågar, där ansvarsutkrävandet ligger på framtiden och någon annan ansvarar. Varje regering måste axla sitt ansvar och inse att regelförbättringsarbetet alltid startar och kommer från toppen. Detta skulle kunna ske enkelt genom att lägga ett uppdrag på alla departement att återkommande beskriva hur de arbetar och uppfyller regeringens mål, hur de hanterar inkomna förenklingsförslag, tar fram konsekvensanalyser liksom att de relevanta underliggande myndigheterna får motsvarande uppdrag i sina regleringsbrev. Helheten ska därefter redovisas samlat till Riksdagen en gång per år. Vetskapen om att det man tar fram ska levereras vidare skapar fantastiska incitament på alla nivåer att vara aktiv och konstruktiv.

Det andra steget är att styra upp arbetet med konsekvensanalyser. Det är rimligt att anta att beslutsfattare, och i synnerhet politiska sådana, vill ha fullständiga beslutsunderlag. Konsekvensutredningsförordningen liksom kommittéförordningen (den som styr de statliga utredningarna) finns redan där. Det är alltså inget fel på instrumenten, men om den som sitter bakom spakarna inte vet hur man gör eller om ingen efterfrågar någon analys så spelar det mindre roll hur bra instrumenten är. Regelrådets rapport 2009-2014 samt 2015 visar att konsekvensutredningarnas kvalitet är mycket låga och att inget händer för att vända denna utveckling. Det är uppenbart att lösningen att Tillväxtverket ska utbilda bort dålig kvalitet inte håller. Om toppen av beslutsgången frekvent frågar efter konsekvensanalysen så kommer också leveransen.

Det tredje steget är ett effektivt och oberoende Regelråd. Sverige var bland de första att inrätta ett Regelråd och många följde efter. Tyvärr har utvecklingen gått bakåt i Sverige snarare än framåt och nu är det vi som borde se oss omkring för att komma ikapp andra. Beslutet att inordna rådet i värdmyndigheten Tillväxtverket måste ändras och regeringen bör snarast se till att det blir en egen fristående myndighet så som det var tänkt från början. Ett alternativ är att bryta loss rådet och lägga det och dess sekretariat i Kammarkollegiet istället. Dessutom så bör mandatet justeras så att Regelrådet i efterhand kan gå in och begära en granskning av regler om konsekvenserna blev de tänkta eller inte.

Av Företagsklimatet i Sverige 2016 framgår att den i särklass viktigaste frågan för de drygt 31.000 företag som deltagit är att minska företagens regelbörda – det är hög tid att regeringen tar detta på allvar och går från ord till handling. Särskilt som det faktiskt är lätt att göra rätt.

Göran Grén är ansvarig vid Svenskt Näringsliv för regelförbättringsfrågor och sitter med i NNR:s styrelse.

Comments are closed.