Ett obegripligt motstånd mot korrekta underlag

Ulrik Wehtje Av Ulrik Wehtje
27 september 2017
 

NNR presenterade nyligen en rapport ”Rätt underlag för rätt beslut” vid ett seminarium i riksdagen med beskrivningar av nuläget och förslag för framtiden. Rapporten ger konkreta förslag om hur arbetet med konsekvensanalyser till följd av regler kan stärkas och kvaliteten på analyserna höjas. I detta var huvudförslagen bl a att införa ett krav på komplettering och återremittering av dåliga konsekvensanalyser till Regelrådet. Bilagt rapporten fanns en rättsutredning genomförd av prof. Anders Hultqvist, Karlstads universitet. Ett antal politiker från regeringen och riksdagen fick kommentera och diskutera rapporten.

NNR:s rapport understödjs inte oväntat av professor Anders Hultqvist. Men sedan ifrågasattes i stort sett de flesta förslagen av de närvarande partiernas representanter. Troligen fann de att det var en smula besvärande att Regelrådets granskning, helt objektivt, framförde otvetydig kritik av undermåliga eller obefintliga konsekvensutredningar.

Politikerna ansåg helt tydligt att just de är så kunniga och insatta att de kan fatta kloka, rätta, effektiva beslut utan att studera effekterna. Om det till äventyrs skulle uppstå några problem så skulle det, enligt dem, kunna vara tillämpningsproblem av deras kloka beslut.

Politiken var också stolt över att andelen godkända analyser ökat från ca 36 % till 52 %, trots att denna skillnad bl a kan förklaras av att Regelrådet ändrat granskningsmetod och sänkt kraven. Att det oftast helt saknas granskning av ev. konsekvensanalyser är tydligen inget heller något större problem.

Tänk om en stor del av vår fordonsflotta inte inställde sig på besiktning och att det av de som kom blev endast 30–50 % blev godkända – men körde ändå. Naturligtvis skulle alla dessa icke godkända uppskatta en avsaknad av stoppregel. Men att olyckor med trafikfarliga fordon skulle öka är det väl få som skulle betvivla.

Vad består då det politiska motståndet av? Ytterst är det nog att man inte vill ha andra som hindrar maktutövningen. Men istället formuleras det som: ”Att såväl utreda som att införa en stoppfunktion som skärper upp konsekvensanalyserna skulle kunna fördröja beslutprocessen utan positiva effekter.”

Det kan möjligtvis förstås när man har ett synsätt att konsekvensanalyser skall genomföras på redan färdiga förslag där inte konsekvensutredningen ingår som ett moment när man tar fram förslagen.

Redan i industrialiseringens barndom på 1800-talet insåg näringslivet att det alltid är bättre att göra rätt från början än att rätta fel i efterhand. De senare är ofta inte ens möjligt.

Med ovanstående betraktningssätt är det naturligtvis helt logiskt att inte ge Regelrådet mer befogenheter. Ju längre bort man skjuter deras irriterande påpekande – desto bättre.

Belysande för detta var alla invändningar som framkom vid seminariet:

   – Det skulle bli för dyrt att skapa en egen myndighet
   – Det skulle ta för lång tid att införa en ny ordning.
   – Digitaliseringen kommer istället att lösa alla våra problem

Det skulle bli för dyrt att skapa en egen myndighet. Om detta vore sant så skulle det ge en ytterst marginell effekt. Naturligtvis blir det dyrare att ge en funktion de resurser de behöver för att utföra sina uppdrag, jämfört med att köra verksamheten på svältkost. Men en svältande kan inte utföra sina uppdrag, så med full säkerhet är det en stark suboptimering.

Man skall här betänka att regelefterlevnad påverkar hela landets ekonomi och kostnaden att följa regelverken kan uttryckas i många procent av vår BNP att i detta sammanhang spara på konsekvensanalyser är en mycket dålig affär.

Det skulle ta för lång tid. Som med de flesta förändringar tar saker tid. Men att detta skulle vara ett hinder att inte påbörja en förändring är ett dåligt argument. Börjar vi idag når vi målet tidigare. Regeleffektivisering kommer vi ända inte ha löst när en förändring väl kan komma på plats.

Digitaliseringen löser våra problem. Detta är så dumt och naivt att det inte borde få sägas. Naturligtvis är digitalisering ett verktyg att förbättra processer men i väldigt liten utsträckning löser det grundproblemet.

För beslutsfattare är det otvetydigt skönt att slippa någon som granskar vad man gör. Nästan alltid när något havererar kan man säga att det är en till följd av en bristfällig konsekvensanalys. Ta VW-avgasskandal. Det var naturligtvis ett billigt och enkelt sätt att klara USA:s avgaskrav genom att bygga motorer så att de miljökörde just i testen, men i längden var detta beslut katastrofalt.

Nu måste vi få ansvarsfulla politiker som inte är så naiva att de tror att de kan fatta rätta beslut utan korrekta underlag. Jag är helt ärligt chockad över att både regering och opposition fullständig saknar förståelse för problematiken och ambition att åtgärda problemen. Det lägger en väldigt dålig grund för förbättringar.

Ulrik Wehtje är företagare och ordförande för Näringslivets Regelnämnd NNR

Comments are closed.