Stöd- och bidragsförmedlingen Arbetsförmedlingen

klings-krangel-portrait

Häromdagen stoppade Arbetsförmedlingen sin jobbtjänst för asylsökande, Jobskills, eftersom myndigheten inte var säker på att den var laglig. Då hade enligt SVT arbetet med tjänsten pågått i tre år och kostat 90 miljoner kr. Arbetsförmedlingen har anställt 100 personer som haft till uppgift att hitta asylsökande och motivera dem att skriva in sig i Jobskills, så en del jobb har ju skapats. Dock saknas det i stort sett arbetsgivare i tjänsten eftersom det inte ingick i regeringens uppdrag till Arbetsförmedlingen. I en kommentar säger arbetsmarknadsminister Ylva Johansson till SVT: ”Arbetsförmedlingen kommer från en bakgrund där man varit dålig på att följa lagar och regler. Det har varit fokus från styrelsen på att man ska bli bättre och man har också konstaterat en väsentlig förbättring.”

Den förbättringen har inte Svenskt Näringslivs delägarföretag noterat. De rankar Arbetsförmedlingen som den sämsta kanalen vid rekrytering och den har dessutom blivit sämre de senaste åren. Själv tycker jag att det är intressant med ministerns förlåtande syn på lagbrott om man har fokus på att bli bättre. Förra året dömdes Arbetsförmedlingen att betala närmare 40 miljoner till IT-företaget CGI för ett havererat IT-projekt som skulle digitalisera myndighetens alla handlingar. Ett halvår senare stoppade Arbetsförmedlingens efter en säkerhetsanalys en annan påbörjad IT-upphandling som var värd uppemot 150 miljoner kronor. Myndigheten har också dömts för upprepade brott mot lagen om offentlig upphandling.

När en myndighet upprepade gånger bryter mot lagar och regler och förslösar miljontals kronor på storstilade projekt som havererar borde regeringen kanske fundera på reglerna som styr myndigheten. På Arbetsförmedlingens hemsida står: ”Arbetsförmedlingen är Sveriges största förmedlare av arbeten. Att sammanföra arbetsgivare med arbetssökande är vår viktigaste uppgift.” Men ser man till budgeten ser det lite annorlunda ut.

Arbetsförmedlingen fick 77 miljarder kronor för att utföra sitt uppdrag 2017. De stora utgiftsposterna stod a-kassa, aktivitetsstöd och ersättningar till arbetsgivare för (50 miljarder går till arbetslöshetsersättning, ersättning till nyanlända och subventioner till arbetsgivare). En stor del av matchningen utförs av privata aktörer som Arbetsförmedlingen köper tjänster från för 5,8 miljarder. 8,5 miljarder kr gick till löner, lokaler och driftskostnader.

I verkligheten är Arbetsförmedlingens huvuduppgift att utforma detaljregler för och hantera ett gigantiskt stödprogram med ett trettiotal olika stödinsatser. Med tanke på den egna regelefterlevnaden finns det anledning att vara orolig för hur reglerna hanteras i alla dessa stödprogram. Den oron tycks dock inte delas av arbetsmarknadsministern.

Många politiker har slagit sig för bröstet för den aktiva svenska arbetsmarknadspolitiken. Den skulle hantera de problem på arbetsmarknaden som bottnar i en arbetsmarknadslagstiftning som gör det svårt eller omöjligt för företag att göra sig av med felrekryteringar. I kombination med höga ingångslöner och ett utbildningssystem som har dålig kontakt med arbetsmarknaden har den lagstiftningen skapat en stor grupp människor som företagen är obenägna att rekrytera. De som står långt från arbetsmarknaden som politikerna förskönande kallar dem.

I stället för att angripa grundproblemen har politiker och Arbetsförmedlingen försökt hitta på det ena stödsystemet efter det andra för att skyla över bristerna. Men företag vill ha rätt arbetskraft – inte lönesubventioner och krångliga regelsystem som ska förhindra missbruk av subventionerna.

Inga nya IT-system eller fiffiga subventionssystem kan rädda Arbetsförmedlingen. Det bästa myndigheten kan göra med sin platsbank med 142 510 obesatta jobb (den 11 maj) är att öppna den för andra aktörer och plattformar. Att ge en myndighet i uppdrag att matcha arbetssökande och lediga jobb i en marknadsekonomi är ett grundläggande tankefel. Antalet bidrag och stöd måste minska kraftigt från de nuvarande ca trettio. Lägg ner stödprogram som inte genererar det målsatta antalet jobb inom ett år! Myndighetsrollen måste förstärkas – till att börja med så att myndigheten själv följer lagar och regler. Anslagen måste skäras ner drastiskt; i en budget på 8 500 miljoner kr för löner, lokaler och drift försvinner ett par hundra miljoner på felslagna projekt alldeles för lätt.

Dick Kling är regelbunden krönikör på Regelbloggen