Upphandlingsreglerna – 1000 lagparagrafer i tre lagar

Den som har önskat sig ett minimalt regelverk kring offentlig upphandling kan fortsätta drömma. Regeringens proposition på detta tema innehåller inte mindre än tre olika upphandlingslagar med i runda slängar 1000 lagparagrafer. Propositionen på 1500 sidor lär vara den största som någonsin överlämnats av en svensk regering. Nu kan inte omfattningen i första hand skyllas på regeringen eftersom materialet främst hänförs från EU-direktiv, men visst hade även Sverige kunnat anstränga sig för att minimera regelmassan. Exempelvis hade de tre upphandlingslagarna kunnat göras om till två lagar, ett tillvägagångssätt som man gjorde i Finland.

Men det största problemet med propositionen är regeringens kompletterande bestämmelser om arbetsrättsliga krav, sk goldplating. I korthet handlar det om att upphandlande myndigheter bör ställa arbetsrättsliga krav. Gör man det ska kraven innehålla lön, semester och arbetstid hämtade från något kollektivavtal. Det är myndigheter som själv väljer ut ett lämpligt kollektivavtal och tolkar dess innehåll. Till saken hör att det inte alls är självklart att tolka innehållen. I den svenska modellen är det parterna på arbetsmarknaden som gör den tolkningen. Men nu ska alltså istället statliga myndigheter, kommuner och landsting tolka och följa upp att leverantörerna håller sig till något av de 700 kollektivavtal som finns i Sverige. Men om ett företag följer ett annat kollektivavtal ändå väljer att delta, ska detta företags villkor också accepteras, under förutsättning att kollektivavtalet har en koppling till den aktuella branschen. Städbranschen innehåller till exempel ett tiotal olika kollektivavtal. Störst problem med kraven får de små företagen, de som inte har kollektivavtal men som ändå har goda villkor för sina anställda. Om de inte följer avtalens logik kan det bli svårt att få tilldelning.

Låter det krångligt? Det är i så fall inget mot vad det kommer bli när myndigheterna ska följa upp kontrakten. På en byggarbetsplats kan det finnas upp emot ett tjugotal olika yrkesgrupper och byggavtalet är det avtal som leder till tvister eftersom parterna har olika uppfattningar om hur man ska tolka innehållen. Hur ska då en upphandlande myndighet klara av den uppföljningen?

Regeringen lyfter fram problemet med social dumpning som en anledning att införa de extra reglerna i upphandlingslagarna. Naturligtvis är det viktigt att hindra oseriösa aktörer, men det här förslaget skapar bara regelkrångel och hindrar de seriösa företagen. Ambitionen är god med utformningen är fel. Det är dags att ta tillbaka förslaget och göra om.

Stefan Holm, näringspolitisk expert på Almega